Vänsterpolitiker har ett hjärnspöke - högerextremismen och nazismen och frågan är hur allvarlig diagnosens egentligen är?

De senaste åren har vi ofta fått höra om högerextremismen, nazismen och Hitler, från olika ledande sossar, med Stefan Löfvén i spetsen och nu har även Annie Lööf anslutit sig till sossarnas retorik och det är en otrolig osund fascination.

Efter SD:s intåg i riksdagen, har Stockholms innerstadsjournalister, socialister och liberaler fått ett rejält hjärnspöke, högerextremismen och nazismen och frågan är hur allvarlig diagnosens egentligen är?
Socialdemokraternas samarbete med nazi-Tyskland är välkänd för oss som tillhör den lite äldre generationen. Centerpartiet (Bondeförbundet) samarbetade med socialdemokraterna under WW2 och dom är lika medskyldiga. Det är därför både S och C slår så hårt, mot SD och kallar partiet, för att ha bruna rötter.

C har lovat att komma ut med en vitbok om sin historia, den har vi inte sett än. Det är inte svårt att, gissa varför.
Eric Bernard Golsons empiriska och neutrala avhandling från 2011 "The economics of neutrality: Spain, Sweden and Switzerland in the Second World War." Golson framför, att neutralitet inte är en moralisk fråga, utan praktisk.

Dissen visar, att Sverige favoriserade en krigförande part framför en annan, beroende på händelser. Sverige gav Tyskland extra varor av värdefull natur och rabatter, när Tyskland stod på toppen av sin makt. Allteftersom tysk makt minskade, tillfredsställde den svenska regeringen i allt högre grad, amerikanska och brittiska krav.

Citat från dissen: ”handeln med Tyskland uppgick till tjugo procent av omsättningen, censurlagen, ariseringen och det kulturella utbytet talar vi i princip om ekonomisk, politisk och kulturell integration. Ett ariskt mini-EU. Det var vad Tyskland ville skapa. Ett ariskt mini-EU. Med sig själv i mitten och några få utvalda ariska superstater vid sin sida eller strax därunder. Resten av världen var slavar och tjänare eller döda.”

S berömmer alltid sig själva för sin solidaritet och manar alltid, andra att vara solidariska, men när det verkligen gällde, var de inte solidariska.

 

Nazismen härskade i 12 år (1933 – 1945), så det är otroligt hur mycket de uppmärksammas. Stalin härskade mer än dubbelt så länge, från 20-talet till 1953 och Stalin hann mörda, plåga och svälta ihjäl, miljontals fler människor. Det nämns nästan aldrig.

Det finns en speciell skillnad mellan Nazitysklands och Sovjetunionens syn på statens/folkets fiender, är hur de definierades. I Nazityskland var det möjligt, för de allra flesta som inte var judar, att leva utan större fruktan för sitt liv och sin frihet, så länge man höll sig i skinnet och gled under radarn. I Sovjetunionen var alla, precis alla, potentiella fiender oavsett ursprung, yrke, laglydighet m.m. På så vis kan man hävda att Sovjetunionen var mycket värre, alla kunde godtyckligt utses till statsfiende och försvinna. När det visar sig att kommunismen inte fungerar, så vägrar kommunisterna acceptera, att det är ideologin som det är fel på. Istället läggs skulden på folket, partikamrater m.m. Det är då mördandet börjar. Foliehatten har bevittnat, Pol Potts framfart i Kambodja.

Det cirkulerar en del olika uppgifter på nätet, om hur många koncentrationslägerfångar det fanns totalt. Hur man än räknar, så var majoriteten kristna. 6 miljoner judar av totalt ca 16-17 miljoner fångar. Om dessa "andra", talas det mycket lite om eller ingenting, förutom zigenarna. Det är absolut inte allas lika värde i dagens socialdemokratiska mediedebatt, inte ens bland fångarna i koncentrationsläger.
Ateisten, surdegsätaren och vegetarianen Adolf Hitler hatade även, genuint den katolska kyrkan (inte lika mycket som marxisterna i Sovjet, grekortodoxa). Massor med katolska präster internerades, torterades och mördades av Hitlers hantlangare. Om detta vill dock ingen medieoligark eller svensk myndighet berätta. Hitler spärrade in alla - adel, borgare, kvinnor, män, barn, utvecklingsstörda och bönder. Alla han inte gillade åkte med. Ingen kom undan. Detta är en absolut sanning som är mycket obekväm för många.

