Dags att skriva en minnesruna över Miljöpartiet!

Även om det är mer än fem månader kvar till valet skall det till ett större mirakel om Miljöpartiet skall klara 4% spärren till riksdagen. Foliehatten tar därför sig friheten att redan nu skriva en minnesruna över detta extrema parti. Frågan är om inte Miljöpartiet(MP), är den största katastrofen i svensk parlamentarisk historia?

Rebecka Weidmo Uvell har genomlyst MP och kommit fram till följande suveräna slutsats : ”Det värsta partiet i svensk politik är inte SD, inte sett ur makt och reellt politiskt inflytande. De må vara vågmästare, men de får knappast igenom sin egen politik särskilt ofta. Deras blotta existens beror på att samtliga etablerade partier, ingen undantagen, vägrat att diskutera migrationsfrågan sedan 90-talet. Och lämnat allt fler nyanlända åt sitt öde i ett numera enormt utanförskap.”

MP:s ministrar påminner alltmer om bunkern i Berlin 1945. De tycks nu ägna sig åt vettlösa "führerbefehl" typ totalt dieselförbud, så att svenskarna skall förstå, inpå bara skinnet, hur de svikit sina goda ledare. Hållhaken är väl att MP annars, sett till att spränga regeringen och förstöra sossarnas chans att framstå som regeringsdugliga inför valet 2018.

MP kom in i riksdagen på en lögn 1988 och kommer att åka ut i höstens val, för en sanslös invandrarpolitik och som bilismens fiende No 1!
MP startades av biologer och ekologer, blev journalistkårens älskling och partiet kapades snabbt av kulturmarxister och karriärister som hoppade över från alla partier. Partiet urartade och blev nåt slags flumparti för övre medelklassens balkongbiologer. MP blev så politisk korrekt, att det blev extremt. I desperation av radikaliserad PKism så släppte man in ”vemfansomhelst” som var muslim. Inte ens Expo kunde räkna ut, att en turk och muslim kunde vara fascist och islamist. MP är resultatet av elitens självsegregation från verkligheten och MP är inte ensamma om att vara extremt naiva.

30 år i riksdagen och MP har inte representerat som mest, mer än en tiondel av Sveriges befolkning. Trots detta faktum, har MP haft stort inflyttande i politiken. I regeringsställning har sossarna gång på gång fått ”kröka” rygg för detta extrema parti som kan innebära att Sverige, kan bli en u-land om några år enligt FN! Det märkliga är, att alla partier utom SD, hade kunnat ignorera deras stolligheter. Just därför att det är stolligt, fick MP ett orimligt stort inflytande som i alla stycken, varit förödande för svensk utveckling. De partier som gick med på MP:s förslag, är inte mycket bättre och det är helt vansinnigt.

1988 var året, då Kattegatt blev sjukt och marina, stora och små havslevande djur dog i massor. Sjöstjärnor, fisk, havsborstmaskar, krabbor, snäckor, musslor låg i ruttnande drivor på bottnarna, drabbade av en rätt okänd men mycket giftig plankton alg vid namn Chrysochromulina och sälarna låg döda på skären.
Ganska snart stod det klart att algen som förgiftade vattnet inte hade med sälarnas död att göra. Det explosionsartade förloppet tydde i stället på en epizooti, en farsot =virus, som drabbade sälarna. Ett smittsamt virus som spreds från Kattegatts sälkolonier upp längs svenska västkusten, vidare till norska, tyska och nederländska sälar och över Nordsjön, för att sluta hos sälarna på brittiska öarna. På ett par månader hade över hälften av Europas 30 000 knubbsälar insjuknat och dött av svåra infektioner. Det hade absolut inget att göra med miljöförstöringen som MP försökte hävda och på så sätt kom man in i riksdagen 1988.

Genom åren har MP konsekvent hävdat att det är människornas levnadssätt som är orsaken till miljöförstöringen och klimatförändringar, genom att använda miljön som hävstång. MP hade tidigare försökt med ren socialism, socialliberalism och pacifism, men med enligt deras uppfattning gav det ingen framgång. Med miljöförstöring som argument, lyckades MP bättre.

MP bildades just med syftet att vara en katastrof för svenska folket och de vill vrida tillbaka klockan många år, utan att tänka på vilka konsekvenser det får.

Frågan är om inte MP gav sig själva den första dödsstöten, när man började infiltreras av muslimer och den definitiva dödsstöten, när man inför valet 2018, går ut med mer invandring. MP har total makt över invandringspolitiken som är MP:s enda stora fråga. Miljön är helt underordnad islamiseringen. Det är underligt att Löfvén vill tala med MP, men vägrar samtidigt tala med SD.

