Biståndet används av media/Löfvenregeringen för att smutskasta högerblocket!

Bistånd och hjälp till tredje världen har varit en svensk paradgren sedan långt innan Åkesson och Kristersson föddes, sedan långt innan mångkultur existerade som ord i Sverige. För Foliehatten ser det ut som om media i samordning på grund av frustration över det nya högerblocket letar alla tillfällen de kan hitta, att spy galla över Åkesson och Kristersson.

Bistånd och solidaritet är en hörnsten i det svenska samhället. Det är på sätt och vis fint och rätt. Sverige som nation ska ha sin främsta lojalitet mot sina medborgare och skattebetalare.
Det är där det har gått snett. Man har till mångt och mycket skitit i den stora massan som betalar för kalaset. Speciellt de äldre som redan har betalat och nu hoppas på någon form av återbäring.  Stefan Löfven har sagt att pensionärer fått 2000 kr/mån i höjning. Foliehatten fick 13 kr! Orsaken ligger i det populistiska beteendet hos politiker att ”hitta på” nya goda reformer som propaganda till val.

Den senaste veckan har Aftonbladet anklagat M för att vilja slakta biståndet.

Jan Ericson svarar på Twitter: ”Slaktar? Även efter vår minskning kommer Sverige att vara ett av världens fem mest generösa biståndsländer. Och ge mer än det etablerade internationella målet på 0,7% i bistånd.”

Om Sverige hade haft ett piggt nationellt parti så skulle de frågat Jan Ericson varför moderaterna anser att Sverige ska vara ett av världens fem mest generösa biståndsländer.

Detta är en ideologisk fråga men på ett annat sätt än det är för moderater som bara vill sänka biståndet för att kunna sänka skattetrycket. För ett nationellt populistiskt parti är frågan betydligt större än så och handlar om vad en nation och en stat är för något. Gemensamma resurser ska uteslutande gå till gemensamma ändamål inom nationen. Visst kan vi lägga pengar på utrikespolitik och bistånd men detta ska ha en direkt koppling till statsnytta, som att t.ex. underlätta återvandring av främlingar.

I dagens ledare i Sydsvenskan ”Minska inte biståndet när behoven är som störst, M och SD.”
Sydsvenskan: ”Sverige har under lång tid haft som mål att avsätta 1 procent av bruttonationalinkomsten, bni, till bistånd. Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet kan tänka sig att öka den andelen under kristider som den pågående. Detta för att undvika minskningar i biståndsbudgeten när den svenska ekonomin försvagas. Moderaterna och Sverigedemokraterna vill gå i rakt motsatt riktning och kraftigt minska biståndet. Båda partierna vill slopa det svenska enprocentsmålet, Moderaterna till drygt 0,7 procent och Sverigedemokraterna till 0,5 procent. Övriga partier tycker att den nuvarande målsättningen, att avsätta 1 procent av bni till bistånd, ska ligga fast. Det är svårt att förstå hur Moderaterna och Sverigedemokraterna tänker när de väljer att driva på för minskat bistånd just när behovet av det är större än på mycket länge.”

I en intressant debattartikel i SvD för några år sedan förstärks resonemanget, att den statliga biståndsbudgeten är ett väldigt ineffektivt sätt att avhjälpa fattigdom. Sverige gav Palestina nyligen 1,5 miljarder. Foliehatten undrar om det var tänkt att köpa flera rakter!

En fd Sida-boss går i polemik med de bistånds-bossar som klagade över omoralen i att föra över bistånd till Migrationsverket: ”Statligt bistånd når inte sitt mål att bekämpa fattigdom. Den kritiken har funnits länge i internationella biståndskretsar men debatten i Sverige har uteblivit. Fattigdom bekämpas bäst via frivilligorganisationer som verkar på gräsrotsnivå. Statligt bistånd har inte samma möjlighet att nå de fattigaste.”

Alliansen gjorde en ansats att minska det statliga biståndsanslaget. Med all rätt. Volymen bör ifrågasättas. Det rör sig om ett trettiotal miljarder. Men flera frivilligorganisationer med Diakonias Bo Forsberg i spetsen protesterade som vanligt högljutt. Debatten kom av sig.

Det statliga biståndet får inte ifrågasättas. Allmänheten förs bakom ljuset med krav på solidaritet. Urholkat bistånd är inte ett svek mot de fattigaste, som Forsberg med flera hävdar.

