Åtgärder mot arbetslösheten skapar inga arbeten !

Vi ska ha lägst arbetslöshet av EU-länderna 2020, var ett av val löften från Socialdemokraterna. Den senaste tiden har Löfven upprepat detta löfte flera gånger.

I vårbudgeten fanns det en begäran från finansdepartementet att samtliga departement ska delta i arbetet att få ner arbetslösheten:

”Det stora antalet asylsökande innebär oförutsedda och på kort sikt ofrånkomliga utgiftsökningar. För att säkerställa marginaler under utgiftstaken krävs kostnadskontroll på alla områden.

Målet för regeringens sysselsättningspolitik är att arbetslösheten i Sverige ska vara den lägsta i EU 2020. Arbetslösheten ska minska genom att antalet personer som arbetar och antalet arbetare timmar i ekonomin ökar.
Som ett led i detta arbete har varje statsråd tilldelats ett kvantitativt beting om åtgärder för lägre arbetslöshet. Betinget avser åtgärder inom respektive statsråds ansvarsområde”.
Med denna skrivning finns det endast utrymme för ökade invandringskostnader på bekostnad av övriga reformer.

Det är mycket vanligt att politiker låtsas att det är de som skapar arbeten. Vi har en stor offentlig sektor, men att alla arbeten ska fixas där, är en utopi.
Alla politiker oavsett färg inser inte, att skall arbetslösheten ner, är det den privata sektorn som skall skapa arbeten.

Det har alltid varit så att det är vänstern som extra mycket låtsas, eftersom de samtidigt har ett inbyggt motstånd och förakt mot företag, särskilt inom vårdsektorn.

I läckta dokument från Finansdepartement kan man hitta mängder av intressanta uppgifter.

Fokus i direktivet är arbetslöshet som mått, snarare än riktiga jobb:
”Åtgärder som innebär att personer som befinner sig utanför arbetskraften får sysselsättning har i stort sett ingen effekt på arbetslösheten.
Åtgärder som exempelvis ökar sysselsättningschanser för personer över 65 år kan påverka sysselsättningsgraden men kommer endast marginellt minska arbetslösheten då alternativet till sysselsättning för denna grupp är att vara utanför arbetskraften som pensionärer.”


Intressant är att se på hur regeringens definierar de som har sysselsättning:
”En person räknas som sysselsatt om denna har lönearbetat minst 1 timme under referensveckan eller hade ett arbete som han eller hon var frånvarande från. Personer som är frånvarande från jobbet på grund av sjukdom eller föräldraledigheter räknas alltså som sysselsatta”

Man ska hålla i minnet att ”sysselsatt” inte är detsamma som arbete, där man inkluderar både de, som jobbar en timme i veckan eller är sjukskrivna.

Det kanske mest intressanta är, att regeringens internt är synnerligen medveten om invandrares massiva utanförskap.
Utåt låtsas man som ingenting.

En annan intressant uppgift i direktiven är att nära 30 procent av utomeuropeiska invandrare i arbetsför ålder också är utanför arbetsmarknaden.

De arbetar inte!
De söker överhuvudtaget inte arbete!
De räknas därför inte som arbetslösa.

Att få denna grupp i arbete skulle inte reducera arbetslöshet. Regeringens direktiv antyder att dessa grupper inte bör prioriteras i arbetet, att uppfylla vallöftet om Europas lägsta arbetslöshet i Europa 2020.

I de läckta dokumenten finns en graf i där man jämför arbetslöshet bland olika grupper.

Arbetslösheten bland inrikes födda vuxna är 3-6 procent.
Arbetslöshet bland utomeuropeiska invandrare med förgymnasial utbildning - hälften av nyanlända - har ökat sen år 2007 och ligger på 35 procent.
Arbetslöshet bland övriga utomeuropeiska vuxna är 15-19 procent. Som nämndes tidigare tillkommer de som är helt utanför arbetsmarknaden till detta.

En annan graf visar jobbchanser för de som är arbetslösa. Det vill säga sannolikhet att lämna arbetslöshet till arbeten.

Utomeuropeiska invandrares jobbchanser har tvärsemot vad som ofta hävdas sjunkit sen 2007 och ligger på ca fyra procent, medan jobbchans för inrikes födda utan funktionshinder är tre gånger högre

För att få ner arbetslösheten har regeringen satt igång massa reformer. Låt oss titta på dom! När man går igenom alla igångsatta reformer framträder en dyster bild:

Inga nya arbeten!

Kostnaden för dessa reformer är gigantiska! Det som förvånar är, att inte politikerna lär sig, att det är marknaden som skapar arbeten och inte politikerna.
Reformerna drar till sig ”skumma” figurer och företag som snabbt har lärt sig att utnyttja, att det finns pengar att hämta!

Hur marknaden ser ut?
På 15 år har 150.000 tusen enkla arbeten försvunnit från marknaden.
Antalet under samma tid utan grundskoleexamen har ökat med 120.000.
Var tredje har varit arbetslös i mer än tre år under 10 år.
Arbetsförmedlingen beviljar bidrag villkorslöst till några få branscher.
Bidragstoppen är att 9 av 10 är lågavlönade arbeten inom LO-sektorn.