Margit Silberstein har i en krönika i SVT Nyheter skrivit att det var Löfvén som höll i yxan när Mehmet Kaplan fick avgå. Det fanns riksdagsmän i MP som tänkte kräva Kaplans avgång, men Löfvén hann före. Vi får inte veta hur många de var eller vilken etnicitet de hade, men troligt är, att det handlade om en kamp på liv och död inom MP. Islamister och utländska agenter höll på, att ta över partiet och att vissa nu såg en chans att göra motstånd.

Intressant är också att de båda språkrören i MP fick föreslå två ministerkandidater var, vid regeringsbildningen. Romson valde två etniska svenskar, Bolund och Lövin. Fridolin valde Kaplan och Bah Kunke. Det är alltså Fridolin och inte Romson som är den svaga länken i MP. Det är han som öppnat dörren till storskalig infiltration av islamister och utländska agenter. Det märkliga var, att till och med partimedlemmar i MP talade öppet om islamisms och Turkiet ryggdunkarna i partiet. Det som ingen trodde var möjligt, visade sig vara sant, att konservativ islam skulle ha, påverkan i ett svenskt riksdagsparti.
Vi ska inte heller glömma fd Grön ungdoms språkrör Semanur Taskin som hyllade Erdogan och försvarade islamisternas särkrav. Sverige är alltså inte längre Taskins, då en muslim fick avgå som minister efter belagda dokumenterade snedsteg. Det väsentliga för Taskin var inte om Kaplan är kompetent och miljöpartist, utan det viktigaste var uppenbarligen, att han är muslim. Hur kan man ha blivit språkrör för GU med ett sånt förakt för demokrati? Sverige var bara intressant för Taskin, om landet ger fördelar åt muslimer, annars förkastade hon det. Hennes inlägg på Facebook fullständigt osar av Sverige-hat. En var en fin representant för MP!

Islamister är väldigt utbredda i svensk politik och det är något som behöver granskas. Det är oroväckande och alarmerande att muslimerna har tagit sig så långt upp. Det finns gott om islamister utbredda över partierna (C:s nämndemän) och partierna själva har naivt sprungit islamisternas intressen långt innan, de själva fick maktpositioner inom politiken.

Miljöpartiets medlemsras fortsätter. Förra året tappade partiet närmare 3 000 medlemmar. Under mandatperioden har medlemskåren halverats.
Statsvetaren Niklas Bolin: ” Det är det mest drastiska tappet hos etablerade partier jag har sett de senaste 20 åren.”

I början av mandatperioden hade MP drygt 20 000 medlemmar. Nu i slutet är man nere på 10 719 personer. Det enda man kan jämföra med, är när Socialdemokraterna upphörde med kollektivanslutningen från LO, men det var ju inte riktigt på samma sätt, att partiet tappade i attraktionskraft.

Förklaringen ser han i den turbulens som partiet hamnat i under mandatperioden, alltifrån statsråd och språkrör som tvingats bort till politiska beslut som uppfattats som svek av många medlemmar.

Det finns ett missnöje, men det är inte enkelriktat. Vissa menar att man sålt sig, medan andra menar att man inte varit regeringsdugligt nog, så det är ett svårt läge för partiet att navigera i, säger Niklas Bolin.

Partisekreteraren Amanda Lind (MP) vill helst se frågan i ett längre perspektiv. "Medlemsutvecklingen under den här mandatperioden har inte varit bra, men ser man på lite längre sikt, en tioårsperiod, så hör Miljöpartiet till de partier som ökat sitt medlemsantal."

Enligt SCB:s stora partisympatiundersökning, som publicerades för cirka 7 månader sedan, uppgick MP:s stöd i Stockholms stad till 3,7 procent. I november 2014 uppgick stödet till 12,3 procent.

SCB: "Miljöpartiet befinner sig i en opinionsmässig kris då partiet har parkerat sig under riksdagsspärren och krisen är kanske allra tydligast i Stockholm. På bara några år har mer än två tredjedelar av MP:ss röster i Stockholm försvunnit.

När MP tappar så mycket i Stockholm, så förstår man att deras dagar är räknade. Det är väldigt svårt att verka som parti, särskilt på nedgång, om befolkningen i Sveriges största stad saknar intresse för partiet. Klimatfrågorna engagerar inte mer. Klimatet är som det är. MP är ansvariga för flyktingeländet och den frågan lär knappast ge positiva vibbar hos någon år 2018.
Exit MP och de lär aldrig återkomma i svensk rikspolitik!