Vart är vi på väg? Enligt kommunisterna till en samhällskollaps i slowmotion!

Den frågan ställde Kristian Luuk i ” På spåret!” Det kan man verkligen undra, vart Sverige är på väg – en systemkollaps? Foliehatten kan lätt konstatera att JÖK-regeringen fullständigt skiter i, det samhällskontrakt de har med svenska folket.

 

Semestern närmar sig sitt slut för många och de flesta återgår snart, till arbetet och det ekorrhjul som vardagen är! Många svenskar är högt belånade och tack vare, den mycket låga räntan, kan svensken snurra ett tag till, i ekorrhjulet. Priset är bl.a., att den svenska kronan betraktas som en skräpvaluta.

Ledarsidorna har konstaterat att kommunerna inte ser fram emot hösten:
”Sveriges kommuner går från och med hösten in i en period av stor osäkerhet, Sverige och dess invånare rör sig nu ut på något som bäst kan liknas vid mörka vatten. Sverige är idag ett land ur balans. Och hur en ny balans, eller ett nytt jämviktsförhållande kommer te sig är det ingen som vet.”

Foliehatten trodde aldrig i sin vildaste fantasi att kommunisterna skulle börja prata om systemkollaps och att den sker i ”slowmotion” och det är precis vad deras tidning Flamman gör:
”Bara skränhögern och rasister pratar om samhällskollaps, ofta baserat på en soppa av anekdoter vars syfte är att dölja grundläggande samband och skylla allt på invandringen.
Men det är inte en plötslig samhällskollaps som är hotet, utan den gradvis, smygande urholkningen av vår gemensamma välfärd och därmed solidariteten i samhället. Mot ett sådant smygande systemskifte är det svårare att mobilisera motstånd, men samtidigt fullständigt nödvändigt. En bra början är att tala klarspråk och avslöja politikernas budgettrixande och hyckleri. ”

Klart att kommunisterna måste framhålla, att den kollaps de bevittnar är någonting verkligt, till skillnad från den som alla "rasister" ylar om.

”När jag läser om den ekonomiska utvecklingen i svenska kommuner, om utvecklingen på bostadsmarknaden eller hör förskollärare, barnmorskor eller poliser berätta om sin arbetssituation tänker jag ofta på något som jag hörde när jag bodde i Egypten under några år i början av 2000-talet….Men det är inte en plötslig samhällskollaps som är hotet, utan den gradvis, smygande urholkningen av vår gemensamma välfärd och därmed solidariteten i samhället.”

De som är någorlunda insatta i svensk politik, har fått se det krypa fram mellan stenarna, är giftermålet mellan vänstern, centern, liberalerna och kapitalet. Folkhemmets förvandling till ”Folkens hem”, med ett gigantisk lånepaket, överstigande Sveriges BNP. Svensken ska förvandlas till en låneslav, för att bygga bort mångkulturens problem, genom ett enormt maoistiskt stort ”folkhemssprång.

Nu förstår Foliehatten bättre, varför SVT hela tiden har vevat program om folkhemsbygget och proggrörelsen. Högern är lamslagen. Centern och Liberalerna är hårt knutna till masten, trots att L skiftat partiledare, är man lika fastbundna vid masten.
Katastrofen ska avvärjas genom gigantiska projekt som gör att katastrofen skjuts tio år fram i tiden. Vi ska göra samma vända som ledde USA till katastrofens rand 2008. Fram till dess för socialdemokraterna behålla sitt bruna guld vid valurnorna och kan säkra sin position som evigt maktparti. Annie Lööf kommer bildligt talat att få sitt konto på Caymanöarna sprängfyllt. Alla blir nöjda.

Kapitalet i pensionsfonderna(enligt Pensionsmyndigheten) måste också hitta en säker och hög avkastning. 2016 var det 5400 miljarder bara i svenska pensionssparande.

Sveriges bruttonationalprodukt(enligt Ekonomifakta), BNP, uppgick till knappt 4 580 miljarder kronor år 2017.
Placerat kapital är någon annans skuld. Minskar efterfrågan på investeringar för att folk och företag har eget kapital, minskar priset på kapital, räntan och därmed vinsten på kapitalet. Till slut blir det negativ ränta.

