30 års praktfiasko för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för invandrare räcker inte för JÖKregeringen!

Ordspråket ”Höjden av galenskap” är att upprepa samma beteende gång på gång och tro att utfallet ska bli annorlunda, passar väldigt bra in på de arbetspolitiska åtgärder man försökt genomföra över drygt 30-år på att få, ointegrerbara invandrare in på arbetsmarknaden.

Trots alla misslyckanden har man försök och försökt med olika åtgärder, med att "styra in" analfabeter eller dåligt utbildade till att bli nyttiga samhällsmedborgare som betalar skatt. Det har alltid slutat i praktfiasko. Varför har ingen intelligent människa genom decennierna, konstaterat det självklara och uppenbara, "det här fungerar inte!”

 

Foliehatten är närmast chockad över, att politikerna som har varit med och gett stöd till den ekonomiska/tekniska  utvecklingen i industrin som successivt har rensat ut enkla jobb, att de inte har sett hur effektivt industrin har rationaliserat och fått bort alla enkla jobb. Sverige behöver inte folk som räknar vad som finns i lager eller var produkten finns, det håller dator reda på. Utvecklingen i industrin, är en process som ingen vill bryta, eftersom övergång från enkla jobb till svårare, ger företagen större vinster och landet rikare. Ingen vill i längden ha låga löner, för de ger ingen skattekraft. Sverige som samhälle strävar uppåt och den tekniska utvecklingen påskyndar hastigheten.

Delegationen för Migrationsstudier publicerade 2015 en revision av vad man har gjort för nyanlända och vilket resultat man har uppnått. Det är en mycket nedslående läsning som obarmhärtigt avslöjar sanningen, om de arbetspolitiska åtgärder som genomförts under 30 år. Foliehatten påstår att det är en fullständig katastrof för de styrande.

1996: Arbetsplatspraktiken kom och var ett halvårs fullt subventionerat praktikjobb. Det har utvärderats flera gånger och hade liten eller ingen effekt på chanserna till reguljära arbeten.

1998: Anställningsstödet. Staten betalade 50 procent av lönen i ett år. Utvärderingar visade att chansen till reguljärt arbete minskade och att stödet trängde ut ordinarie jobb.

2000: Jobbcoachning infördes och var Arbetsförmedlingens intensivåtgärd för att ordna plan, praktik och SFI. Det gav 2 procent större chans till jobb.

2007: Instegsjobb kombinerat med SFI och ett jobb där staten stod för 80% av lönen. Det blev populärt inom restaurang, handel och hotell och gav 7 procents större chans till reguljärt arbete.

2007: Nystartsjobben kom samma år och var en 48-procentig subvention. Alla nyanlända hade rätt till det, varför volymen nystartsjobb blev hög. Utvärderingar visade att mer än 60% av jobben hade skapats ändå och att deltagarna hade två % högre chans till reguljärt arbete. Sänkt arbetsgivaravgift för unga omfattade även nyanlända. Den hade ingen effekt.

2010: Arbetsförmedlingen övertog kommunernas ansvar för integrationen. Varje nyanländ skulle ha ett etableringssamtal, få en etableringsplan och en etableringslots. Lotsen fick betalt per månad och bonus om den nyanlände fick jobb. Utvärderingarna visade på liten eller ingen effekt och problem med fusk hos lotsarna som ofta var privata. Systemet slopades.

2014: 30 000 Traineejobb som var i olika grad subventionerade anställningar samt helstatliga beredskapsarbeten. Traineejobben upplevdes som krångliga, blev ett hundratal och beredskapsarbetena blev aldrig av. 

2015: Snabbspår. Under flyktingkrisen introducerades branschvisa snabbspår. Det blev en flopp. Arbetsförmedlingen klarade inte av uppgiften och antalet snabbspårade nyanlända inskränkte sig till ett fåtal.

2018: Instegsjobb, särskilt anställningsstöd, förstärkt särskilt anställningsstöd, traineejobb välfärd och traineejobb brist slogs ihop till ett enda: Introduktionsjobb. Staten stod för 80 % av lönen.