 

Aftonbladet har sedan den 22 juni 1941 haft denna fascination inför nationalsocialismen och Hitler: "Det av västmakterna inringade Tyskland har sprängt sina bojor och går nu med fri och ökad styrka till sin europeiska, sin världshistoriska mission att krossa den röda regimen som utgjort ett ständigt hot mot själva frihetens princip."

Uttrycket ”Tredje riket” är en efterkonstruktion. Hitler nämnde det aldrig. Han talade bara om "Stor Tyskland" och förbjöd folk inom partiet att använda "Tredje riket" vilket han betraktade som någon religiöst (fader, sonen och den helige ande).

Termen "Tredje riket" kommer ur Tysklands "första rike" som furstendöme och dess "andra rike" som kejsardöme. Den relativt "unga" demokratin i Tyskland efter första världskriget gick under i en parlamentarisk vänster/höger-koma, parallellt med ekonomisk misär p.g.a. vinnarnas krigsskadestånd. Man kan jämföra det, bortsett från kriget, med många västerländska demokratier idag, inklusive Sverige och undra vad det kan leda till. Nazisterna hade aldrig för avsikt att erövra världen som ”Kommunisternas International”, ”Japanernas Shintoism” eller ”Muhammedanernas Uhmma.” Att vi får läsa om "Tredje riket" i skolböcker och i medierna, är för att vinnarna skriver historien.

Det är obegripligt varför just nazismen får en sådan enorm negativ särbehandling. Det är mycket märkligt, att man aldrig diskuterar de grundläggande orsakerna till nazismens födelse och genomslag - fattigdom, förödmjukat fosterland, desperation etc. Allt detta lyfts fram jämt och ständigt idag, när det talas om andra tvivelaktiga rörelser (Islam, små sekter, häxdoktorer etc). Men det är som att modern empati och historisk händelse inte får kombineras, annat än i undantagsfall (afrikanska slavhandlare är väl det främsta exemplet).

I ett blogginlägg förklarar den avgående chefsredaktören Thomas Mattsson på Expressen sin hängivenhet till Bonniers som enligt egen utsago grundade Expressen på 1940-talet, med den politiska avsikten att bekämpa nazism. .
Första numret av Expressen utkom 16 november 1944. Det fanns knappast någon nazism att bekämpa. Som vanligt - vinklade uppgifter från Expressen. Ett mer rimligt antagande är, att avsikten redan från början varit att bekämpa den svenska nationalismen och att det är detta som Mattson syftar till.

Herbert Tingsten fick avgå som chefredaktör, eftersom han ville rota i DN:s kontakter med Nazityskland. Hitler hotade att stänga tidningen och det var riktigt nära att Bonnier gjorde det, om det inte varit för flera starka personer som avrådde familjen. Officiellt handlar det om ATP-striden, där Tingsten gick emot DN.
DN som numera (en del hävdar att den har förvandlats till en rent judisk tidning), mer passande kan kallas Dagens Nazinytt. De har bl.a. publicerat en text om Otto Wächter, österrikisk nazist. Publiceringen sker i form av ett samtal mellan den urgamle John le Carré och Philippe Sands, en engelsk-judisk advokat som skrivit mycket om just Wächter och även varit med och skrivit manus till PBS-filmen (som finns på Netflix) "What our fathers did: A nazi legacy". Wächter dog 1949, men Foliehatten antar, att han är extra relevant, så här 70 år senare.