Försöket med att lyfta in migranter för att öka efterfrågan på skuldsättning fallerade då de antingen går på bidrag eller är muslimer och inte lånar pengar. Staten behöver ekonomisk aktivitet och kapitalet behöver investeringsmöjligheter.
Fram till nu har det varit bostadsmarknaden som löst det problemet. Skuldsättningen i bostadsmarknaden har tagit hand om investeringsbehovet. Mycket på grund av migrationens effekter. Bristen på bostäder, ger ökad BNP om bristen byggs bort i en takt, så att priserna inte sjunker. Vi kan också notera att byggbolagen ”skär” guld med täljkniv.

 

Ebba Grön sjöng:
Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt
Sida vid sida, tillsammans stryker de fram
staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm

Samhället behöver kapital men det är inte kapitalets behov som skall forma samhället.
Vänstern har inte tagit sig ur detta, utan bråkar om hur vänstern själva skall äga och kontrollera kapitalet. Som om det låter sig göras i en global värld. Vänstern är kvar i sin Marxistiska manifest från 1848, medan världen har utvecklats.
Det är också därför de inte kan hantera mångkultur då de helt enkel har en för gammal handbok i samhällskunskap. Marx manifest. Synen på mångkulturen vilar på en förlegad klassanalys.
Kapitalet är ett medel inte ett mål och också där har vänstern en alldeles för otidsenlig handbok. Marx Das Kapital från 1867 handlar om produktion med hjälp av lågutbildade och lågavlönade arbetare. Inte om optimal avkastning för kapitalet utifrån moderna förutsättningar. Det är ur detta idévakuum som det gett fritt spelrum för allehanda trender som fått skada samhället för ingen i vänstern har tagit sig ur moraset Marx skapade.
Kapitalet har fått utrymme att agera fritt och helt utan personligt ansvar. Och de försöker skapa skulder för det är av räntan på skulden kapitalet lever utav.
Kapital behövs. Finansiering dvs skuldsättning är lönsam oftast också, för den som lånar. Problemet är, att politikerna måste lära sig att använda, utnyttja kapitalets energi för att forma samhället. Inte desertera från eget ansvar och låta det odemokratiska kapitalet styra informellt helt utan ansvar.

Mål och medel. Kapitalet är ett medel. Aldrig målet. Men för en del är kapitalet målet och de går bokstavligen över lik för att nå sitt mål.  De offrar gärna ett annat land eller ett annat folk om de kan göra en egen vinst. De är dessa avarter som politikerna måste lära sig att hantera.Och det gör man inte med Marx handböcker från förr-förra seklet. Det är då man landar i mångkultur som en klasskamp.

 

Att socialdemokratin fortfarande har Marx handböcker som vägledningen, fick vi bevis för några månader sedan. En nybildad grupp inom socialdemokraterna lanserade ett program, för en mer vänsterorienterad politik.
Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys till Aftonbladet: ”Vi för fram förslag som ligger nära den socialdemokratiska själen.”
Både riksdagsledamöter och f.d. statsråd ingår i gruppen som kallar sig Reformisterna. I ett upprop i Dagens Nyheter förordar gruppen bl.a. höjd kapitalskatt, mer statligt ansvar för bostadsbyggandet och ökat inflytande för löntagarna. Är Svenezuela nästa stopp?

 

Daniel Suhonen: ”Vi har under 20-30 år låtit samhället svälta för att privat konsumtion ska öka. Vårt program är finansierat till sista kronan. Vi tror att man genom klassisk fördelningspolitik, full sysselsättning, progressiv klimatpolitik och stora investeringar i välfärd kan bygga ett bättre samhälle. Det skulle innebära ökad jämlikhet, fler jobb, bättre välfärd, infrastruktur och klimatansvar. Ett positivt ekonomiskt program kan väcka människors hopp och framtidstro.”

Ambitionen för den nya socialdemokratiska föreningen Reformisterna är att skapa en starkare socialdemokrati och ett rättvisare och mer jämlikt Sverige.
I verksamhetsplanen: ”Vårt program och våra förslag är utformade utifrån denna växande oro och frustration över ojämlikhetens utbredning i samhället. Och att vårt parti, Socialdemokraternas, politik inte räcker till för att möta samhällets stora utmaningar."

