Kaos i Sverige och sossarna säger att våldet minskar!

De senaste veckorna har Sverige upplevt ett stort antal sprängdetonationer, dödsskjutningar, rån av unga, väskryckningar och våldtäkter. Man kan beskriva det som om Sverige befinner sig i en kaos situation, där man inväntar nästa sprängdetonation eller dödsskjutning! Makten anser, att allt är under kontroll!

Ungdomsrånen sprider sig som en farsot över landet och en tonårsmammas ilska, kan kanske illustrera folkets ångest eller uppvaknande? Ungdomsrånen i Stockholm har nu spritt sig till andra delar av landet. Uddevalla är en orterna där ungdomsrånen, förra året var det högsta antal anmälda rån någonsin, sedan statistiken började föras, mot unga i kommunen och det har fortsatt att öka i år. Det första kvartalet i år anmäldes rekordmånga rån mot ungdomar, nästan hälften av dem, mot unga under 15 år. Samma brottstrend gäller för västra Sverige, där antalet anmälningar sedan förra året varit på historiskt höga nivåer.

Tonårsmamman Eva Andersson i Gävle har i sociala medier, tagit upp kampen mot ungdomsrånen på riksplanet och reagerar starkt på utvecklingen i Uddevalla.

Eva Andersson: ”Man är rädd. Jag har hört om familjer i både mindre och större städer som skräms till tystnad. Det är maffiametoder som sprider sig över hela landet. Snacka om att vi vuxna har misslyckats.”

Eva Andersson har drivit frågan, sedan båda hennes tonårssöner, under en och samma vecka, tidigare i år, rånades av gäng i Gävle som har en liknande rånproblematik som Uddevalla. Hon tror att det krävs mer resurser och handlingskraft, för att komma åt problemet med ungdomsrånen.

Visst kan man blunda, stoppa huvudet ner i sanden, hålla för öronen, låtsas som om inget hänt, det är vad samtliga gör och de är mer eller mindre livrädda, för att säga som det är. Då kan vi aldrig lösa något, hur många Ivar Arpis som talar ut på rätt sida om anständighetens gräns. Men verkligheten tar inte paus.
Samhällskontraktet stipulerar att, makten skall lösa alla problem och inte ”någon annan”, men tron på samhället rasar, när inget händer. Problemet krackelerar, när det visar sig att denna "någon annan" inte finns i verkligheten. Likt Alfons Mållgan, är det bara en fantasiprodukt. Det är inte rån och stölder som är det stora samhällsproblemet. Det är den uteblivna responsen och agerande som är direkt samhällsomstörtande och det utförs av våra politiker.

Politikerna vill inte göra något åt problemen. Då hade de gjort det. Istället ägnar de sig åt plakatpolitik och tvingar kassörskan på ICA, att fråga varifrån du har fått dina två femhundringar du vill handla för, trots att de går att ta ut i ICA:s egen uttagsautomat tio meter bort. Samtidigt kan socialbidragsförsörjde Hassan med familj åka målvakts registrerad BMW och hyra ut låtsasfrånskilda fruns socialbidragsbetalda lägenhet svart till ockerpriser. Politikerna vet var getingarna har sitt bo, men är livrädda för att peta i det.

Många är inte införstådda med, att det finns en planerad respons för händelser som passar det politiska narrativet. En helt osannolik och ologisk vändning som aldrig skulle kommit till stånd utan en stor mängd aktivister/media/lydiga statister/nyttiga idioter, en enorm försörjning med inventarier utrustning etc. och ett noggrant förplanerat scenario som implementerats. Allt detta kräver stora resurser och pengar för att iscensätta. En spontan aktion av detta slag är i praktiken omöjlig att genomföra. Det finns i dagsläget endast en aktör, staten som har resurserna att genomföra något av denna storlek.
Det är staten som besitter propagandamonopolet och använder (frivilligt eller under tvång) media och de andra organisationer/företag som de anser nödvändiga för operationens genomförande.

Ta gärna exemplet med Rachmat Akilov och terrordådet på Drottninggatan som vändes till en manifestation mot främlingsfientlighet, när den naturliga reaktionen hos alla borde vara upprördhet och ilska mot terrorism. Manifestationerna var inte riktad mot militanta muslimer, utan mot "rasister". Inte mot rasister egentligen, utan mot dem som förutsåg och varnat för Drottninggatan. Makten vill inte erkänna, att de hade haft rätt, eftersom ett erkännande hade tvingat fram en omvärdering av maktens egna ståndpunkter. Kognitiv dissonans i mötet med verkligheten leder inte till omprövning, utan leder till mer av samma sak. Militanta muslimer ses inte som medvetna agenter av manifestationsmedierna. De finns knappt för dem.
Den reaktion man fick efter attentatet på Drottninggatan var ungefär, "Jaha.” Fler kameror och fler avspärrningar. Hela ”hallabaloon” med manifestationer mot våld, var inte riktad mot det verkliga problemet – islamsk terrorism!