Vid en sökning under mars månad 2019 i Aftonbladet (ord som börjar på Nazi och Hitler förekommer 206 gånger vilket gör att orden förekommer 206/28 = 7,35 gånger om dagen i Aftonbladet) 

I Danmark finns kvällstidningstabloiden BT.dk med en bra sökfunktion. Vid en sökning under mars månad fick man 4 st träffar totalt. Att jämföra med ex Aftonbladet som ligger runt 250-300 träffar per månad. Norska Aftenposten under Mars 2019. Nazismen 0 träffar. Nazist 1 träff. Nazister 1 träff och Hitler 2 träffar.
Var och en som ser dessa siffror, inser att Sverige är unikt.

Expressen skriver för några dagar sedan : "Den stormrika tyska släkten Reinmann, som äger svenska Espresso House, använde tvångsarbetande krigsfångar i sina fabriker under andra världskriget."

Det är verkligen märkligt, att media fortfarande idag, tar upp vad som hände i Tyskland före och och under WW2. Inte minst för att etablissemanget och tidningarna själva, var djupt insyltade. Aftonbladet, socialdemokraterna o.s.v. har inte särskilt rent mjöl i påsen. Alla tyska bolag som fanns då, hade förstås kopplingar till nazisterna. Detta eftersom nazismen var en kollektivistisk rörelse precis som kommunism. Det genomsyrade samhället, personlig frihet kunde man glömma.

Personligen har Foliehatten mest noterat att den här urspårningen i förhållandet till nazi-Tyskland, har kommit efter att offren och de inblandade dött av och allting blivit nästan mytiskt. Hitler är som Sauron numera som ingen har någon relation till. Det är slående att miljontals offer, miljoner och miljoner som förlorat anhöriga, alla soldater i skyttegravarna, civilbefolkningen som flygbombades i de tyska städerna. Alla dessa arma människors som led, lyckades ha ett någorlunda sansat förhållande till det hela, under efterkrigstiden. Då publicerades inte artiklar om rasistiska dåd, Hitler hit och dit och att kalla meningsmotståndare nazister i tid och otid. Då kunde man dessutom skämta om Hitler som Chaplin gjorde och Monthy Python.

 

Idag när ingen är personligt drabbad, när ingen var med och ingen har lidit, då är vänstern, så extremt kränkta helt plötsligt, så fort det blir tal om nazister. För Foliehatten är det märkligt och ganska osmakligt, ärligt talat.

Ingrid Lomfors, judinna och överintendent för Forum för levande historia (något så unikt som en svensk, judisk myndighet som existerar för att göra reklam för förintelsen) skriver i DN om förintelsen.
Rubriken är "Är det verkligen fel att dra lärdom av historiens värsta brott?". Hon konstaterar bland annat att "Förintelsen är unik och kan därför inte likställas med någon annan händelse", något hon själv måste veta är lögn. Hon skriver även: "I USA demonstrerar unga judiska aktivister mot Trumps åtgärder, för att stoppa flyktingar att ta sig över gränsen från Mexiko" vilket är lite märkligt av två skäl, det är nästan, så man kan tro att hon använder förintelsen som ett slagträ för flyktingimport och det är ganska ovanligt att en jude erkänner, att hon och andra judar aktivt agerar för förstörelsen av vita samhällen, genom okontrollerad invandring.

Lomfors påstår: ”Det finns ingen svensk kultur". På hemsidan "Exponerat" avslöjas att hon själv däremot är mycket mån om sin egen judiska kultur.
Lomfors: Att förbjuda judar i Sverige rätten till sin egen kultur är därför en grov inskränkning av religionsfriheten, och även en kränkning av svenska judarnas ställning som nationell minoritet.”
Det man kan fundera över är varför vill Ingrid Lomfors ringakta svensk kultur och höja massinvandring till skyarna?

 

Många har säkert noterat har svensk media nyligen förfasat sig om en aktion av NMR som attackerat en utställning om förintelsen i Almedalen.
Det man kan fundera över är, varför en utställning signerad Fotografiska (hemmaadress: Stockholm) om förintelsen, en händelse för åttio år sedan, hamnade på Gotland och vem som är mottagaren och varför den just visades i samband med Almedalsveckan. Vem beordrade utställningen? Kan det ha, att göra med SD?