Reformisternas konstituerande årsmöte i Stockholm i feb 2019.
För att nå sina mål föreslår föreningen ett reformprogram med sju punkter:
Ny ekonomisk politik.
Nytt skattesystem.
Nytt pensionssystem.
Ny social bostadspolitik.
Nytt demokratiserat arbetsliv.
Ny välfärds- och regionalpolitik.
Ny grön reformism.
Där ingår exempelvis skrotat överskottsmål för staten, höjd pension med 5 000 kronor i månaden för dem med lägst inkomster, 800 000 nya bostäder till 2030 och stegvis arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan.
För att få ihop sitt program räknar Reformisterna med att det under det kommande decenniet genomförs storskaliga offentliga och privata investeringar i storleksordningen 4 000 miljarder kronor. Av dem ska 3 600 miljarder lånas upp och resten täckas via statsbudgeten.
Daniel Suhonen: ”Vi ska i ordnad takt öka statsskulden till nödvändiga investeringar. Precis som när en familj tar ett lån för att köpa ett hus. Att inte göra de här investeringarna i klimatet, i infrastruktur, i bostäder med mera, har också ett väldigt stort pris.”

Vänsterpopulism när den är som bäst, älskas av liberalerna. centerpartiser och storkapitalet. Folkhemmet ska byggas! Det kan också vara så, att detta handlar bara om röstmaximering. Att få besvikna sossar att känna, att det fortfarande går att rösta som vanligt.
Foliehatten vet ej, om han skall skratta eller gråta!

Klimathot för ökade investeringar. Vad är målet och vad är medlet? I vilket fall så lockade detta politiker och andra att tala sig varma, för klimatet men egentligen främst av ekonomiska skäl. Återigen vad är målet och vad är medlet? Och för vem?
När investeringarna i "grön omställning" blev för riskfulla och för små och intresset om global uppvärmning svalnar, kom som av en slump krav på ökad upprustning som kräver, ja just det, ökade investeringar. Kapitalet kräver investeringsmöjligheter.

Mångkultur var och är bara ett sätt att maximera kapitalets avkastning.  Det paketeras på olika sätt för att kunna genomföra detta, men syftet är basalt. Avkastning på kapital.
Sverige är ett bondeoffer i detta mycket beroende på att ”svensk opinion” och politiker vill vara bäst i klassen i alla frågor. Också de frågor som drivs med dolda agendor. Duktiga idioter finns det gott om. Det nya är att kapitalet som styrt detta nu, möter motstånd i Asien och försöker skydda sig i väst, med en ny affärsmodell där investeringarna och avkastningen säkras genom nationella murar. Trumps nygamla affärsmodell för kapitalet.

Detta leder till observationen, att bästa sättet att bli av med mångkulturdebaclet, är att forma ett "erbjudande" som lockar kapitalet med säkrare och ökad avkastning i det de kan investera i. Och om det budskapet kan formuleras kommer också den politiska omsvängningen fort.

Man kan se en stor del av hela migrationsdebatten och medias krig mot svenskarna genom detta prisma. Alltså frågan om det över huvud taget är möjligt, att återsända menaiter till deras hemländer. Foliehattens uppfattning är, att den frågan har bäring både på det frivilliga återvändandet och repatrieringen.

Man kan ställa upp det hypotetiska exemplet att socialdemokraterna gör det övervägandet, att det kanske vore bra att sända tillbaka t.ex. grova återfallsbrottslingar till Somalia eller till andra i MENA, eftersom det skulle bespara statskassan en hel del kostnader och svenskarna en hel del framtida besvär och lidande. Svenskarna skulle kanske till och med bli mer lugna till sinnes, om en del grova återfallsbrottslingar som annars skulle återkomma i löpsedlar eller Samnytts spalter sändes hem. Det skulle kanske minska den ovilja som en ökande andel av den svenska befolkningen känner mot ett folk som somalier?

Men det kommer inte att hända så länge socialdemokraterna sitter i beslutande ställning vid maktens spakar. Orsaken till det är, att det övergripande narrativet om, att svenskarna för evigt är ansvariga för varje liten somalisk syndare, till varje pris måste behållas.