I en rapport av FOI hatas kvinnliga journalister på nätet!

FOI:s forskningsrapport ”Det digitala hatets karaktär” har genom en större datainsamling från ett internetforum granskat tiotusentals kommentarer på nätet. Med hjälp av artificiell intelligens tränat upp en mjukvara att känna igen hatfulla kommentarer. I kategorin kvinnliga journalister är siffran allra värst, där har hela 67% utsatts för hat.

FOI: ”Vi använder här en bred definition, som inkluderar allt från hot eller hets mot folkgrupp till ryktesspridning eller förolämpande kommentarer om utseende. Anledningen till att vi inkluderar relativt ”milda”, och lagliga kränkningar är att även dessa bidrar till att skapa självcensur och anpassning.”

Rapporten finns på FOIs hemsida och deras definition av "hat" är:
”Vi använder här en bred definition, som inkluderar allt från hot eller hets mot folkgrupp till ryktesspridning eller förolämpande kommentarer om utseende. Anledningen till att vi inkluderar relativt ”milda”, och lagliga kränkningar är att även dessa bidrar till att skapa självcensur och anpassning.”

Med denna skrivning ser man direkt vad skälet är bakom denna rapport. Man använder en så bred definition som möjligt, för att man från början har bestämt sig för vilket resultat man vill nå och sedan skruvar man på metodiken tills man når detta resultat. Det är en klassisk postmarxistisk taktik som används i allt från genus”forskning” till klimatrapporter. En annan intressant fråga är. Vem har beställt denna rapport? Regeringen?

Det här är naturligtvis en beställd ”forskningsrapport” vars syfte är att ligga till grund för framtida lagändringar och/eller överenskommelser med tech plattformarna och att censurera all form av kritik mot journalister. Det är naturligtvis även ett slagträ för de kvinnliga journalisterna själva att ytterligare kunna rulla in sig ett par varv i offerkoftan. För ”forskning” visar att man hatas för sina åsikter av den stora dumma pöbeln på Internet. Då är det bäst att vara ännu argare och ännu radikalare och samtidigt vantolka all feedback som ”hat och hot”, notera hur ofta de de snarlikt ljudande orden hat och hot används tillsammans trots dess himmelsvida olika betydelser. Samma sorts taktik.

Foliehatten letade särskilt efter hur de definierade hat och hur de automatiserade "Hat-letandet." Det verkar som att det i detta sammanhang är hat som mer än häften av ett okänt antal utvalda psykologistudenter i Uppsala, anser en mening vara hat.

FOI: ”Den initiala träningen av en språkmodell är resurskrävande. Vi tränade Kungliga bibliotekets svenska version av BERT19 genom att låta psykologistudenter från Uppsala universitet bedöma cirka 8 500 meningar från olika forum. Om mer än hälften av studenterna som bedömde en mening var
överens om att meningen innehöll hat så annoterades den som hat i träningsdatorn. Av dessa annoteringar bildade vi träningsdata med cirka 5 700 meningar varav hälften var hat.”

Detta är metodologisk humor. En stående kritik mot psykologistudier är att de alldeles för ofta baseras på psykologistudenter. Så vad gör dessa stjärnskott till forskare? Detta är fel enligt formulär 1A, otroligt pinsamt.

47 % av "hatet" är kränkning. Rapportens definition: ”Andra former av hat, som inte faller under kategorierna ovan. Det kan röra sig om allt från förtal, elaka rykten, kränkningar och andra former av elakheter.”

Andra former av elakheter! Försvaret kartlägger om svenska folket skriver elakheter om kändisar. Foliehatten saknar ord! Han läste igenom undersökningen . Det är som förväntat otroligt klent med exempel, men det här är ett guldkorn:

”Cirka 14 procent av hatet utgjordes av kommentarer om individers yrkesutövning och prestation, där personer bland annat beskrivs som ”värdelösa” eller ”pinsamma” i sin yrkesroll.”

Att skriva på nätet att Löfven, Lööf, Kristersson eller Trump är värdelös eller pinsam är att uttrycka hat mot dem! Makthavare ska tåla offentlig kritik, inklusive raljant sådan och journalister är i högsta grad makthavare, även om de verkar se sig som någon sorts speciell kast.

