Stenkastning - en populär sysselsättning i utanförskapsområden!

Att stenkastning i utanförskapsområden blivit ett stort problem är alla överens om, men man är djupt oense hur man skall ”tackla” detta problem. Stenkastning har funnits i många år, men eskalerat de senaste 2-3 åren.

I en undersökning om utanförskapsområden mellan 2006 och 2012 växte antalet utanförskapsområden från 156 till 186.
Antalet invånare i dessa områden ökade under samma period från 488 000 till 566 000 personer. Detta framgår i en ny rapport av tanke- och handlingssmedjan Den Nya Välfärden.

Intressanta siffror från rapporten:

Antal utanförskapsområden Sverige

2006:156 2012:186

Antal boende i utanförskapsområden

2006:488 000 2012:566 000

Boende i utanförskapsområden som andel av Sveriges befolkning

2006: 5,4% 2012:5,9%

Förvärvsfrekvens i utanförskapsområden

2006: 50,7% 2012: 50,2%

Förvärvsfrekvens i övriga Sverige

2006:78,3% 2012: 78,8%

Elever utan fullständiga grundskolebetyg i utanförskapsområden

2006:49,9% 2012:50,2%

Elever utan fullständiga grundskolebetyg i övriga Sverige

2006:22,4% 2012:20,6%

Familjer med försörjningsstöd i utanförskapsområden

2006:17,8% 2012:16,4%

En bidragande orsak till att utanförskapet fortsätter att expandera är ökade klyftor mellan välmående och problemdrabbade bostadsområden i Sverige. Förvärvsfrekvens och skolresultat har försämrats något i utanförskapsområdena. Detta samtidigt som förvärvsfrekvens och skolresultat förbättrats något i övriga Sverige.

Samtidigt kan vi inte blunda för att idag flyttar många in i dessa områden hos vänner, släkt och bekanta. Eftersom bostadssituationen är akut i dagens Sverige, är detta det
enda alternativt.

Alla utanförskapsområden är fyllda med folk från hela världen som inte kan komma överens, varken med sig själva eller med de få svenskar som bor kvar i dessa områden.

Frågan är hur länge kan man fortsätta att fylla på eländet med ännu mer elände, för varje ny familj som placeras i dessa redan utsatta områden.
Den ökar bara på misären och utanförskapet! Skulle man fråga de som bor i dessa områden, om de vill ha mer eller mindre invandring så är svaret enkelt, ett stort NEJ.

Vem har frågat de som bor i dessa områden om de vill ha mer invandrare, ingen!
Våra politiker och media som dessutom ”klokt” nog valt att bosätta sig så långt bort som det bara går ifrån dessa områden har ingen som helst förståelse, för att det som de gör bara förvärrar situationen för var dag som går.
Man uppskattar idag att det bor närmare 10% av Sveriges befolkning, i ett av dessa förslummade områden.

Sveriges övriga 90% bor i en ”helt annan värld” och inte förstår hur det är att bo i ett utsatt område.

Att situationen det senaste året drastiskt har försämrats beror på den stora invandringen hösten 2015. Nykomlingarna kommer att hamna i ett permanent utanförskap, som givetvis kommer att föda konflikter och i slutändan en ömsesidig rasism.

Ett annat jätteproblem är att den organiserade brottsligheten växer i dessa områden. Omfattningen är nu så stor att dessa områden i princip inte längre behärskas av den svenska staten.

En polis i Rinkeby och Tensta berättar:
”Vi håller på att tappa greppet. Den sista banken flyttade när någon skickade in raketer så att den brandskadades. Apoteket rånades gång på gång, och de tröttnade till slut. Försäkringskassan har flyttat därifrån. Det kastas sten på polis, ambulans och brandmän flera gånger i månaden – men det blir inga nyheter av sånt längre”.

Vi ser nu en klar bild, hur det ser ut i dessa områden.
Ett skolsystem som har kollapsat och inte klarar ge barn framtidsmöjligheter, centrum som töms på samhällsservice, trångboddhet. Ibland räcker det med ett litet övertramp från en polis för att deras frustration ska explodera.