Antalet inskrivna med högst förgymnasial utbildning 2015 var

enligt Arbetsförmedlingens årsredovisning, 116.000 vilket motsvarar 31 % av alla inskrivna. Hälften har inte ens en utbildning som motsvarar vår grundskola.
Antalet människor utan grundskolekompetens ökar stadigt.

Utbildningskontrakt

2015 satsades det 380 miljoner kronor på utbildningskontraktet i vårbudgeten. Resultatet på 361 personer känns alltså lite magert, till en kostnad på mer än 1 miljon per kontrakt!

Med utbildningskontrakt menas att det skulle vara möjligt att studera på på heltid, men att det också skulle vara möjligt att kombinera deltidsstudier med arbete eller praktik utifrån de individuella förutsättningarna. En av förutsättningarna för att
erhålla kontraktet ska komma till stånd är en statlig och kommunal samverkan.

Traineearbeten
Ett av regeringens stora hopp var att deras stora reform av traineejobben skulle ge 30 000 traineearbeten. Detta skulle hjälpa till att få ner arbetslösheten.
En något skamsen Ylva Johansson medgav i en intervju i tidningen Arbetet att bara 47 personer fått ett traineejobb.

Regeringen har nu gett upp hoppet om traineearbeten. Den nya målsättningen är 590 stycken i år. Bara 543 kvar i år alltså för att uppnå målet.

En annan av regerings satsningar i vårens budget på arbetsmarknad är på sociala företag. Regeringen satsar 60 miljoner kronor. 
Det finns idag ca 300 social företag. Det skulle innebära ca 330.000 per företag.
Ett socialt företag arbetar med arbetslivsinriktad rehabilitering med offentliga aktörer. De har produkter och tjänster som erbjuds till vilken kundgrupp som helst.
Undrar hur många arbeten detta ger?

Men inga politiker skapar jobb. Det gör företag. Det politiker kan göra är att antingen se till att företagen har så goda förutsättningar som möjligt att växa och vilja anställa. Eller göra det billigare att anställa, till exempel med olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Andra sjukdomsveckan
Ett bra exempel på Socialdemokraternas hyckleri är valrörelsen 2014. Inför valet ville Stefan Löfven ta bort den andra sjuklöneveckan.
I Arbetets artikel: "Löfven behåller fokuset på företagagen". Kostnaden för att ta bort den andra sjuklöneveckan skulle bli 1,5 miljarder. Småföretagarnas Riksförbund gjorde en enkät i valrörelsen 2014, där över 40 % av deras medlemmar sa att de skulle anställa om sjuklöneansvaret skulle slopas.

När Löfven kom till makten var alla löften som bortblåsta. Att ge löften är bara ett medel för att ta makten.
Istället för att ta bort den andra sjuklöneveckan som Löfven lovat, lägger man ytterligare bördor på företagen. Nu ska de tvingas betala 25 % av sjuklönen för långtidssjukskrivna.

Med dessa åtgärder är den rödgröna regeringen långt från målet att få EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Sverige kan se fram emot att få EU:s högsta arbetslöshets siffror med alla företagsfientliga åtgärder.

De flesta inser att det är företag som skapar jobb - inte politiker.
Den rödgröna regeringen har inte visat minsta lilla intresse av att öka företagens vilja och möjlighet att anställa fler.
Istället är lösningen för Löfven & Co, hitte-på-jobb, som inte fungerade förut och kommer inte heller att fungera nu.

Beredskapsarbeten
Regeringen kommer att ge uppdrag till myndigheterna att införa beredskapsarbeten i staten. Myndigheterna får den kompensation som krävs för att de som anställs ska få lön och villkor enligt kollektivavtal, Reformen införs från 2017 och ska sysselsätta minst 5000 personer fram till 2020.

Så regeringen hittar på ännu än form av stödjobb - beredskapsjobb. Det är en gammal reform de dammat av. Deras plan är att det ska ge 5 000 arbeten.

Det man kan undra över är varför inte den rödgröna regeringen tittade bakåt, för att se ministären Reinfeldts misslyckande, när det gäller beredskapsarbeten.

Grundtanken bakom beredskapsarbeten är att arbetskostnaderna i dag är för höga, för att det ska vara lönsamt att anställa människor som står långt ifrån arbetsmarknaden, som unga, nyanlända och långtidsarbetslösa.

Utifrån detta drev regeringen Reinfeldt sin politiska agenda och sänkte bland annat arbetsgivaravgifterna för att få in unga på arbetsmarknaden.
Utvärderingen från regeringens expertmyndighet IFAU visar dock att försöket misslyckades totalt, reformen var mycket dyr och gav få jobb.

Det verkar som om det är total brist på idéer i regeringskansliet.
I ren desperation tar man upp gamla misslyckade reformer och hoppas att de nu skall ge bättre resultat!

Om de nya beredskapsarbeten kommer leverera procentuellt samma resultat som traineejobben (47 av 32 000) kan vi se fram emot hela 8 beredskapsjobb under 2017.

Oavsett regeringens retorik när kameran är på, så har de eller deras nära medarbetare, sett de dystra siffrorna om problemen, med att skapa någon slags sysselsättning för invandrarna.

 

Det kanske mest intressanta är regeringens tydliga medvetenhet om invandrares massiva utanförskap som man med alla medel försöker dölja.