När man gått igenom rapporten inser man direkt att den är ofullständig och vinklad.
Varför fokuserades det på kön när man utredde frågan?
Varför inte titta på gruppen journalister?
Hur vet man att personerna identifierar sig som kvinnor?
Har man frågat journalisterna?
Hat är ett väldigt starkt ord.
Varför redogör man inte exakt vad man menar med hat?
Att en grupp ”vänsterstudenter” får lämna sina synpunkter på vad som är hat är kanske inte det optimala och det ger en väldigt färgad rapport.
Räcker det med att en användare skriver något negativt om en journalist för att det ska räcka som underlag för att hon är hatad på?
Man kan lika väl redovisa, att två av tre journalister är hatade av samhället eller varför inte tre av tre? Det finns säkert någon som inte gillar en specifik journalist.

När kommer en rapport om SVT:s och andra vänsterjournalisters hat mot "swish-horor" och "swishjournalistik?"

Det man kan fundera över varför rapporten vill att kvinnliga journalister ska bli offerförklarade och det måste kännas jobbigt för manliga journalister, att dom inte känner sig lika hatade som sina kvinnliga kollegor.

"Hat" ännu ett ord i slasken, som mobbing, nazist, rasist osv. Olaga hot är som det låter. Olagligt. Men det räcker inte för att likrikta debatten. Därför "hot". När inte det räcker blir det en subjektiv känsla "hat". Uppenbarligen är inte heller det tillräckligt utan nu pratar myndighetsanställda om problemet med att folket dristar sig till att "förlöjliga" och "påpeka politiska åsikter."
Regimen i Kina upplever också att deras maktinnehav hotas av att folk framför kritik och därför har de förbjudit det.
Hot = kritik som kan få dem att förlora makt!
Samma myndighet har skamlösheten att posera med floskler om "demokrati" och "yttrandefrihet".

Den ständigt återkommande sammanblandningstermen "hat och hot" eller "hot och hat" är en styggelse, en subjektiv gummiterm som kan betyda nästan vad som helst och sannolikt kommer att missbrukas å det grövsta i kommande lagstiftning.

Förslag på motion i riksdagen som bifölls förra året:
”Förslag till riksdagsbeslut.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett starkare straffrättsligt skydd för journalister mot hat och hot och tillkännager detta för regeringen.

Motivering
2017 antog dåvarande regering en handlingsplan till det fria ordets försvar och stärkte i och med det arbetet med att förebygga hot och hat mot bland annat journalister.
Hot och hat har för många journalister blivit en del av vardagen. Journalisternas trygghetsundersökning visar att var fjärde utsatt journalist har undvikit att bevaka ett visst ämne eller fråga. Över hälften av journalisterna uppger att de har blivit rädda efter att ha utsatts. Var fjärde har någon gång funderat på att lämna journalistiken.
När hot och hat mot journalister leder till självcensur är det ett hot mot det demokratiska samtalet – och i förlängningen ett hot mot demokratin.
Journalister måste få ett starkare straffrättsligt skydd mot hot och hat för att kunna fullgöra sina för demokratin avgörande uppgifter.”

Andemeningen bakom denna motion av de två sossarna är att all kritik som kan göra journalisten ledsen i ögat ska förbjudas. Många journalistiska krokodiltårar kommer att fällas till men för yttrandefriheten.
Dessutom används ordet hot på ett direkt ohederligt sätt. Att hoppas på poetisk rättvisa och känna skadeglädje när auktoritära mångkulturvurmare själva drabbas av den politik de förespråkar har naturligtvis inget med hotelser att göra, men kallas ändå så av många politiker och journalister

Ingen hatar journalister. Folk föraktar journalister som är maktens marionetter. För att hata måste någon bry sig och Foliehatten tror att få människor bryr sig om deras vinklade artiklar. På sin höjd irriterande, men det går alltid låta bli att läsa vad de skriver. Med det massiva nyhetsflödet som finns så är det rätt lätt att sålla bort och koncentrera sig på relevanta nyheter. Anställer man nästan uteslutande enbart journalister långt ute på den ena sidan, så är det inget konstigt att svenska media ser ut som den gör.

Senast idag fick Foliehatten belägg för sitt påstående, när Sydsvenskan i sin ledare skriver att det går att få ut mer av JÖKEN! Dessutom följde de upp med en stor artikel om Rödskrikan Lööf och hur nöjd hon var med att vara stödhjul åt regeringen!