 

När Foliehatten tittar och går igenom listan och sett alla åtgärder som de styrande har genomfört, kan han bara konstatera det mycket uppenbara, vi kommer aldrig att få bukt med den groteskt höga invandrararbetslösheten. Det kvittrar hur mycket Annie Lööf eller vad någon annan ledande politiker säger om enkla jobb, det är i stort sett omöjligt, att få in ointegrerbara invandrare på den svenska arbetsmarknaden!

Det värsta av allt är att alla dessa åtgärder kostat hundratals miljarder och det är pengar som lika bra hade kunnat spolats ner i närmaste toalett, eftersom åtgärderna har varit utan resultat. Ordet skrämmande räcker inte till!

Det som också är mycket skrämmande är att JÖKen i sin överenskommelse fortsätter med, att ta in ytterligare fler invandrare och utökar rätten till anhöriginvandring direkt in i det svenska bidragssystemet eller pensionssystemet.

Bara för några år sedan fick vi jämt och ständigt höra, att invandring behövs, eftersom vi har så stora pensionsavgångar och att på sikt, kommer det bli lönsamt.  Det är nog den ”Värsta samhällslögnen” vi har fått höra av våra politiker.

Om de åtminstone varit ärliga och sagt, att övervägande delen av invandrarna kommer att gå in ett livslångt, jättestort etniskt utanförskapsgäng som för all framtid är predestinerad, att sluka enormt mycket av svenska skattepengar, hade svenska folket kanske förstått.  Svenska skattebetalare ska stå för en livslång försörjning av s.k. "flyktinginvandrare" troligen med en rätt vidlyftig definition på vad som är en "flykting." Politiker kör med ”nyckelord” som ”nyanlända" eller "invandrare" för första generationens invandrare.

Sedan låtsas man - eller tror verkligen - att utfallet för barnen till invandrade föräldrar i genomsnitt kommer att vara precis samma utfall/utbildning som för barnen i familjen Andersson och Svensson. Foliehatten har personligen talat med personer som uppriktigt tror att fler samhällsinsatser (läs mycket mer pengar från skattebetalarna), så kan alla genomsnittliga skillnader utplånas i livsutfall och livsval hos barnen i familjen Svensson och barnen i familjen Ali. Stefan Löfven antydde detta i sin succéintervju i Agenda.

Tino Sanadaji anser, att det tar 3 generationer att skapa samma genomsnittliga utfall för barnen i familjerna Svensson och Ali vad beträffar anställningsbarhet, produktivitet, brottslighet m.m.

Locket som tidigare legat tätt och svårt att öppna, har nu öppnats på vid gavel och allt fler partier inser och har ställt sig på SD;s sida, i det ohållbara med dagens situation.
 

För några dagar sedan skrev Maria Malmer Stenergard, migrationspolitisk talesperson för M, en artikel som inleds: ”Redovisa vad invandringen kostar kommunerna”.

”Fyra av fem kommuner skär ned nästa år och den bristande integrationen ökar kostnaderna. Regeringen måste nu öppet redovisa en analys av konsekvenserna av invandringen för Sveriges kommuner. I somras valde den socialdemokratiskt ledda regeringen att utöka rätten till anhöriginvandring, i vissa fall utan krav på att den som vill ta hit sina anhöriga har egen bostad eller tillräcklig försörjning. Det beslutades utan en ordentlig konsekvensanalys. Exempelvis redovisades inte effekterna för Sveriges kommuner.
Redan för två år sedan riktade Riksrevisionen allvarlig kritik mot avsaknaden av konsekvensanalyser i regeringens migrationspolitiska propositioner. Ofta saknas det resonemang om de kommunala effekterna. Trots det fortsätter regeringen att blunda

Stefan Löfven sa i sin famösa intervju i Agenda !  "Vi såg inte det komma!" Senare har det avslöjats, att alla fakta finns på regeringskansliet.  Foliehatten undrar nu om våra politiker inte läser rapporter och att de inte förstår innebörden, Mer troligt är, att de läser rapporterna, men man fortsätter ändå, att ösa och ösa in invandrare. De har sådan övertro på sin egen politik och att problemen, skall lösa sig av sig självt! Varför har man denna agenda? Är politikerna så handlingsförlamade, att de inte har något recept för lösa problemen. Kan det i själva verket vara så, att makt betyder allt och sedan får det kvitta om det går åt helvete. Vad tror ni?