Splittring av flyktingfamiljer!

Den 21 juni röstade riksdagen med stor majoritet igenom en åtstramning av asylpolitiken. Centern, Vänsterpartiet, och 4 Miljöpartister och 1 Liberal röstade emot. Övriga Liberaler och KD avstod från att rösta.

Åtstramningen innebär, att det blir mycket svårare för migranter att ta hit sina familjer och att tidsbegränsade uppehållstillstånd införs.
Protesterna har varit många och högljudda. Man menar helt enkelt att förändringarna kommer att splittra familjer och göra det svårare för människor att söka skydd i Sverige.
Medan en stor majoritet av svenska folket ställer sig bakom åtstramningen, då man vill se en mer ansvarsfull migrationspolitik.

Mohamed Omar tar upp detta angelägna ämne i ett inlägg på - Det Goda Samhället.

Med detta inlägg vill jag belysa problematiken och de ekonomiska konsekvenser Sverige står inför. En av orsakerna var den stora migrationen hösten 2015.

Debatten om ”splittring av familjer” har hittills förs väldigt ensidigt i media där endast de som är ”för en återförening” hörs.

För att hitta andra åsikter är man tvungen att gå till nätet, där man tar upp missbruket av bedrägerier i s.k. anknytningsärenden. Man anser också att man missbrukar begreppet ”splittrar familjer”!
Det har stört många, hur man lyckas komma undan med en sådan verklighetsförvanskning. De har i stort sett fått vara oemotsagda. Det värsta är, att många verkar ha gått på bluffen och svalt påståendet som vore det självklart, att en familjeåterförening skall ske i Sverige.
Många störs också av debatten att ”flyktingarna” flyr för sina liv till Europa.

Jag vill inte på något sätt hävda att situationen i vissa länder är någon högre mysfaktor, men i alla länder finns stora områden, där man är mycket litet påverkad av kriget. Fler efterlyser fler analyser och debatter, av hur man missbrukar, misshandlar och förvanskar språket av ideologiska skäl.

Mohamed Omar skriver:
”Men Sverige splittrar inga familjer. Det är migranterna som lämnar sina hustrur och barn, det är framför allt män som kommer hit och söker asyl, som splittrar sina familjer. Vi tvingar dem inte att komma. Om det är krig i hemlandet är det mycket lättare att ta sig till ett säkert grannland än att resa hela vägen till norra delen av Europa. Men de har valt svensk välfärd framför familjen och får själva ta ansvar för det”.

En hel skuld kan läggas på flyktingsmugglarna som förutom att de tar bra betalt för smugglingen, berättar de också ”sagor/lögner” för migranterna.
Ett bra exempel är Finland. I höstas strömmade det in tusental irakiska män till Finland.
Ganska snabbt visade det sig att många av dem hade fått en helt felaktig bild om vad det innebar att vara asylsökande i Finland. Det var smugglarnas berättelser de hade lyssnat till. Inte så få av dem var välbärgade, de kunde ha sina företag kvar i Irak som sköttes av andra. Efter några månader när verkligheten kom ifatt de som sökt asyl, började de återvända till Irak.

Mohammed Omar skriver vidare:
”Jag håller med om att det är något bra att hålla ihop sin familj, men måste det alltid ske i Sverige? För migranter från Iran går det utmärkt att förenas med sin familj i Iran. Det går flygplan fulla av svenskiranier från Arlanda till Teherans flygplats hela tiden. Det är asylinvandrare, anhöriga till asylinvandrare och barn till asylinvandrare som reser till Iran för att roa sig, ta hand om sina affärer eller besöka släkt och vänner. Det är bara att åka till Arlanda och titta”.

Statistiken talar ett tydligt språk.

Iranier åker hem på semester
Reseföretag uppger att de senaste åren har det rest 33 000 personer om året till Teheran. En majoritet av dessa är iranier som åker hem till sitt gamla hemland, sker detta under sommarmånaderna.

Irakier åker hem på semester
Varje månad går 12 fullbokade plan från Sverige till Bagdad med irakier. De flesta är irakiska ”flyktingarna” som har fått asyl i Sverige p.g.a. att de påstått att ”de inte vågar bo i Irak, eftersom de skulle bli dödade där.”

Trots dessa dödshot åker de varje år hem på semester och för att hälsa på den släkt, som ännu inte tagit sig till Sverige. Så snart de fått asyl/PUT åker de, utan någon som helst fara för livet till hemlandet. T.o.m. barnen får följa med till det ”farliga” hemlandet.

Palestinier åker hem på semester
För några år sedan hade medierna flera reportage om Fadya Ayad och hennes fem barn som fastnade i Palestina. Vad gjorde hon där?
Palestinier som återvänder till hemlandet kan knappast vara okunniga om de risker de löper när de besöker Palestina. Palestina har ju sysselsatt världen i drygt 60 år utan att en lösning kommit närmare!

