”Vart är vi på väg” är frågan som Kristian Luuk ställer och det gäller också anmälningar av kränkningar i skolan!

Först stör en elev lektionen och åker ut , sedan kräver eleven få ersättning för kränkning. Barn- och elevombundet skriver i sitt beslut: ”Händelsen har utspelat sig inför andra elever och torde ha varit förnedrande för A att bli behandlad på det sättet inför sina kamrater."
En anställd som såg händelsen blev chockad, och upplevde det som en maktdemonstration från resurslärarens sida.
Föräldern skriver om sin sons tillvaro i skolan.:"Han kände sig ensam, utsatt och tyckte det var jobbigt!"

I svaret från föräldern, framgår att föräldern inte förstår, att om en elev förstör undervisningen för andra elever och får en tillsägelse och inget händer, ska eleven ut ur klassalen.

När Foliehatten gick i skolan hade man specialklasser, för dem som behövde det och rejäla regler för vanliga klasser. Kanske dags igen, att återinföra specialklasser? En del kommer att hävda, att de elever som hamnar i dessa klasser pekas ut.
Som Foliehatten ser det, antingen går eleven kvar i en normal klass och förstör undervisningen för kanske 20-25 elever eller placeras i en specialklass, med gott om utbildad personal. En vinst för normalklassen och för eleven som har problem, eftersom eleven kan få hjälp!

Vad som hände i Malmö, är en konsekvens av avskaffandet av särskolan och OBS-klasser. Personligen tror Foliehatten, att det vore avsevärt bättre, för såväl specialbehovsbarn som barn inom normalspannet, om man grupperade efter behov.
Kränkta föräldrar och elever ska inte få förstöra för resten av en normalklass.

Vad är det för fel på det här samhället? Det är så snedvridet. Vi har en massa barn som av olika orsaker inte kan vistas i ett klassrum. Ibland är de till och med en fara för andra. Våldsamma. Stressar upp andra elever.
Då måste läraren göra något. Att lyfta ut en helt oregerlig elev kan inte ses som en kränkning. Man måste kunna bedriva undervisning. ”Tack vare” skolans enorma förfall, så är det nu rena rama kaoset. Eleven (de stökiga) har all makt. De kan bete sig hursomhelst. Innan var ordet kränkning något allvarligt, något som folk inte bara drog fram ur rockärmen, så fort de kände sig aningens förfördelade, nu är det samma sak som ”möjlighet att tjäna 25 000 snabbt.” Sen frågar Foliehatten sej, hur fan denne elevs föräldrar tänker? Bryr de sig inte? Är folk som fruktansvärt korkade, att de tror att skolan och lärarna ljuger, att deras guldgosse är ett mönsterexempel?

Det var både omotiverat och förnedrande menar barn- och elevombudet, BEO och kräver nu Malmö stad på 25 000 kronor i skadestånd.
BEO är (Barn- och elevombudet) är en sektion under skolinspektionen vars uppgift är att ta tillvara barns och elevers rättigheter i skolan genom att se till att förskolor och skolor följer den del av skollagen som handlar om kränkande behandling.

 

Vart är vi på väg, en mycket relevant fråga, när det gäller skolan?

 

En sak är säker: De svåra disciplinproblemen i svenska skolor beror i hög grad på den inställning som våra myndigheter har haft till lärare och elever, under några decenniers tid och på de åtgärder man har vidtagit och inte vidtagit. Och vilka man har straffat och vilka man har inte har straffat. Och vilka man har belönat.
Svaren på dessa frågor låter som en spegelbild av och en förklaring till, hela det svenska samhällets utveckling under de senaste decennierna.

 

Lärare saknar ett lärare-ombudet (likt barn- och elevombudet) som inspekterar och på något sätt kommunicerar med elevens föräldrar, när deras barn skapar kaos och kränker lärare i klassrummet och som inte kan uppfostra sina barn i uppförande i skolan. Foliehatten är medveten om, att detta är inte lätt, men något måste göras!

Respekt finns inte längre. Barnen har tappat respekten för sina föräldrar, hur ska de då kunna respektera en lärare. Människor tror att det bara är till att skaffa barn, men att andra ska ta hand och uppfostra dem. Skylla på pedagoger som inte lyckas, när det inte finns någon grund hemmaifrån. Det är dags att föräldrarna tar ansvaret. Myndigheten kan fråga sig varför det finns en så stor lärarbrist. Vem vill jobba med barn som inte ens egna föräldrar kan uppfostra.