De två tyskorna som bestämmer i EU kör hårt!

Brexit närmar sig med stormsteg och EU: s politik har alltmer karaktären av ett krig på något sätt. Bryssel sysslar med morot till piska i Bryssel och det är för närvarande särskilt tydlig i förhållande till Storbritannien.

Enligt The Times är det de två tyska kvinnorna, EU-kommissionens ordförande Ursula von Leyen och Angela Merkel som står bakom denna tuffa linje, är inte alls förvånande. Merkel anser att det är hon som styr EU via sin adept Ursula som är ett eko av vad Merkel säger. Dessa kvinnor ställer nu höga krav på UK som är omöjliga att uppfylla för ett fritt och oberoende land.

De hotar att stänga UKs viktigaste - och enda landanslutning till kontinenten, Eurotunneln mellan Folkstone i England och Calais i Frankrike. Flera flygplatser är fullsatta av flygningar från hela världen och vid normala tider nekas dagligen brittiska flygplan landning.

Ett av problemen är fisket och det handlar om stora pengar. Idag fiskar EU-länderna mycket mer i den brittiska zonen än britterna själva, 793 000 ton mot 585 000 ton. Enligt tidningen Klassekampen är den brittiska ekonomiska zonen världens femte största med sina 6,8 miljoner kvadratkilometer. Norge ligger på 17: e plats på listan.
 

Frankrike driver fiskefrågan speciellt hårt, eftersom de inte har så mycket fisk i sina vatten. Macron har antytt att franska fiskare kommer att fortsätta att fiska i brittiska vatten oavsett avtal eller inte. Den brittiska regeringen har svarat genom att sätta marinfartyg i beredskap och har gett order att stoppa trålare från EU-länder om de försöker fiska i brittiska vatten utan överenskommelse.

Situationen är också oklar för Norge som i 40 år har haft ett fiskeavtal med EU, inklusive Storbritannien. Fiskeriminister Ingebrigtsen har sagt att Norges ekonomiska zon kommer att vara stängd för EU och Storbritannien från och med den 1 januari, såvida inte ett avtal finns. Han räknar också med att norska fiskare kommer att förbjudas från de andra zonerna.

Idag är situationen följande: Norge hotar stoppa fiskefartyg från EU och hotar att stoppa fartyg från EU och Storbritannien från sina fiskevatten, om parterna inte lyckas nå ett gemensamt avtal innan årsskiftet. Uppgörelsen har försenats av de utdragna Brexit samtalen.

Risken är stor att EU startar ett nytt fiskekrig. I så fall är det inte första gången. Det så kallade torskkriget ägde rum i flera omgångar mellan EU och Island, eftersom Island gradvis utvidgade sin ekonomiska zon. Det nådde sin topp på 1970-talet, när Island utvidgade zonen till 50 nautiska mil. Det respekterades inte av EU. UK mobiliserade kustbevakningsfartyg som skyddade trålare från EU-länder i isländska vatten. Islänningarna utvecklade å sin sida en teknik som kapade trålkablar och de hotade att stänga Natos bas i Keflavik.

Idag har Island en 200 nautiska mils ekonomisk zon och kvotfiske och den respekteras mestadels av EUs fiskeflotta. Stora ekonomiska intressen kan lätt leda till konflikter. Alla har nytta av att ingå avtal. Norges väg att säkra sina egna fiskeresurser har också varit lång och krånglig. Nu är det britterna som utsätts för EU: s imperialism. Men få har en sämre imperialistisk historia än Storbritannien.

Naturligtvis ska Storbritannien lämna EU utan avtal och inte böja sig för de de två makthungriga kvinnorna från Tyskland. EUs fiskeförhållandet med Norge är lätt att ordna, om EU visar lite ödmjukhet. För de fiskfattiga Frankrike och Spanien är Brexit ett dråpslag. Ännu en gång visar det vänsterstyrda EU sitt rätta tryne.