Stockholm är en metropol och den är grandios anser Aftonbladet!

Lika värde är ett annat ord för att alla är utbytbara. Det är är därför M i Stockholm ger migranter boende och flyttar de äldre, man vräker dem rakt av. Alla system syftar till att följa givna direktiv. Den egna prestationen betyder ingenting. Olösta brott bekymrar inte politiker eller polischefer, det viktiga är att målen uppnås. Det är därför vi har så många döda och vårdade i Covid-19. Man kan likna det med när Talibanerna sköt sönder tusenåriga Buddhastatyer. Riksdagskartellen går obekymrat och skamlöst över lik för att genomföra sin policy och politik.

Svenska s.k. journalister prisar utvecklingen i SR, SVT och MSM!
Skyhöga dödstal? Vem bryr sig!
Gangstersamhälle? Vem bryr sig!

Aftonbladets Peter Kadhammar har stämt in i kören med en ”stor hyllning till invandrarna!" Tack vare invandrare och öppenhet har Stockholm blivit en riktig metropol. På ett par årtionden har Stockholm förändrats i grunden. Staden har blivit en metropol. Vi är inte längre en liten tråkig huvudstad i Europas utkant. Alla stora städer har öppenheten gemensam. Med stor menar jag storartad, grandios. De är mötesplatser."

Foliehatten funderar på vad Kadhammar ”går” på för sorts stimulantia när han skriver så lyriskt om Stockholms nya demografi. Kan det vara ett egenvärde för honom, att han i Stockholm möter personer från Iran, Irak, Somalia, Indien och Afghanistan. Vad är det han ser som vi andra har missat? Kadhammar beskriver dem närmast som en slags stimulerande rekvisita i stadsbilden.
Avslutningsvis nämner han: "...dynamikens baksida. Vi upplever en brutal kriminalitet i Stockholm som vi aldrig hade kunnat föreställa oss."
Kadhammar: "Det var inte självklart att det subarktiska Stockholm skulle bli en metropol. Staden kunde lika gärna ha förblivit en vacker och stillsam plats långt uppe i norr. En lång rad av små och stora beslut förde oss hit. Visst finns enorma problem. Kittet är fortfarande för löst. Men det är dynamiken och framåtandan framtiden kommer att minnas, alla som möttes här och byggde upp. Gangstrarna är snart glömda."
Gangstrarna är snart glömda. Kort sagt – vem bryr sig!

Kadhammar har genom åren utmärkt sig för att bagatellisera importerad brottslighet.
När SD i valet 2010 skrällde i Landskrona, så var det Kadhammar som begav sig dit för att rapportera, ”att mitt på blanka dan” på Stortorget i Landskrona så var det hur lugnt som helst.
När en muslim tog med sig en pistol i handbagaget på flyget till London och varför han stoppades på flygplatsen i Västerås, så var det Kadhammar som berättade att det var en så liten pistol, ja, det var "en dampistol", att det verkligen inte var något att hänga upp sig på.
Idag skriver Kadhammar: "Gangstrarna är snart glömda."
Så det förvånar inte, om Kadhammar även förmedlar, att pedofili är en bagatell.
Peter Kadhammar verkar vara en journalist med påfallande dåligt omdöme.

Foliehatten har varit i Stockholm ganska mycket och har ett barnbarn som bor och jobbar där. Den äldre generationen är mindre för demografin, istället är besvikelsen inriktad på just "metropol." Förr fanns mer av klassiska hak alla kunde namnen på, vilka som gick var, varje stadsdel hade sin charm och sina sätt. Idag är allt bara en generisk metropol. Den yngre generationen tänker mer på demografin och till viss del fula nya byggnader samt oframkomligheten och fullpackade bussar och tåg.

Stockholm i mitt hjärta sjunger Lasse Berghagen och man undrar om han nu istället sjunger samma sak som många anser att: "Stockholm har förändrats, det är inte den stad som den var förut" och inte i positiv mening.

Hur kan man publicera en sådan artikel? Vilken desperation på Aftonbladet. Peter Kadhammar tycks ha en skruv lös — minst en och han är nog varken pinsam eller värdelös, snarare psykotisk. Nyss försvarade han Federleys rätt att bli kär i vem han vill och nu detta. Hur kan de må journalisterna, utom Anders Lindberg, han är ett hopplöst fall!

Den uppenbara förvirringen på Aftonbladet speglar den politiska situationen i landet. Det blir väldigt spretigt. Ingen tydlig linje att tala om. Den store ledaren själv gör inte mycket väsen av sig, utom att hålla presskonferenser om Covid-19, där han tror att han skall bli ännu populärare. Hans popularitet har nu slagits i spillror med Coronakommissionens delrapport, där det riktas synnerligen allvarlig kritik mot regeringen.

Kadhammars artikel är ett kluster av intellektuell ohederlig som måste korrumpera hans och andra journalisternas kognitiva förmåga i längden.
Scrollar man på tidningens ledar- och debattsidor avslöjas vilsenheten och aggressionerna på Aftonbladet. Allt till höger om Lööf angrips, men inget om det jättekaos Löfven levererar - undantaget var Melin som tidigare mellan raderna fick säga, att Löfven är en katastrof för partiet, personen Löfven inte sossarnas politik, men hon har tystats nu.
Ska man kritisera regeringen för dess politiska ovilja detta år eller ska man skälla på oppositionen för att den kräver en annan policy? Ingen vet. Foliehattens intryck i nuläget är att olika AB-skribenter företräder skilda synsätt, stundom i konflikt med varandra. Man kliar sig i huvudet.

Ett sönderfallande LO (deras arbetsgivare) och deras statsminister i händerna på en ultraliberal: inte ett ord.
Ett sönderfallande samhälle i kriminalitet (polisens rapport om växande antal proxymördare knappt könsmogna): ingenting, annat än en ilsken Cantwells spydiga kommentarer mot kollegor vid pressmöten, sannolikt för att de fjärmar sig en söpen kladdare.
Ett land som leder världsligan i misstag i pandemin: mycket litet mot regeringen, istället skäller man på regionen Stockholm som är moderatstyrd.
Det är inte alls svårt att räkna upp mycket mer i verklighetsflykt på Aftonbladet med istället projiceringar på fienden och partiledare som inte sitter på besluten på nationell nivå.