Varför tror ingen på svensk media och politiker längre?

Det har var lätt för media och politiker att under flera årtionden mörka och skapa en bild som inte stämmer överens med verkligheten. Idag har det blivit omöjligt i detta nådens år 2016.

Anledningen är att det finns alltför många mobiler med kameror och för mycket Internet. Alltför många människor ser vad som händer och ställer fel sorts frågor. Det finns alltför många “medborgarjournalister” och alltför många som är ärliga - eller åtminstone alternativt fördomsfulla.

Informationsrevolutionen med Internet i centrum har öppnat upp för allmänheten att kunna informera sig vid sidan om etablissemangets tillrättalagda mediekanaler.

Detta har lett till att människor blivit starkt medvetna om att de tidigare bara serverats de nyheter och de analyser som passat det politiska och mediala etablissemanget.


I dag har vi en uppsjö av alternativ till DN, Aftonbladet, Expressen och public service. Detta tror jag har gjort människor mer kritiska till de gamla mediehusen.
Nu är det lättare att se hur dessa medier sorterar, vinklar och nyhetsvärderar.

Det har aldrig varit så enkelt att få en mer komplett bild av ett händelseförlopp, och därmed heller aldrig så lätt att se vad exempelvis DN och SVT väljer att inte berätta.

Det går inte att tolka de stora mediernas beteende på annat sätt än att det är ett uttryck för politisk korrekthet och ofta benämns den som ”den tredje statsmakten”.
Media har blivit en megafon för politikerna. Sålunda handlar det varken om etik och moral.

Presidentvalet
Den som följer med den amerikanska presidentvalkampanjen från sidan förundrar sig starkt över svensk medias rapportering. Det verkar nästan som om vi skall delta i valet.

Vi vet också att hela medieetablissemanget vill se Hillary Clinton som president. Det media borde fundera över är hur de väljer att rapportera, om det kommande valet. Svensk rapportering påverkar inte på något sätt, hur amerikanerna kommer att rösta. Man förundrar sig över, varför media inte istället skulle försöka sig på lite mer seriös journalistik.
Nu är det bara komiskt och tragiskt!
Något mer ensidigt ställningstagande har sällan skådats. De allra flesta svenskar har ingen aning om amerikanska förhållanden och vad de bägge kandidaterna står för. Idag får svenskarna en snedvriden bild serverad av media som är mycket långt från sanningen!
En sak förundras man över – hade USA inga bättre kandidater?

Hillary Clintons sjukdom!
Svensk media har inte råd att låta Clintons kampanj misslyckas. Vad skall de rapportera om då?
Medias senast försök att förringa, eller snarare helt förvrida, historien om Hillary Clintons senaste incident är intressant.
Lite fundersam blir man när media är så okritiska och att de framför allt väljer att beskriva Clintons och hennes stabs egen förklaring som den absoluta sanningen.

Trovärdighetsproblematiken i detta sammanhang består inte i att hennes stab skulle ha mörkat en lunginflammation i två dagar, utan att många människor under en längre en tid har ställt sig frågan om hennes hälsa. Amerikanerna har kunnat notera ständiga hostattacker, temporär förvirring, plötsliga spasmer och kollapser av det slag vi återigen såg den 11 september.

I amerikansk media har dessa händelser fått många personer och läkare, att spekulera i, allt från vaskulär demens till Parkinsons sjukdom, baserat på de symptom man tycker sig se. Värmeslag vid 25 grader Celsius, var det få som trodde på, lika lite som den senare hänvisningen till "lunginflammation".

Tänk om Hillary Clinton skulle falla död ner mitt i stan? Undrar om inte reportrarna skulle göra sitt yttersta för att övertyga allmänheten om att hon “bara snubblade”-“ hon återhämtar sig” - “påståendet om hennes oförmåga är bara hennes motståndares påhitt och presidentinvigningen kommer att äga rum som planerat. "


De allra flesta vet förstås ingenting om Hillary Clintons eventuella ohälsa. Rapportering om vad som hände den 11 september är ytterligare ett bra exempel  på hur usla svenska medier är, inte minst när det gäller att rapportera om det amerikanska presidentvalet.

Socialdemokraternas konflikt med SD

Stefan Löfvén svarade på Jan Björklunds utspel om samtal med SD, att han ”aldrig” kommer att samarbeta med ett parti med rötter i vit makt-rörelsen.

Regeringspartierna och Vänsterpartiet behöver konflikten med SD.
Löfven har gått all-in för att skapa en konfliktlinje om "den svenska modellen" genom att utmåla Allianspartierna och SD som välfärdens dödgrävare. Troligen har vi en ännu mer oärlig och smutsig politisk debatt framför oss.

Nu har det kommit en intressant debatt, där socialdemokraterna anklagar SD för svek. Det handlar om nya regler kring upphandling.
Socialdemokraterna är starkt upprörda över att varken Sverigedemokraterna eller något av Allianspartierna ser ut att ställa sig bakom förslaget.

Man kan undra över tankeförmågan hos Stefan Löfvén. Skulle gissa att hämnden är ljuv hos SD efter Löfvéns senaste uttalande.
Samtidigt är det en situation som alla minoritetsregeringar måste finna sig i - även den rödgröna. Den rödgröna regeringen har från första början sträckt ut ena handen och delat ut ett käft slag med den andra. Inviterna om samarbete har helt enkelt inte varit trovärdiga.

Under två års tid har inte Löfven förstått att en minoritetsregering behöver förankra förslag i riksdagen innan den går fram med dem. Redan när budget föll borde Löfven reagerat – men icke! Sedan har det fortsatt. Socialdemokraterna vill inte acceptera eller förhålla sig till den nya politiska verklighet de befinner sig i eller så är de obegåvade!

Löfvén har nästan som valspråk att "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skall vi bli beroende av SD, han blir nu så upprörd när SD inte stödjer regeringens lagförslag. Någon som är förvånad över SD agerande – de har inte ens blivit inbjudna till samtal.

Allianspartierna har varit emot det här förslaget sedan det presenterades men regeringen hade trott att Sverigedemokraterna skulle ställa sig bakom det. SD anser att det medför en kraftig försämring för en stor majoritet av landets småföretag och att det blir dyrare för skattebetalarna.

Frågan är hur många nederlag tål regeringen?


Facebook
Facebook är ibland väldigt intressant att studera. FB ”avslöjar” människor. Inte minst hur människor klickar ”gilla” eller gärna kommenterar hos de personer som det är ”bra” att synas hos och ”bra” att få poänger hos inför framtiden.

Facebook har dessutom blivit ett helt nytt sätt att framförallt ”slicka uppåt”. Förr i tiden var det inte så många som la märke till detta, då det oftast skedde mellan fyra ögon eller inom en liten grupp. Idag sker det helt öppet på Facebook och andra forum. Gilla allt som chefen/cheferna på företaget skriver/lägger upp, tycks vara en framgångsrik strategi!

Frågan är när politikerna skall ”inse”, att svara på frågor i debatter i public service är ett ”måste” om de skall få något förtroende hos allmänheten. Nu är de bara politisk teater – där varje talare spelar sin egen roll!

De senaste debatterna i public service har varit rent ut sagt varit bedrövliga, där politikerna istället för att svara på frågor – rabblar upp inövade fraser.
De är som en bunt ”nickedockor” - om man trycker på en knapp så
rabblar de upp partiets drömscenario!