Aftonbladet(AB)
har varit blixtsnabba med att hänga ut medlemmar i SD så fort, de
fått
tag i något. Rubrikerna
har stora och artiklarna många.
Man har dömt dem på förhand, innan en rättslig process ens
påbörjats! Det sägas att "svinhugg" går igen och det råder säkert stor skadeglädje, lite varstans i Sverige över AB:s problem!
Den senaste veckans händelser och anklagelser mot Fredrik Virtanen har visat, att AB har en rådande våldtäktskultur som frodas på deras redaktion. AB:s agerande visar, att de framstår som ett gäng hycklande hyenor som på sina höga hästar tidigare skuldbelagt kändisar, politiker och vanligt folk, för ditten och datten, samtidigt som de egna skribenterna levt rövare.
Allt snack om feminism, #MeToo, #PrataOmDet, har bara varit billiga sätt för dem, att engagera läsarna. Att faktiskt stå för något, det var aldrig tanken för AB.
Igår fick vi bevittna ett pinsamt försvar av AB:s publisher Sofia Olsson Olsén, när hon gick ut och försökte försvara Virtanen offentligt, trots ”snuskgubbens” sexinviter till en 14-åring. Detta rimmar självklart mycket illa med AB:s påstådda feministiska hållning.
Foliehatten tolkar AB:s tystnad, bortsett från Sofia O korta uttalande som ett sätt att inte främst skydda Virtanen, utan för att främst skydda sig själva från ett total kaolaps. Virtanen är ”bränd” och ju längre AB väntar med att agera, desto längre och större blir fallet, när man väl måste agera, eftersom Virtanen drar ned hela AB i och med detta. Att Virtanen inte är dömd kanske rent av förvärrar situationen, eftersom alla i praktiken vet vad som hänt, mer eller mindre - inte minst Virtanens egen tystnad är talande. Det ska bli oerhört intressant att höra med vilken förklaring AB senare kommer låta Virtanen gå. Hela situationen är ohållbar i längden.
Det vi nu bevittnar är hela journalistetablissemangets hycklande fasad som krackelerar, med en allt högre fart och detta inför en öppen ridå.
Den senaste veckans händelser och anklagelser mot Fredrik Virtanen har visat, att AB har en rådande våldtäktskultur som frodas på deras redaktion. AB:s agerande visar, att de framstår som ett gäng hycklande hyenor som på sina höga hästar tidigare skuldbelagt kändisar, politiker och vanligt folk, för ditten och datten, samtidigt som de egna skribenterna levt rövare.
Allt snack om feminism, #MeToo, #PrataOmDet, har bara varit billiga sätt för dem, att engagera läsarna. Att faktiskt stå för något, det var aldrig tanken för AB.
Igår fick vi bevittna ett pinsamt försvar av AB:s publisher Sofia Olsson Olsén, när hon gick ut och försökte försvara Virtanen offentligt, trots ”snuskgubbens” sexinviter till en 14-åring. Detta rimmar självklart mycket illa med AB:s påstådda feministiska hållning.
Foliehatten tolkar AB:s tystnad, bortsett från Sofia O korta uttalande som ett sätt att inte främst skydda Virtanen, utan för att främst skydda sig själva från ett total kaolaps. Virtanen är ”bränd” och ju längre AB väntar med att agera, desto längre och större blir fallet, när man väl måste agera, eftersom Virtanen drar ned hela AB i och med detta. Att Virtanen inte är dömd kanske rent av förvärrar situationen, eftersom alla i praktiken vet vad som hänt, mer eller mindre - inte minst Virtanens egen tystnad är talande. Det ska bli oerhört intressant att höra med vilken förklaring AB senare kommer låta Virtanen gå. Hela situationen är ohållbar i längden.
Det vi nu bevittnar är hela journalistetablissemangets hycklande fasad som krackelerar, med en allt högre fart och detta inför en öppen ridå.
Nu
är
frågan
om detta
bara är
toppen
av isberget? Har det huserat fler Virtanens i AB:s
korridorer under åren?
Det verkar råda både en våldtäkts och -tystnadskultur på Aftonbladet. En mycket dålig kombination. AB har nu något enormt stort, att ta tag i om de skall överleva som tidning. Värdegrundsarbetet måste genomsyra hela verksamheten! För att få ordning på värdegrunden, måste de kanske börja med att läsa sina egna artiklar? Där står ju mycket bra om de här sakerna, framfört med ett glödande engagemang och patos dessutom.
Det verkar råda både en våldtäkts och -tystnadskultur på Aftonbladet. En mycket dålig kombination. AB har nu något enormt stort, att ta tag i om de skall överleva som tidning. Värdegrundsarbetet måste genomsyra hela verksamheten! För att få ordning på värdegrunden, måste de kanske börja med att läsa sina egna artiklar? Där står ju mycket bra om de här sakerna, framfört med ett glödande engagemang och patos dessutom.
Skrapar man lite på ytan hittar man överraskande många liknande fall som visar att andelen ”snuskgubbar” är större hos AB än hos SD!
Tom
Hjelte, fd Aftonbladets nöjesskribent fälldes för våldtäkt i tingsrätten. AB
hanterades
detta
helt
annorlunda. Helt plötsligt bara
försvann
Hjelte
från AB.
Expressen
kunde i en artikel berätta att en
journalist på AB
som greps för grovt barnporrbrott erkände detta
under polisförhör. Han
hade under
lång burit på sin mörka hemlighet.
Hans advokat Johan Åkermark: ”Han tycker det är skönt att han blev upptäckt. Nu hoppas han kunna få hjälp för sin sjukdom.”