Problemet för makten är, att de inte kan erkänna muslimer som fiender, för det är orimligt för dem, att förespråka detta och då måste man prata om hämnd. Maktbalansen mellan svenskar och muslimer är till svenskarnas fördel. Makten skyr dock tanken på våld och skapar därför två andra fiender som får ta på sig skulden: "rasister" och ”våld” som fenomen.

Rasister är andra svenskar(NMR fick 644 röster i senaste valet) blir konflikten reglerad och riskerar inte att mynna ut i våld, utan i verbal anklagelse. Det blir bara teater av det hela.
Manifestationer för "Kärlek" och mot "Hat" och "Våld" är passiva företeelser, man samlas inte för att öka sin styrka och åstadkomma konkreta handlingar, utan för att söka tröst hos likasinnade och hoppas att blotta åsynen av denna stora parad av sorgsna och nedslagna människor, ska beveka det mänskliga tillståndet till förändring.

Det finns tämligen färdigskrivna dödsrunor hos media för kungligheter och andra prominenta personer. Statsbegravningar för kungen och drottningen som planeras åratals i förväg. Det rör alltså händelser där kan förutses, att det
1. det med säkerhet kommer att inträffa och
2. kommer att vara en stor händelse för allmänheten
vare sig det är önskvärt för staten att det blir medialt uppmärksammat statschefens död eller icke-önskvärt terrordåd.

Om responsen på Rachmat Akilovs terrordåd mot förmodan inte skulle ha varit förberedd, så finns det efter den manifestationen sannolikt definitivt planer på, hur media ska reagera vid nästa terrordåd.
Hur reagerar Svensson om ca femtio personer sprängs till döds i kollektivtrafiken, så kan massmigrationens och statens lojala stödtrupper, svenska s.k. journalister, ställa sig den frågan vad media ska göra, om det inte går att låtsas som att händelsen saknar någon politisk anknytning.

SVT:s Aktuellt förra fredagen (7/6) efter den stora bomben i Linköping följde den senare mallen. Intervjuer med vanligt folk och en polis och inga regeringsrepresentanter eller andra politiker uttalade sig.

Inrikesministern väntar en vecka, med att besöka staden, otänkbart i de flesta andra västeuropeiska länder.
Pressmeddelande från regeringskansliet: ”I dag(13/6) och på fredag besöker inrikesminister Mikael Damberg Linköping och Malmö. Inrikesministern träffar Polismyndigheten i respektive stad för att få en uppdatering kring läget och det polisiära arbetet som bedrivs. I samband med besöket i Linköping presenterar Mikael Damberg nya förslag på åtgärder från regeringens sida för att bekämpa den organiserade brottsligheten.”

Damberg lugnande besked, skjutningarna har minskat! Damberg säger också att han förväntar sig att våldssiffrorna ska sänkas varaktigt under lång tid framöver.
Angående Malmöpolisens "Sluta skjut"-projekt förklarar han, att det inte är utvärderat än, men att han "hoppas" att det visa sig ha varit givande. Framför allt tror dock Mikael Damberg, att polisens underrättelseverksamhet mot de kriminella i staden har givit effekt. Han menade kanske, att skjutningar minskar mellan skottsalvorna?
Det är bara att kalla det för något annat, så kommer det att minska kraftigt. Nya namn och definitioner på allt, så har sossarna löst, al-Malmös problem för all framtid. Kanske har Damberg fått information av polisen om, att någon av klanerna är på väg att vinna, så kommer naturligtvis, det öppna våldet att minska.
Damberg ljuger för att han saknar heder, moral och rättspatos och det är sossarnas paradgren och desinformation. Det är politiker likt honom som är ansvariga för vansinnet i Sverige. Inte så kul att erkänna för sig själv och miljoner väljare.

Foliehatten tycker alla ska titta på tv-serien Chernobyl, där man får reda på hur kommunist media hemlighöll, hur illa situationen faktiskt var, samtidigt som deras propagandaorgan pumpade ut falska nyheter kring händelsen.
Samma typ av propaganda spelas nu upp av sossarna, det smäller fler bomber än någonsin i Malmö och ändå går sossepolitiker ut med meddelanden, att det är lugnare än någonsin.

Det var mer än beklämmande att höra Stefan Löfven i partiledardebatten i onsdags. Efter ett extremt våldsamt måndagsdygn i Malmö som fick resten av Europa att kippa efter andan, så struntade Löfven fullständigt i, att tala om Malmö över huvud taget. Bara två dagar efter de extrema våldsamheterna i rikets tredje stad.
Foliehatten tycker fruktansvärt illa om Stefan Löfven. Hela Sverige ska leva?  Kan det vara så, att Löfven är nöjd med att ha Malmö som Sveriges avstjälpningsplats, för extremt grov kriminalitet och annat elände.