Ännu en gång visar makten att de inte reprensenterar folket!

Jyllandsposten skrev för 10 år sedan i en artikel: ”Strid om indvandrere og intelligens.”
”Det säger sig självt att om många människor kommer till Danmark från länder där invånarna har en lägre IQ, då får vi med tiden en lägre genomsnittlig IQ. Det är ett mycket allvarligt hot, eftersom flera studier visar att det är svårt att upprätthålla en demokrati i länder där befolkningen IQ är lägre än 90!”

Ann Linde försvarar i en artikel i SvD utveckling av bland annat manegerism inom samhällssystemen.
Manegerism handlar om kvantitativa mått som ska styra. Måluppfyllnad, budget, antal producerade enheter osv. Det viktigare begreppet kvalitet är svårare att mätas och överges därför ofta. Är kvalitet känsligt och diskriminerande? Manegerism är ett torftigt ingenjörstänkande. Viktiga värden som ligger människor nära försummas. Att ohälsan breder ut sig är inget att förvåna sig över.

Manegerism är exempelvis att verksamhetschefer inte behöver eller rent av inte ska vara experter inom det område de styr. Inom äldrevården är det inte sjuksköterskor som är chefer utan socionomer. Kvalité mäts inte efter hur patienter eller de boende mår bra av den vård eller omsorg man får, utan efter färdigställda kriterier som personalen ska arbeta efter och det är det verksamhetschefen är ansvarig inför att det utförs. En handläggare inom försäkringskassan är socionom och denne behandlar ett ärende genom att se hur ansökan svarar på ett antal färdigställda frågor. Fast det skulle en person med bara betyg från grundskolan klara av. I stort sett alla offentliga jobb är uppställda efter den här modellen: poliser, lärare, handläggare, vårdpersonal med mera.

Skulle personalen helt förlita sig på det här systemet skulle verksamheterna inte fungera. En bra handläggare kan i en dålig ansökan ändå se att personen behöver mycket hjälp och handläggaren svarar att man behöver kompletterande uppgifter. För det krävs en viss begåvning. Det är sådant Ann Linde underkänner. Kommunalisering av vård skola och omsorg eller manegerism i all offentlig verksamhet var tänkt att garantera systemens kvalité, men har visat sig få katastrofala följder.

Mångkulturprojektet förlitade sig på den här utvecklingen. En vanlig fråga är varför man vurmar så mycket för somalier eller ensamkommande. Ett svar är att dessa grupper synliggör på ett mycket tydligt sätt att systemet är så otillräckligt det kan bli. Det får inte synliggöras och aktivister tillsammans med migrant-vänner överlag tillhör den klass inom manegerismen som tror på systemet.

Liberalen Cecilia Wikström sa själv i en intervju att hennes roll i EU inte var att företräda sina väljare utan systemet. Det sa även Åsa Romson om sin roll som språkrör. Uppenbarligen gör Ann Linde det också. Ja vi kan nog förvänta oss att alla politiker gör det.

Inte bara mångkulturprojektet förlitar sig på denna autistiska världsbild, att allting skall kunna förstås och förutses, och det som är för komplext att förutse och måste tacklas dynamiskt förnekas till sin existens, och förklaras med syndabocksteorier. Också offentliga upphandlingsprojekt följer samma princip.

I botten ligger ett större utopi projekt, vars kännetecken just är en autistisk förenkling av verkligheten och medföljande bortskalning av all intelligens, resiliens och redundans som leder till slutlig kollaps. Efter en period av våld och utpekande av syndabockar förstås.