Hans advokat Johan Åkermark: ”Han tycker det är skönt att han blev upptäckt. Nu hoppas han kunna få hjälp för sin sjukdom.”
Spelredaktören
Mattias Karlsson på AB:s
sportblad
dömdes
av tingsrätten för kvinnomisshandel.
Med personal- och budgetansvar får han jobba kvar trots att han är
en kvinnomisshandlare.
Katarina Janouch avslöjade häromdagen AB:s krönikör Jan Guillous ”kladdande”:
”Bokmässor, mingel och middagar. Efter några glas vin hände det i princip varje gång att Jan Guillou blev närgången på ett kladdigt och genant sätt. En hand på knät under bordet, smek, slirigheter i örat, komplimanger, mer smek, smyg efter mig till toa, mer kladd. Det var precis som att han inte kunnat hålla fingrarna i styr. ”Jag är mig inte lik på flera dagar efter att jag träffat dig” har han bland annat viskat i mitt öra, trots att hans hustru stått bara några meter därifrån. #metoo, kan jag lägga till.”
Nyheteridag avslöjar en pikant historia om ytterligare en journalist som arbetat AB! Han lämnade AB 2016.
Katarina Janouch avslöjade häromdagen AB:s krönikör Jan Guillous ”kladdande”:
”Bokmässor, mingel och middagar. Efter några glas vin hände det i princip varje gång att Jan Guillou blev närgången på ett kladdigt och genant sätt. En hand på knät under bordet, smek, slirigheter i örat, komplimanger, mer smek, smyg efter mig till toa, mer kladd. Det var precis som att han inte kunnat hålla fingrarna i styr. ”Jag är mig inte lik på flera dagar efter att jag träffat dig” har han bland annat viskat i mitt öra, trots att hans hustru stått bara några meter därifrån. #metoo, kan jag lägga till.”
Nyheteridag avslöjar en pikant historia om ytterligare en journalist som arbetat AB! Han lämnade AB 2016.
”Journalisten
[borttaget
namn] på AB
utnyttjade mig för två somrar sen. Jag var full och osäker på om
jag ville ha sex, men gick med honom hem ändå. Det slutade med att
han hade sex med mig (både analt och vaginalt) samtidigt som han
slog mig, kvävde mig och både spottade och sprutade mig i
ansiktet”, inleder en kvinna sin berättelse som publicerats på
Instagram.”
Senare
ska journalisten bett den utsatta kvinnan, att inte prata om det som
hänt.
Hans
siluett är förbluffande lik Ehsan Fadakar, exakt samma frisyr.
Är
det vanligt
med såpass många grova sexualförbrytare under samma tak? Hur ser
det ut på övriga redaktioner? Dras skadade män till
journalistyrket?
Fördämningen har brustit och både TV4 och även SVT har drabbats av samma problem.
Fördämningen har brustit och både TV4 och även SVT har drabbats av samma problem.
Resume
har
en artikel om händelserna på AB. Det kom in en kommentar som snabbt
raderades, men man hann spara den till eftervärlden. Kommentaren är förödande och visar hur "unket" arbetsklimat har varit på AB:s redaktion.
Det är ställt utom allt tvivel att AB har enormt mycket att ta itu med. Det man också kan fundera över är, hur Jan Helin uppför sig på SVT! Är han den utpekade chefen på SVT?
Det är ställt utom allt tvivel att AB har enormt mycket att ta itu med. Det man också kan fundera över är, hur Jan Helin uppför sig på SVT! Är han den utpekade chefen på SVT?
Kommentar
av anonym:
”Det
fanns två alfahannar på Aftonbladets redaktion, chefredaktören
(som numera arbetar för public service) och den kände kolumnisten.
Det fanns en alfakvinna också, kulturchefen, och henne var både
chefredaktören och krönikören livrädda för. Alla kvinnliga
praktikanter och nyanställda som såg någorlunda bra ut var tvungna
att ställa upp om de ville komma nån vart på AB. Och det finns hur
många unga kvinnor som helst som gör vad som helst för ett jobb på
AB, så alfahannarna hade en strid ström av nya objekt.
Chefredaktören hade första tjing och det fanns en tyst
överenskommelse att krönikören inte rörde chefredaktörens ragg
innan han tröttnat på dem. De som hade tur valdes av
chefredaktören. Det innebar ett pub- eller restaurangbesök med
eventuell drink och efterspel i chefredaktörens övernattningslya på
Kungsholmen. Chefredaktören var aldrig oartig eller våldsam, det
behövdes inte eftersom alla visste vad som förväntades av dem. Och
den som inte ställde upp blev snabbt varse detta. En mycket begåvad
och välutbildad journalist från en lokaltidning som vägrat dejta
redaktören trots upprepade påstötningar fick inte sin
visstidsanställning förlängd trots att hon var given för platsen.
Krönikören inriktade sig på yngre kvinnor, ju yngre dess bättre.
Att gå ut med honom var ett lotteri med bara nitlotter. Han var
lynnig och kunde bli aggressiv på fyllan, och han drack mycket. De
som hade tur fick bara höra saker som hur han tänkte knulla dem, de
som hade mindre tur blev antastade, de som hade otur blev mer eller
mindre drogade och ofredade eller våldtagna av krönikören. "Gör
bara som han säger" var det inofficiella rådet. T.o.m. männen
på redaktionen var rädda för krönikören eftersom han utstrålade
hot, makt och aggressivitet. ”
Noteras kan att Foliehatten inte läst AB de senaste tio åren för han tycker det är en riktig skitblaska som här hemma i en papperskorg och att den förblir där!
må aldri stole på en muslim.
SvaraRadera