Somalier åker hem på semester
I DN kunde vi läsa att ”flera somaliska kvinnor i Sverige har hiv smittats av makar som besökt hemlandet.”
För något år sedan häktades en 22-årig svensk med somalisk bakgrund av Göteborgs tingsrätt, på sannolika skäl misstänkt för stämpling till terrorbrott.
Brottet hade begåtts både i Somalia och i Sverige. Mannens mor hade tidigare berättat för Göteborgs-Posten, att sonen varit i Somalia med sin fru och deras barn.

Färre familjeåterföreningar
Snart kommer vi att märka konsekvenserna av de nya svenska reglerna. Det kommer att bli att färre familjer som splittras. Många män inser kanske, att det är bättre att stanna hos sina familjer, istället för att söka asyl i Sverige. Familjeförespråkarna invänder att familjeförening i Sverige är nödvändig för bra integration. Att integrationen hittills har totalhavererat bryr de sig inte om.

Migrationsverket gick ut för en tid sedan att 180 000 människor befinner sig på deras boenden och att 160 000 väntar på asylbesked, för att sedan delas ut till Sveriges kommuner enligt den nya lagen.

No Go Zoner
Det bästa receptet för god integration är mindre invandring. Det är den främsta orsaken till att integrationen har fungerar så dåligt. Detta har skapat samhällen i samhället. Så kallade ”No Go Zoner”,
Det beror på att människor som bor där, inte har förankring i samhället, inte arbetar eller vill gå i skolan. En integrationspolitik som nu uppmuntrar nyanlända att inte söka sig till, inte anpassa sig och inte sträva efter att bli som majoritetssamhället.
Istället odlar de sina gamla kulturella mönster. Det leder till permanent utanförskap och hat mot det svenska.

Kännetecknet för dessa områden är:

Allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen.
Svårigheter för polisen att fullfölja sitt uppdrag
Parallella samhällsstrukturer
Våldsbejakande religiös extremism
Bilbränder
Stenkastning
Skolbränder
Närhet till andra utsatta områden.

Gruppen låginkomsttagare ökar kraftigt och annan statistik visar också växande arbetslöshet och höga ohälsotal. Malmö är ett bra eller tragiskt exempel hur det ser ut

Mohammed Omar:

”Sverige behöver inte upprätthålla asylrätten då ingen flyr hit från krig. Inget av våra grannländer befinner sig i krig. Istället bör vi rikta våra resurser till konflikternas närområden. Då kan vi hjälpa många fler. För samma kostnad vi lägger på unga, afghanska män som sitter och spelar Playstation på HVB-hem i Sverige skulle vi kunna bygga sjukhus och skolor i toppklass i Afghanistan och bidra till att bygga upp ett fungerande samhälle”.

Följderna av den förda politiken är att Sverige har mängder av människor som inte har en chans, att hitta en vettig plats i den svenska ekonomin och samhället. Detta blir naturligtvis förödande för alla inblandade parter. Det som förvånar är att man inte drog i ”nödbromsen” tidigare och införde de tuffa förändringarna för 3-4 år sedan. Då hade vi haft en chans att integrera alla!

Johan Westerholm har på Ledarsidorna på ett informativt sätt, beskrivit vilka stora ekonomiska utmaningar de svenska kommunerna kommer att stå inför:

”Vad regeringen gör nu är att rulla över så mycket som möjligt på kommunerna för att kunna vidmakthålla det internationella kreditbetyg vi har. Att fortsätta använda DAC-reglerna, att ta från biståndet, är inte tillåtet för Sverige längre. Det blir en mörk framtid nu. Socialdemokratiska kommunalråd kommer att tvingas bryta vallöften och samtidigt kan Alliansen sitta på läktaren och peka finger. Att Alliansen skyr makten som pesten fick därmed sin förklaring. Ingen vill sitta vid makten 2018 då den stora överrullningen kommer ske. När de 150 000 som inte omfattas av den striktare asyllagstiftningens statsbidrag upphör två år efter kommunplacering. Då rullas ytterligare kostnader över på de mottagande kommunerna”.

Sen tycker jag alltid det är löjligt och osmakligt att jämföra de svenskar som emigrerade till Amerika och bokstavligen kämpade med livet som insats för att klara sin försörjning och skapa sig en framtid där, med de som reser till Sverige idag och ställer krav på att ta del av vår välfärd. De har ibland tom mage att klaga och gnälla när något inte motsvarar de högt ställda förväntningarna, de har på den ”humanitära stormakten”. Villkoren är/var så fruktansvärt olika.