Den ”mysige” Fredrik Reinfeldt!

Många kommer att minnas Reinfeldt som statsmannen som havererade och blev "kändis" i olika lekprogram i TV och skvallertidningarnas premiärreportage.

Han verkar tacka ja till alla skamliga förslag. Han sitter och signerar böcker i foajén i Karlstad medan hans politiska livsverk demonteras. Tragiskt att se honom i Rapport när han ”lägger” ut texten, utan att få besvärliga följdfrågor.

Bara för någon vecka sedan satt ”den mysige Freddan” i Skavlan och myste om sitt nya framgångsrika liv. Han skall vara reporter på SVT och göra intervjuer med fyra kända f.d. politiker.

Enligt Freddans egen utsago var arbetet ”lättare än han förväntat sig”.  Serien bygger på att han söker upp sina gamla polare i maktens innersta cirklar för att… ja vadå?
Mysa ikapp kanske eller berätta goda historier?

Första intervjuobjektet eller offret är tidigare Labourledaren Tony Blair. Han tillsammans med George Bush den yngre kastade in stora delar av Mellanöstern i totalt kaos.

Har Freddan ”ryggrad” att ställa tuffa frågor om Chilcot-rapporten – eller hur Tony ser på kraven, på att han ska ställas inför rätta för krigsbrott?  Gissar att Freddan inte har den ryggrad som behövs för ställa dessa frågor!

Freddan drog också anekdoter om hur liten hans bil var, jämfört med hur stor Obama bil var. Vi fick också höra en rolig historia om när det regnade in i hans lilla Fiat 500. På frågan om kritiken mot hans migrationspolitiska linje, svarade Reinfeldt:
”bara man ställer upp med lite mat och värme” blir det att bli en vinstaffär med tiden.

Var det ”ödets ironi” att just samma dag som Freddan sitter och myser i SVT går en av hans tidigare närmaste män –statssekreteraren Mikael Sandström – ut och gör offentlig avbön för de beslut han och moderaterna genomdrev i migrationspolitiken under de år de satt vid makten.

Sandström skriver att den överenskommelse som moderaterna gjorde med MP efter valet 2010 var ett stort misstag – det var en uppgörelse som starkt bidragit till de stora svåra problem vi har i dag på nära nog samtliga samhällsområden.

Enligt Riksrevisionens rapport finns det ett statsfinansiellt hål på 50 miljarder för att klara välfärdsåtagandena på dagens nivå.
Vi kan notera att polis, socialtjänst och försvar är i kris, och bostäder blir allt mer något reserverat för den med stenrika föräldrar eller en generation i hyres kön.

Det Sandström ångrar allra mest är på vilket sätt hans hans parti aktivt deltog i mobbningen, stigmatiseringen och hetsen av alla som ifrågasatte vettigheten MP-uppgörelsen och de öppna gränsernas politik.

Nu står det alltmer klart att hela den migrationspolitiska överenskommelsen inte byggde på någon genomtänkt strategi hos M – utan var Reinfeldts högst personliga vendetta mot de moderata väljare som haft fräckheten att rösta på Jimmie Åkesson i valet istället.

Många kommer att minnas Fredrik Reinfeldt som den mest känslokalle och oempatiske politiker som någonsin funnits i Sverige. Hans politiska huvuddoktrin var att försämra för sjuka och arbetslösa, något han lyckades med så väl, att flera av de som utförsäkrades med hans politik inte fann någon annan utväg än att begå självmord. Moderaterna vann två val för några jobbskatteavdrag.

Samtidigt är han en hycklare av rang eftersom han nu själv kvitterar ut över 150 000 i månaden i bidrag samtidigt som hans bolag går med miljonvinst.

I början av sin karriär skrev han en bok: "Det sovande folket" som gavs ut 1993.
sv.wikipedia.org/wiki/Det_sovande_folket

Rent litterärt är det nog den sämsta bok som jag någonsin har läst.
Däremot ger den en intressant inblick i Reinfeldts hjärna, de tankar som ledde fram till det mesta som han senare genomförde.

I höst utkom Freddan med ytterligare en bok: "Nya Livet" är ganska talande.

Freddan satt vid ett enkelt träbord i Täby Centrum och signerade sin senaste smörja. Det enda lite glamorösa var en förmodad livvakt som står och blänger på de som är intresserade av Freddans skrivarkonst. Ett bra tips är att vänta med att köpa boken eftersom den säkert kommer att finnas till en billig slant i alla second-hand butiker efter julen.

En äldre klok kvinna var inne i ”Ring P1” och talade om begreppet ”ansvar” och hur detta ord totalt har missbrukats av våra makthavare i politiken och att det inte längre har något värde.
Vi har i Sverige genom åren hört så många politiker säga:
att ta ansvar - i de fall de inte tagit sitt ansvar – och de är många – och ingenting har hänt utom i undantagsfall.

Skräckexemplet är väl Fredrik Reinfeldt. Ansvar var hans mantra.
”Vi tar ansvar”, ”Jag tar ansvar”, ”Regeringen tar ansvar för skattebetalarnas pengar” etc.

Aldrig någonsin har väl begreppet ”ansvar” misshandlats så som under Reinfeldts regim.

Skattepengar ströddes vilt omkring för att underlätta segregation och vidga klassklyftorna i landet. Stora skattesänkningar till rika och mindre till fattiga och gränslös ”arbetskraftsinvandring” och öppna gränser för asylsökande.

Kvinnan i P1 tog som exempel upp hur japanska politiker och andra makthavare som misslyckats offentligt gjorde avbön, erkände sina fel och falsarier och backande med sänkt rygg försvann från scen.

Inte till några feta pensioner, miljonavgångsvederlag eller möjligheter till skattefiffel. Nej, dom fick dra sig undan och leva på knapp pension. Ny karriär som konsult och föreläsare var omöjligt eftersom ingen ville ha med en feltänkare eller korrupt att göra.

I Sverige är meriten att ha en maktposition. Inte hur man förvaltar den. Efter den politiska karriären lever man sedan mycket gott på sin maktposition.

En maktfaktor som garanterar detta apspel är våra svaga medier. Ett tips till media: börja skriva och tala om vad ”ansvar” egentligen betyder. Återupprätta dess värde.