Att inte ifrågasätta biståndsanslagets storlek är ett svek mot svenska skattebetalare som vill se att skattemedlen används på ett ansvarsfullt sätt. Om nu Forsberg har problem med att medel från biståndsbudgeten förs över till Migrationsverket så föreslår Foliehatten att det svenska statliga biståndsanslaget minskas så att medel frigörs för att förbättra integrationsarbetet för flyktingarna som kommer till Sverige. Det är ett angeläget ändamål.

Att det faktiskt finns folk fortfarande som på fullt allvar i nyktert tillstånd tror att biståndet kommer fattiga i 3e världen till något slags gagn.
För det första: Väldigt mycket av biståndet stannar i Sverige, i form av arvoden till konsulter, köp av tjänster från diverse företag inom biståndsindustrin etc. Löner och andra omkostnader till SIDA etc.
För det andra: Mycket av biståndet går till mutor, köp av lokala tjänater till groteska överpriser, korruption etc i bistådsländera. Rolexkolockor och lyxmercor till lokala byhövdingar och andra småpåvar.
För det tredje: En hel del despoter har i decenier kunnat förtrycka sin befolkning med hjälp av svenskt och annat bistånd. Mest kända exemplet är Rbert Mugabe i Zimbabwe. Hade inte bl.a. Sverige gött honom så grundligt hade han inte haft råd att hålla sig med den militär och polismakt som ser till att trycka ned opositionen i skorna.
Kriget i Syd-Sudan är helt finansierat med bistånd.
För det fjärde: Det av biståndet som inte dirket missbruas, förskjuter konkurensituationen och knasar den lokla ekonomin. Vaför skall någon ta risker och investera, när det kommer in pengar från sidan om? För satsa t.ex. på ett loklat sågverk när det skeppas in monteringsklara hus som bistånd, som folk inte behöver betala för?

Det finns nog ingen enskild faktor som förstört så mycket i Afrika som bistånd. Tanzania har fått 60 miljarder under många år och Foliehatten(på plats) har sett att detta bistånd inte har hjälpt speciellt mycket. Ju mer som inte skickas dit, desto bättre för alla.

FN-organet UNDP visar att invandrare i rika länder varje år skickar tillbaka 300 miljarder kronor till släktingar i sina hemländer. Det är som en jämförelse ungefär sex gånger mer än det svenska biståndet. Det är dessutom ett privat bistånd som är utom räckhåll för de ofta despotiska regimer som styr länderna. Johan Hedin, Centerpartiets migrationspolitiske talesperson: ”Bland de bästa sätten att hjälpa fattiga länder är alltså att låta fler komma till Sverige och andra rika länder.”

Att ta emot s.k. flyktingar är mycket kostsamt och regeringen letar pengar överallt för att täcka kostnanderna. 2015 avslöjades det att 11 miljarder överförts i Sidas budget från UO 7 till UO 8.
Det förklarade också varför många partier är så tysta. Finansieringen är "fixad" via minska bistånd till fattiga länder. Istället lägger vi biståndet inom landet på flyktingmottagande. Så kan etablissemanget spegla sig i sin självgodhet på bekostnad av mångdubbelt fler behövande. Klart att de inte vill informera väljarna om det. Ännu värre blir det när det inte budgetmässigt överförs - dvs döljs - pengarna hamnade slutligen hos Migrationsverket. Miljarderna bokförs fortfarande som bistånd i statsbudgeten.

I en propositionen av Löfvenregeringen 2015 står: ”Flyktingpolitiken består i första hand av bistånd till flyktingar som fått slå sig ned i andra länder och vidare av att Sverige tar emot flyktingar och andra sökande med starka politiska skäl som har behov av en fristad. ..."

Kommitténs förslag innebär en fortsatt reglering av invandringen utom beträffande flyktingar enligt Genéve-konventionen och anhöriga inom kärnfamiljen. Förslagen innebär en ökad beredskap för att anpassa övrig utomnordisk invandring till landels resurer. Inom regleringens ram måste tillämpningen vara generös och ske med sunt förnuft och sådan inlevelse att beslut som kan framstå som stötande för den allmänna rättsuppfattningen förhindras.

