DN
har
skickat
fram Margit Silberstein, på ledarsidan, för att försöka brunsmeta
Ebba Busch
Thor(EBT) och
allt tal om "svenska värderingar", svenska högtider
eller åtminstone markera, att det är "oanständigt" och
oacceptabelt, att EBT
luftar
sådana tankar.
Problemet
för DN är, att ingen på allvar tror, att EBT
har gått och blivit rasist, ingen uppfattar Margit Silberstein
som en "vanlig medborgare" och alla fattar att EBT
markeringar, inte handlar om judar.
Silberstein
brer ut sig om de högtider hon och hennes familj firar som judar,
ropar "Rör inte mina högtider, Ebba!!" (kära nån!),
knäpper EBT på näsan med att kulturella och värdemässiga normer
som de tio budorden är judiska och importerade snarare än
ursvenska, att Jesus firade judisk Chanukka men inte jul (detta är
minst sagt tveksamt och modern judisk Chanukka är definitivt en
slags kalkering av julens seder och bruk).
Margit:
”Jag vill inte
vara förmäten, men EBT, var har du fått dina
rättesnören ifrån, dina svenska värderingar? Vad sägs om de tio
budorden? Stentavlorna som Moses ska ha fått av Gud? Buden, som
människor förväntas följa och som nämns även i Nya Testamentet?
Alf Svensson myntade uttrycket: Det språkliga modersmålet är
svenskan, men vårt etiska modersmål är den judisk-kristna
etiken.”
När Björn Söder påstod att judar inte är svenskar blev judiska aktivister rasande. När EBT säger att judar är svenskar, då blir judiska aktivister rasande. Hur ska ni ha det? Kan man ha kakan och samtidigt äta den? Hur många identiteter kan ni ha och varför får inte vi ha en? Märkligt att frågan om mångkultur måste ta en sväng, runt synen på den judiska minoriteten, innan den kan godkännas för folket.
Nu har Silberstein talat i egen sak. Även om EBT numera är kompis med ett parti vars företrädare är skeptiska till, om judar ska räknas som svenskar, är det kanske inte i första hand judar och judiska traditioner som EBT vill komma åt, utan de vars tro och kultur grundar sig i Islam. Bort med det mångkulturella. Men vad ska väck? Hedersförtrycket, säger EBT. Det kan man enbart hålla med om. Det ska bekämpas. Men är det mångkultur?
När Björn Söder påstod att judar inte är svenskar blev judiska aktivister rasande. När EBT säger att judar är svenskar, då blir judiska aktivister rasande. Hur ska ni ha det? Kan man ha kakan och samtidigt äta den? Hur många identiteter kan ni ha och varför får inte vi ha en? Märkligt att frågan om mångkultur måste ta en sväng, runt synen på den judiska minoriteten, innan den kan godkännas för folket.
Nu har Silberstein talat i egen sak. Även om EBT numera är kompis med ett parti vars företrädare är skeptiska till, om judar ska räknas som svenskar, är det kanske inte i första hand judar och judiska traditioner som EBT vill komma åt, utan de vars tro och kultur grundar sig i Islam. Bort med det mångkulturella. Men vad ska väck? Hedersförtrycket, säger EBT. Det kan man enbart hålla med om. Det ska bekämpas. Men är det mångkultur?
Man
minns Margit Silberstein när hon satt i SVT:s nyhetsstudio och trots
en halv dags förberedelser och memorerande av manus, gav hon osäkra och svaga "samhällsanalyser." Hon fick inte
p.g.a. inkompetens vara kvar efter pensioneringen, vilket säger en
del, eftersom Stjärne och Helin gärna behåller ett PK-stuk av
Sibersteins sort som frilans. SR:s Benkö öppnade dock gärna dörren och
i SR:s, Godmorgon Sverige kan
man höra henne fortsättningsvis ge sina spännande "analyser"
av politik och samhället, när inte Göran Rosenberg upptar rum och
tid i programmet på ungefär samma tema. De slår obönhörligt mot
minsta tendens till ett modest återknytande till svenska kulturella
värden som några demokratiskt valda partier som kallar sig
nationella i riksdagen, gjort sig till tolk för. Judarnas motiv till
detta är snårigt, men ganska klart ändå. Nationella yttringar, om
det så rör sig om blygsamma gamla sedvänjor eller litet mer
intresse för kristna värden på fritiden, riskerar att bli ett
kommande hot mot judarnas supremati i Sverige tycker de och mest mot
det heligaste av allt för dem, deras förbehållna makt att bestämma
Sveriges väg. Det börjar lukta litet desperation nu, när ett
pekoral som Silbersteins citerade släpps igenom i självaste
husorganet med sin höga publicistiska svansföring.
Det
tråkiga är att svenskar levt så länge som homogent folk. De
begriper inte det fina med identitetspolitik och byggandet av
allianser mellan minoriteter. Det handlar om att skapa lojalitet
mellan minoriteterna under en ledning. Det kan vara fiender i
Mellanöstern, men förr eller senare så ska väl myntet trilla ned
hos muslimerna här i Sverige om man konsekvent ställer sig på
deras sida i ord och gärning. Här ska de etniska diaspororna
allieras mot majoriteten. Förstår varför Silberstein blir rasande
mot en mellanmjölkskristen som ifrågasätter en allierad.
Att definiera sig som etnisk svensk är inte konstigare än att definiera sig som jude. Detta är Sverige svenskarnas land, är det något konstigt? Majoriteten måste vara etniska svenskar, ha svenska värderingar och leva efter svensk kultur, annars är inte Sverige, längre Sverige. Är det här konstigt för Margit Silberstein? Om Margit Silberstein inte vill att EBT ska "röra" hennes judiska högtider, då ska inte heller Margit Silberstein röra svenskarnas värderingar och högtider. Margit Silberstein har inget med svenska värderingar och svensk kultur att göra, hon definierar sig som jude och vill inte att någon ska röra hennes högtider, så varför ska hon sitta och diktera vad som gäller andras högtider? Vem har gett henne rätten att spela Gud?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar