Vilken fot skall SD stå på?

SD gick till val med krav på folkomröstning om EU i riksdagsvalet 2018. Då hyllade man Brexit och det vägval Storbritannien hade gjort. Drygt 4 månader senare gör man plötslig en helomvändning och nu vill man inte, att Sverige ska gå samma väg.

SD:s EU-parlamentariker Peter Lundgren gav på tisdagen ett besked om kursändringen. I en debatt om Brexit i SVT Forum.

Peter Lundgren: ”Partiet kommer inte längre att driva frågan om att Sverige ska folkomrösta om att lämna EU. För första gången finns en rejäl chans att reformera EU inifrån. Det är också det vi kommer att arbeta för under den kommande mandatperioden, och även det vi kommer att driva i valrörelsen.”

Peter Lundgren utesluter inte att SD kommer, att återgå till att driva frågan om en folkomröstning om EU i framtiden, men anser att det i nuläget, inte är det bästa för Sverige.

 

Många av deras väljare kommer säkert tycka att de är kappvändare och att SD nu vill ha ett samarbete med globalisterna och att globalisering är rätt väg. Med sin kursändring har de svikit de väljare som inte vill, att Sverige skall vara med i EU och de anser också, att de går bort från sin ideologi. Nu undrar Foliehatten om SD:s väljare kommer acceptera denna kursändring och de bortförklaringar som SD alltid gör eller om väljarna kommer att bli arga och gå över till Alternativ för Sverige?

 

De som följer med vad som händer i EU kanske insåg, att något var på gång, när SD bytte grupp i EU-parlamentet, från EFDD till de konservativa.  I flera opinionsundersökningar har det framgått, att svenska folket inte är lika euroskeptiska som brittiska eller danska väljare. Vissa regeringar har en tendens, att ändå ignorera folkomröstningar, om man får fel röstresultat, liksom deras herrar i Bryssel. Ser man på fakta, så ligger ett utträde inte rätt i tiden. När väl Storbritannien lyckats trassla sig ur ”ondskans imperium” och om det visar sig, att GB går som tåget, med ekonomin och samhällsutvecklingen, då kanske det är dags, att lämna EU. Sverige kan också få draghjälp med opinionsbildning, av den eventuella EU-kritiska allians som Polen, Italien, Ungern och flera andra gamla kommunistländer är.

 

Det skall bli mycket intressant att se hur Brexit landar, för Foliehatten gissar, att sista ordet inte är sagt, i detta drama. EU står nu inför hotet, om "no deal" eller att inte få de sista £39 miljarderna från Storbritannien. Frågan är om inte EU kommer att böja sig och ge fler eftergifter. EU står själva under stor press från företag inom unionen som vill fortsätta sälja till britterna och ingen EU-politiker vågar gå emot starka företagsintressen(läs globalisterna).

 

Åkesson försöker förklara: "SD har länge varit den tydligaste rösten för den opinion som finns mot dagens överstatliga EU. Det kommer vi givetvis att fortsätta vara. Men för att nå den långsiktiga vision jag har för Europa behöver man ta sig dit steg för steg. Ett första steg dit är att inifrån verka för att minska och få bort dagens överstatlighet och i stället föra tillbaka beslutandemakten till Sverige. Om detta på sikt inte lyckas, utesluter jag inte att Sverige måste omförhandla villkoren för medlemskapet och genomföra en ny folkomröstning." 

 

Foliehatten gissar att partistrategerna i SD har resonerat i följde banor:

Att lämna EU är en stor fråga som inte har uppenbara fördelar. Det börjar nu synas tydligare i och med Brexit. Då är det bättre för SD att tona ner frågan, ungefär som att S inte arbetar aktivt för att avskaffa monarkin.
EU har fördelar och nackdelar. Om man kan komma till rätta med nackdelarna genom att reformera EU inifrån, så kan det bli tydligt för fler att EU kan vara något bra .
Foliehatten undrar om SD, är inne på rätt spår?

Att tro att man kan "få bort dagens överstatlighet" från ett politiskt överstatligt projekt vars hela existens bygger på överstatlighet är naturligtvis fullständigt orealistiskt i dagens situation. Men allt kan förändras efter valet i maj månad.

