De
som fortfarande läser regimmedia har säkert noterat att
etablissemangets mycket upprörda ton över "hatet" mot
Annie Lööf.
Precis som kyrk/batiktanternas upprördhet över Björn
Ranelids text om förrädare och parasiter. Upprördheten från
kyrk/batiktanter i media om Ranelids användande av orden
"landsförrädare" och "parasiter" bottnar
rimligen i en rädsla för att ens koordinerade arbete inom media mot
folkets intressen ska generera välförtjänta konsekvenser för ens
privatliv vid senare tillfälle. I kombination med att detta är
regimkritiska åsikter givetvis, vill vi väl inte att nuvarande elit
ska åka på motstånd eller hur?
Vad gäller Rödskrikan
Annie Lööf och det "otäcka" hatet mot kvinnor i
offentligheten och politiken så vet vi alla att det är ännu ett
tröttsamt icke-argument från regimmedias sida och SVT. Har inte de
spenderat merparten av ett halvår att koordinerat vräka/kräka ut
hat och drev mot Ebba Busch Thor? Media ser att de kanske kan fälla Ebba Bush!
Här har vi två praktbevis på
ett fall att skydda en medlem av regeringsunderlaget och inte om
"tonen" eller "debattklimatet. " Ranelids text är
motsatsen. Sanningen svider och det får inte framföras av en sådan
pass offentlig person som Björn Ranelid.
Foliehatten
tycker definitivt det är intressant när man får lite ”inside”
info om vad som rör sig i godhetsapostlarnas hjärnor. Här skriver
Aftonbladets Lina Stenberg om den "hatfyllda" ledaren
nyligen i Kvartal eller Fokus riktad mot Annie Lööf.
Lina:
”Hur många minns vad tidningarnas sidor skrev om på sommaren för
två år sedan? Något många minns, var en opinionstext som fick
stort utrymme i nyhetstorkan, då i juni 2019.
Det var en
gästkrönika i GP som skakade om Sverige.*Kajsa Dovstad*ställde
frågan "Har du haft ett Jimmie moment?" och beskrev sin
jakt på svenska köttbullar en sen kväll i Gävle. För i den enda
öppna butiken fanns de inte att köpa. Detta och att affären har
skyltar på arabiska menade hon, symboliserar "känslan av att
Sverige har förändrats, att landet man växte upp i inte längre
finns kvar."
Vad Dovstad gjorde i sin text var att ge röst
åt smygrasismen. Att i skämtsam ton i en av Sveriges största
tidning förklara varför man nog ändå ska ge SD en röst i nästa
val.
Det finns ett före och ett efter den opinionstexten. Så
stor makt kan journalistiken ha i att korsa trösklar och öppna
dörrar för vad som är ok att säga i det offentliga samtalet.
Det
här är mycket matnyttig information helt enkelt. "Jimmie
moments" krönikan har Aftonblads Lina burit med sig i två hela
år och konstaterat den som extremt viktig i en för henne otäck
normaliseringsprocess. Bra, då vet alla vilka knappar som ska
tryckas på! Anders Lindberg får hemskt gärna avslöja vad han
tycker har varit mest motbjudande att läsa de senaste åren.
Foliehatten kan tycka att en betydligt otäckare nyhet i
juni 2019 var den om att ett halvt jävla hyreshus sprängts i luften
i Linköping. Dessutom har nu sprängdåd i Sverige blivit lika
vanliga som mord. Kan dessa sprängningar vara utpressning? Visst är
det intressant att se vad journalisterna väljer att betrakta som
”otäcka” nyheter.
torsdag 15 juli 2021
Det är intressant att se vad som är viktiga nyheter för regimmedia!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar