Är Miljöpartiet svikarnas parti?

MPs totala missbedömning av politik och svikarnas parti?

I valrörelsen 2014 hade partiet satt som mål att bli tredje största parti. Gustav Fridolin var mycket öppen med detta i intervjuer och framträdanden. Kampen mot Sverigedemokraterna var partiets huvudfokus.

Gustav Fridolin:
”Sverigedemokraterna betalar helsidesannonser i rikstidningarna. Det lär ha kostat en hel del, men det gör dem inget. Genom att sno åt sig kommunstöd som skulle gått till lokalt demokratiarbete till partikassan i Stockholm har man med skattepengar lyckats bygga upp en av de största valkassorna, mer än dubbelt så stor som Miljöpartiets. Och nu använder man pengarna för att i ett påkostat öppet brev ställa flyende mot pensionärer”.
http://nyheter24.se/debatt/775634-fridolin-mp-lat-inte-sd-satta-agendan-for-valrorelsen

Gustav Fridolin:
”Det var ett misstag att i valrörelsen så tydligt ta spjärn mot Sverigedemokraterna.
Ja, det var naturligtvis en usel idé att göra kampen med SD om att bli landets tredje största parti till en huvudfråga i valspurten. Partierna konkurrerar ju knappast om samma väljare”.

Miljöpartiet gjorde en total missbedömning av det politiska läget. Vårens höga opinionssiffror gjorde att ”tuppkammen” växte och partiet var övertygade om att de skulle bli tredje största parti!
SD blev nästan dubbelt så stora som MP, men miljöpartisterna kunde i alla fall trösta sig med att de nu för första gången fick ta plats i en regering. Hela sex statsråd blev de tilldelade, däribland för de brännande frågorna skolan och bostadspolitiken.

Birger Schlaug hävdar att:
MP:s stora misstag var att de redan under valrörelsen i förväg låste upp sig vid ett samarbete med Socialdemokraterna. Förhandlingsläge blev därför onödigt svagt. Deras enda mål var egentligen att ingå i en regering.

Det gjorde att Socialdemokraterna visste att de kunde driva Miljöpartiet ganska långt.
Misstagen fortsatte, både under regeringsbildningen och senare, i MP:s förhandlingar med S i olika sakfrågor.

Man måste veta i förväg var gränserna går – när kompromisserna blir kontraproduktiva. Det ser man inte under resans gång, utan man måste sätta upp de interna spelreglerna innan förhandlingarna.

Birger Schlaug gissar att nästa stora fråga blir NATO
MP kan tvingas att kompromissa med sina grundvärderingar. Det blir i vår, när riksdagen beslutar om ett värdlandsavtal med Nato.
Det stora steget formellt är att man för in begreppet Nato i svensk lagstiftning.
Detta sker under en Miljöparti-regim. Schlaug tror att det blir fruktansvärt marigt för många miljöpartister.
Faktum är att MP gick till val på att Sverige inte ska gå med i Nato och att MP prioriterar konfliktförebyggande arbete. Ännu ett svek eller…. ?

Miljöpartiets alla svek
I fråga efter fråga har MP fått lägga sig platt. I de flesta frågor är det bra att det har blivit så, men det säger en del om vad partiet är berett att offra för att få sitta kvar vid makten. För alla borde det nu vara tydligt hur naivt och oförberett detta parti är för att ta ansvar.

Bromma flygplats

På begäran av lokalpolitikerna i Stockholm, med MP i spetsen, tillsattes en utredning om Bromma flygplats framtid. Senast 2022 var tanken, att flygplatsen skulle ställas om till bostäder. Men efter två tillkännagivanden från riksdagen tvingades regeringen nyligen fatta beslut om att lägga ner utredningen. Bromma flygplats blir kvar och en ombyggnad och modernisering är att vänta.
Egentligen borde MP insett att denna fråga är att anpassa sig till den jobbiga verkligheten - en riksdagsmajoritet som de inte kan styra över.