Detta känner de liberala politikerna till som använder den floskeln, det i kombination med, att man så snabbt efter valet sviker ett vallöfte i en av de viktigaste politiska frågorna i vår tid (vilket såklart innebär att de innan valet visste att de skulle göra denna omsvängning efter valet, men inte ville vara ärliga om det faktumet) gör faktiskt väljares reaktioner fullt förståeliga och att beskriva dessa väljare som osunda och fanatiska SD-hatare känns inte som ett sakligt inlägg i diskussionen, utan snarare väldigt orättvist gentemot dessa väljare.

Politiker som inte håller vallöften och som så uppenbart kör med falsk marknadsföring gentemot den svenska befolkningen och väljare förtjänar hård kritik, oavsett vilket parti de är verksamma i.

Det har blivit populärt att säga, från olika håll, att man skall förändra EU inifrån. Sjöstedt gjorde också en klackvändning, när han insåg att kommunisterna stod på samma sida som SD. V och MP säger så, men har andra mål.

Kanske är det dödfött, men att SD ändå agerar emot EU, den stämpeln försvinner inte, Björklund, Lööf och Kristersson, kommer att fortsatta, att köra hårt med att SD är och förblir EU-motståndare och att de är klackvändare.

Åkesson själv säger att han är emot överstatligheten och att Sverige förlorar sin bestämmanderätt. SD:s klackvändning är taktik och de borde gått ut med detta innan valet, men då hade de tappat röster, vilket gör att SD, är precis som övriga partier, man kan inte lita på dem.
Att SD släpper EU frågan, är att det blir lättare att kunna samarbeta med M och KD, är helt uppenbart och det är väl nödvändigt för SD, om det skall bli en konservativt block. Det man kan fundera över, är om SD någonsin kommer ta upp kravet på folkomröstning igen, när det väl blir ett samarbete, Foliehatten tror inte att dom vågar det. För många väljare som inte vill att Sverige skall vara med i EU, så försvann kanske det sista hoppet om att vi ska lämna EU. Om EU skall falla samman, är det andra faktorer som måste till.

 
SD har anpassat sig till olika situationer, för att får fler röster och inte vara så extrema. De som minns lovade SD först 5000 kvotflyktingar och sedan 0 kvotflyktingar, precis före valet. Möjligen påverkade av det lilla AfS!
Det är SD som anpassar sin politik till M och KD. SD har ändrat sig i vinster i välfärden, skattepolitiken, tonat ned EU-motståndet, accepterat samkönade äktenskap och adoption och snart kommer de tona ned abortfrågan.

De som följer politiken inser, att det är fråga om, att ge och ta i politiken. Lööf och Björklund byte skjorta och Jonas Sjöstedt har gått och blivit höger.

Det finns en stark majoritet hos svenska folket att stanna kvar i EU och en majoritet vill minska på massinvandringen.
Taktiken är uppenbar för SD, ska de kunna stoppa massinvandringen, behöver dom ligga på samma planhalva som EU-vänliga M och KD. Så länge SD kämpar för att vi ska lämna EU, så försvårar det att bilda ett block med M och KD.
Vilket är viktigast, att driva ut ur EU-frågan, som inte har stöd hos svenska folket, eller stoppa massinvandringen?

Invandringen kommer återigen öka under denna mandatperiod. Invandringen har ökat sedan Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. SD styr alltså ingenting utan deras existens, har bara haft motsatt effekt.

Det är helt ofattbart att folk fortsätter rösta på SD efter alla politiska lappkast dom gör.  Hade det varit en opinionsundersökning i går bland SD väljare, så hade 90% förespråkat att lämna EU. Hade det varit en idag, så hade 90% istället sagt, att det är bättre att vara kvar och påverka inifrån, Jimmie Åkesson vet vad han gör.
Skulle SD i morgon säga, att det där var en missuppfattning, vi vill fortfarande lämna, så skulle vips 90% tycka att det är bättre att lämna än att stanna kvar och påverka inifrån.

SD:s väljare är dom mest ryggradslösa lättledda fåren i hela väljarkåren. Oavsett vad SD gör, så tycker dom det är rätt eller helt okej.
Faktum är, att ju mer SD har svängt, desto fler väljare har de fått. De gamla fortsätter rösta på SD, för att det inte finns något annat alternativ. Om man är för en invandrar kritisk politik, så är det bättre, att rösta in ett socialkonservativt invandringskritiskt parti i riksdagen, än att kasta bort sin röst.
Helt klart är, att SD har en strategi, de fortsätter att jobba mot att bli ett parti som kan samarbeta och påverka och inte ett parti på ytterkanten som ingen ens vill samtala med.