Attackerna mot blåljuspersonal ökar lavinartat i flera svenska städer. Handgranater, fyrverkeribeskjutning, stenkastning och knivar – det är något som kriminella tagit till för att stoppa utryckningspersonal.

I bland annat Linköping och i Norrköping införs nu, att polisen först måste säkra området, innan räddningsarbetet kan börja.

Det är en skrämmande samhällsutveckling vi nu bevittnar och en väldigt farlig samhällsutveckling som håller på att ske i Sverige. Det är ett tecken på bristande förståelse på vad vissa yrkesgrupper har att utföra för typ utav arbete.

De flesta anser att svenska politiker har varit för veka, för undfallande, för förstående inför kriminellas holmgång på rättssamhället och landets invånare.
Under Alliansens åtta år vid makten ansågs detta inte var något problem och man var helt enkelt för fega, att ta tag i problemet.
Man inte ville peka ut och svartmåla utanförskapsområdena.

Det är precis som Widar Andersson konstaterar:
"Det är besvärande när i stort sett varje polis låter som en socialarbetare från 1970-talet."  Ny metod: Bjuda på kaffe! Polisen testade polisen en ny metod, för att få folk att röra sig ute på kvällarna. Om detta kan få stenkastningen att upphöra, är mycket tvivelaktigt!

Polisens stora misstag var att de inte tog MC-gängen på stort allvar när de etablerade sig i Sverige. Till en början fick så kallade brödraskap fotfäste i södra Sverige, alltså MC-gäng som uppträder synligt med namn och symboler, men vars betydelse ofta överdrivs. Sedan följde förorts- eller stadsdelsbaserade grupper, som sällan har något namn och som ofta är yngre. En tredje kategori är grupper som är knutna till en familj eller släkt – och de är vanligare i Göteborg och Malmö än i Stockholm. Det ledde till en kedjereaktion där många kriminella tog efter eller tvingades gå ihop för att klara sig.

När det handlar om brott som sällan lagförs är det föga fruktbart att kräva skärpta straff för de brottslingar som ändå aldrig ställs inför rätta. Polisen låter inte sällan stenkastarna löpa. Ibland för att de utifrån rådande situation inte kan annat. Ibland för att de inte vill riskera att trappa upp konfliktnivån.

Om det finns någon lösning på problemet så hittas de i dessa två meningar:

1. Ge poliserna i de laglösa utanförskapsområdena de resurser de behöver för att kunna freda sig själva och omgivningen.

2. Låt inte stenkastarna promenera iväg med uppblåsta egon och föreställningen att det är de själva som bestämmer om lag ska råda eller inte.

Hur kan vi få stopp på stenkastning - förslag?

Unga:
Satsa på skolor, skapa jobb.
Utbilda unga i deras rättigheter.
Organisera ungdomar politiskt
Skapa trygghet genom att ordna samma förutsättningar för de i förorten som de i innerstan.
Låt de lokala poliserna möta unga. De har en relation.
Polisen borde bli bättre på att bemöta unga med respekt.
Rusta upp och bygg fler bollplaner och ungdomsgårdar

Polismän:
Ta itu med de dåliga skolorna och ungdomsarbetslösheten.
Jobba med ungdomarnas felaktiga attityd mot polisen.
Jobba ihop med goda krafter i området för att bekämpa kriminalitet.
Stöd polisen i deras arbete mot kriminella som skapar otrygghet för alla.
Fler unga med civilkurage som säger ifrån mot de kriminella gängen.
Låt inte 1%, de kriminella, ta över hela samhället.

Politiska partier har vaknat
Både M och C har vaknat och insett allvaret i situationen. Man undrar vad M gjorde under de åtta år de hade makten? Sov de?

Tyvärr finns det ingen lösning på problemet – våra politiker har vaknat alldeles försent, precis som med flera andra frågor när det gäller invandringen!

Fnordspottning tar upp detta i ett inlägg:
”Vad den förment goda filosofin i själva verket bottnar i är aningslösa, arroganta och övermodiga makthavares vårdslösa förkärlek för att spela rysk roulette med civilisationens grundvalar som insats. Att de väljer att beskriva denna filosofi i kvasispirituella termer som "värdegrund" och "alla människors lika värde" befriar dem inte för ett ögonblick från ansvar för detta”.