Dvs med "flyktingpolitik" avsågs i första hand "bistånd till flyktingar som fått slå sig ned i andra länder", vilket vi idag kallar för biståndspolitik och vidare mottagandet av "flyktingar och andra sökande med starka politiska skäl" n.b. ”politiska” skäl. Gränslösheten omfattade endast "flyktingar enligt Genéve-konventionen och anhöriga inom kärnfamiljen."

Tro det eller ej men nu är det fastslaget i högsta instans att svenska skattebetalare inte är skyldiga att dra försorg om personer det inte är så särskilt synd om. De personer det kan anses vara synd om på det sätt som motiverar svenskt kommunal hantering över deras väl och ve är asylsökande, personer med uppehållstillstånd i landet och svenska medborgare. Inga andra. Inte före detta asylsökare, inte EU-migranter eller andra sorters sk papperslösa.

Detta har slagits fast av högsta förvaltningsdomstolen. Visserligen är det inte förbjudet att ge bistånd till andra än de som räknas in i ovanstående kategorier men någon skyldighet finns inte. De personer som på objektivast möjliga nivå, dvs genom asylrättens samtliga instanser, befunnits inte ha tillräckliga skäl kan med fördel hänvisas till egenansvar för egen livsföring. Det är bra. Hör och häpna, dessa personer kan även anses ha föräldraansvar för egen avkomma. Hög tid att sätta press på kommunpolitikerna angående detta. Vi är inte skyldiga att försörja folk som saknar rätt att befinna sig i landet, vare sig det finns barn inblandade eller inte. De ska förpassas till det hemland de kom ifrån och det sociala skyddsnät som finns där har att sörja för dessa personer om de nu inte klarar det själva. Far barn illa på ett sätt som vore otillständigt att passivt bevittna får väl dessa barn omhändertas till dess föräldrarna återetablerats nöjaktigt i hemlandet. Därefter kan barnen återförenas med föräldrarna där. De behöver inte livstidsförsörjas av svenskar i Sverige.

Sveriges Radio: ”Kommuner är inte skyldiga att ge bistånd till tidigare asylsökande som gömmer sig undan myndigheterna. Men de får om de vill, enligt en vägledande dom.
Det är Högsta förvaltningsdomstolen som har prövat om en person som tidigare sökt asyl i Sverige, men som har fått avslag i alla instanser, har rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen om man ändå är kvar i landet. Justitierådet Thomas Bull är en av dem som prövat fallet. Han hoppas att domen kan ge kommunerna vägledning.
Förhoppningsvis ger den i alla fall vägledning om det är så att en del kommuner har trott att de var skyldiga att ge bistånd i sådana här situationer. Den gör väl förhoppningsvis också att kommunerna får klart för sig att socialtjänstlagen i och för sig inte hindrar dem från att ge ett stöd.

Domen gäller en kvinna som sökte hjälp av Vännäs kommun i Västerbotten. Hon hade fått avslag i alla instanser på sin asylansökan, men var kvar i Sverige med sina tre barn, när hon sökte hjälp. Eftersom hon fått avslag på sin asylansökan hade hon inte längre rätt till de bidrag som asylsökande får, enligt lagen om mottagande av asylsökande.
Vännäs kommun sa nej, men kvinnan överklagade och fick rätt i första instans i förvaltningsrätten. Kommunen överklagade till kammarrätten som gav kommunen rätt. Nu har Högsta Förvaltningsdomstolen kommit fram till att Vännäs kommun inte hade någon skyldighet att ge den här kvinnan bistånd enligt socialtjänstlagen.”

Sida spenderar mer än 1.26 miljarder i Afghanistan varje år. Media bevakning av dessa bistånd är så dämpat. Foliehatten har undrat väldigt länge över vilka organisationer/personer som erhåller dessa biståndspengar. Tycker att det vore lämpligt med en adress till vart slantarna hamnar. Verkar finnas ett gigantiskt hål där våra skattepengar får sitt bankkonto placerat.

Sverige betalar redan massor av pengar i bistånd till länder som inte tar sitt ansvar vad gäller att ta emot sina utvisade medborgare. Dags att börja dra in bistånd allteftersom till dess de börjar uppfylla sina skyldigheter. Betala eller håll inne betalningarna för att få dessa länder att ta tillbaka sina egna medborgare . Foliehatten ser det som att nu att både USA och Israel repatrierar så kan Sverige på allvar göra det också. Det finns ingen "farlig" motståndare vars gnäll spelar någon roll kvar.