Förbifart Stockholm

I regeringsförhandlingarna med S fick MP igenom att motorvägsbygget ”Förbifart Stockholm” skulle frysas.
I stället skulle pengarna satsas på kollektivtrafik. Men det borgerligt styrda Stockholms läns landsting gick inte med på att föra över pengar från Förbifarten till kollektivtrafiken. Stoppet beräknas kosta 700-900 miljoner kronor.

Det var oansvarigt av regeringen att skjuta upp byggandet av Förbifarten.
88 procent av väljarna i Stockholms län har röstat på partier som vill bygga Förbifarten. Miljöpartiet försökte stoppa projektet och skickade notan till skattebetalarna.

Kostnaden för skattebetalarna blev 4 miljoner kronor om dagen. Det är lika mycket som nettokostnaden för hela Stockholms stads trafiknämnd.

Försvaret
Före valet ville MP minska försvarsanslagen och sa nej till fler Jas-plan. Men i regeringsförhandlingarna tvingades partiet acceptera Försvarsberedningens tidigare beslut om nya stridsflyg och ubåtar. I gengäld fick man en nedläggning av Försvarsexportmyndigheten och skärpta regler kring vapenexport.

10.000 mer till lärarna

Miljöpartiets löfte om 10 000 kronor mer i plånboken för lärare inte genomtänkt.

Gustav Fridolin, MP, pressades hårt i SVT:s studio om vallöftet:
Löftet var i själva verket bara 2000 kronor från statligt håll och resterande 8000 skulle komma från de kommunala löneförhandlingarna.

Det är väl inte så att lärarnas avtalsrörelser avbryts för att vi går in med statliga medel, försvarade sig Fridolin efter sändningen.

Vattenfalls brunkol

I valrörelsen sågs språkröret Gustav Fridolin ofta med en kolbit i handen. Han ville stoppa det statliga energibolaget Vattenfalls kolbrytning i Tyskland. De skulle inte få säljas eftersom köparna då skulle fortsätta den miljöfarliga kolbrytningen.

MP lovade att lägga ned Vattenfalls kolgruvor. I stället blir det en försäljning. Det visade sig vara mer komplicerat än partiet trodde i valrörelsen.

Flyktingarna

"Vi kommer aldrig att göra det svårare för människor att komma till Sverige", står det i MP:s valmanifest”.

I oktober ingick MP i den migrationsuppgörelse mellan regeringen och den borgerliga oppositionen om bland annat skärpta krav vid anhöriginvandring och tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel.

I november stod språkröret Åsa Romson vid statsministerns sida och presenterade en rad nya tuffa förslag på migrationsområdet, bland annat ålderstest på ensamkommande flyktingungdomar, id-kontroller och ytterligare skärpningar av anhöriginvandringen. Åtgärderna syftar uttryckligen till att minska antalet asylsökande.
Att behöva ge upp det allra heligaste – migrationspolitiken för MP var nog inget scenario som var tänkbart för partiet.

Men sitter man i en regering som inte bara stramar åt asylpolitiken markant utan också lade förslaget att ge regeringen makt att stänga Öresundsbron, var detta säkert besk medicin.
MP hade 2 val:
”svälja” förslagen eller avgå.
MP ansåg att om de valt att kliva av regeringen hade det kunnat bli en ännu hårdare flyktingpolitik.
För de miljöpartistiska gräsrötterna måste det snurra i de små hjärnkontoren efter alla svek.

Massövervakning
I opposition var MP oerhört kritiskt mot FRA-lagen och massövervakningen. I regeringsställning har partiet inte opponerat sig ett dugg utan i stället agerat dörrmatta åt det övervaknings glada Socialdemokraterna.

Några år i regeringsställning kommer kanske ge MP en inblick i hur verkligheten egentligen ser ut. Men det är dyrköpta erfarenheter både för partiet och för Sverige.

Frågan är vad MP ska gå till val på nästa gång – och vad vallöftena är värda.