Några få personer bestämmer vad media skall skriva om!

Foliehatten känner till att det finns ett etablissemang. Men det är onödigt att peka på en sådan amorf massa, när det finns ledande personer som är lätta att identifiera och har ett direkt ansvar och stor makt som klanen Bonniers som visserligen är en besläktad grupp, med över 70 aktieägare, men som har några som företräder klanens samlade ägarintressen, genom någon typ av formaliserat ägaravtal.

Bonniers har svårt att hålla ihop och samordna narrativet. Det var enklare bara för några år sedan, när ett litet dött barn låg på stranden och idag är folk mycket mer vaksammare med alternativmedia som river ned narrativ, så fort man försöker bygga upp detta.

 

Bonnier måste inse, att det finns en politisk falang med över 50% som inte delar Bonniers narrativ. Till detta ska läggas att nästan 50 procent av både L:s och C:s väljare vill, att dessa partier samarbetar med SD, vilket säger en hel del om hur massivt motståndet är mot mångkulturprojektet. Det är dessa väljare som M och KD hoppas kunna knyta till sig. M har tidigare fått 100 000 nya väljare från L.

Bonniers taktik är, att man försöker framställa den egna versionen som någon allmängiltig ståndpunkt som de flesta delar och att det finns en mycket liten brun grupp på kanske 150-200 personer som man ska göra allt, för att motarbeta.

 

Idag kan vi hur korkade svenska journalister och flera partier är, när de inte lärt sig någonting från 2015 och de använder exakt samma argument igen för att öppna gränserna. Det går inte att ha förtroende för politiker som förordar en förödande politik som skulle ödelägga landet.

 

Foliehatten ser Bonniers och särskilt DN som Pravda. Så länge man läser Pravda så håller man sig rätt i partilinjen. Original Pravda slog ned på korruption och brottslighet i Sovjet och det gjorde de ofta. Men Pravda ifrågasatte aldrig partilinjen eller avslöjade större strukturella missförhållanden. Det gör inte DN heller i förhållande till den vänsterliberala hegemonin. Det är just för att de är Sveriges Pravda som man måste ta till kremlologin, för att förstå vad som är på gång. Eftersom de aldrig ifrågasatt partilinjen tidigare förrän nu, är det något som sker där i sanningsministeriet.

De kommer möjligen att bli något mer nationalistiska. Så mycket att de inte ligger helt off side. Men Bonniers linje ligger fast. Se bara på Reinfeldts eskapader i USA hos demokraterna. Den f.d. landsfadern gick ut med information om, att han själv mer såg demokraterna som en mer passande samarbetspartner än republikanerna. Till saken hör att Moderaterna har ett organiserat samarbete med republikanerna sedan länge.

Samtliga partiledare i Sverige i valet 2016 stödde Hillary Clinton, utom Åkesson. Han höll sig neutral, i varje fall officiellt. När man tänker efter så donerade Postkodlotteriet, en med svenska mått mätt gigantisk summa till Clinton Foundation innan det förra valet. Så visst spelar det kanske en viss roll vad som händer i den koloniala provinsen Sverige för valet av ledare i det Liberala Imperiets kärnland.

 

Personer som Reinfeldt finns det gott om i synnerhet i EU. Dessa tillhör etablissemanget i Västeuropa och i USA. De är för internationalism. Om man vill kan man kalla detta för ett "imperie", men det fortfarande verklighetsflykt att inbilla sig att "DNC" ger order till sprattelgubbar i Sverige eller EU eller på redaktioner i landet. Verkligheten är att liberaler faktiskt är liberaler. Det går inte att hålla det faktumet ifrån sig. Ingen flykt från verkligheten kan åtgärda det.

 

Om Europa av idag har en liknande relation till USA som Indien hade till det Brittiska imperiet så kanske det inte hade spelat så stor roll vad en ledande politiker i Bengalen hade för inställning till parlamentsvalet. Men någon effekt kunde det sannolikt ha haft. Reinfeldts uppgift är inte att direkt påverka vad amerikanska medborgare har för åsikt. Hans uppgift är att utöva inflytande över svenskarna.

I Sverige så har stora delar av den privata nyhetsförmedlingen tagits över av representanter för ett etnisk diasporafolk. Det helt naturligt är, att den diasporan söker gynna den egna befolkningsgruppen. Att förvänta sig annat är onaturligt. Om syrianerna skulle ta över Bonniers position, så skulle vi sannolikt bli tvångsmatade med information om syrianernas utsatthet i Sverige. Bara mänskligt. Alltför mänskligt.

Att nu som DN slänga Ukraina under bussen kan vara för att positionera sig rätt inför det som verkar vara på gång i USA. Samma DoJ i USA utreder nu kopplingar mellan ukrainsk korruption och flera demokratiska politiker. Då kan det vara lämpligt att stå på rätt politisk sida. Trump har lovat "Drain the swamp" och tänk om han faktiskt också gör det? Vilka konsekvenser det skulle få. Också för svensk politik.

DN har redan gjort sin analys av presidentvalet och de landar i samma slutsats som många gör, att valet redan är kört för demokraterna. Trump kommer att vinna stort.
Resultatet kan bli att DN av alla kommer bli det medieföretag i Sverige som leder den nödvändiga omformuleringen av politiken och hatartiklarna. Kalla de moderat liberalism, modern konservatism eller vad som helst. En anpassning till USAs politiska majoritet och statsapparat blir det förr eller senare. Var så säker.
DN har tagit konsekvent parti för Ukraina, mot Ryssland/Putin och mot Trump i USA. Det vore förvånande om inte något skulle hända på den punkten. Att publicera texter som framställer Ukraina i sämre dager, kan uppfattas som ett närmande till Putin, hemska tanke och att byta fot rörande Trump känns givet.

Svenska tidningar borde ha fått pm:et snart. Nu handlar det om att rädda EU-projektet och inte göra så att populisterna tar över varenda land i hela Europa.

Det verkar som om EU:s ledargarnityr tämligen manngrannt bestämt rikningen, i direkt opposition till asylaktivister och FN, tack och lov. Nej tack till fler arga manliga Allah Akbar vrålare utan tillstymmelse till asylskäl verkar vara den officiella linjen.

 

Anno Domini 2020 så möts menaiterna av taggtråd och batonger. Fem år tidigare med "Wir Schaffen das" och "Refugies welcome." Hur ska de goda vänsterliberala spinna detta? Man kan bara tolka det som att 2015 och 2020 är två symboliska milstolpar. 2015 var Europa vidöppet som politiskt statement och 2020 är Europa stängt, även det som politiskt statement.
Kul att det bara är MP och V som kör retro nu och använder samma retorik som för fem år sedan. God natt, kära fyraprocentsparti med dödslängtan. Det märkliga är att V kan hålla 10%. V kan tacka unga kvinnor, utan historiekunskaper.

Det är rätt så omtumlande det som sker nu. ”Berättelsen” om Europa och även om Sverige förändras i realtid. Från att ha varit en kontinent utan folk, en kontinent för vissa universella värden, till att bli en plats på jorden med ett riktigt folk som har ett eget värde och egna intressen. Det gäller nu för de svenska liberalerna att hänga med i svängarna, för den här berättelsen är snart kurslitteratur vid våra universitet.

Nu ser vi ansatser till logiska motiveringar och kritiska synpunkter som Anna Dahlberg i Expresssen och asylrätten. Än är steget mycket långt till debatten i ett land som Danmark, där man kan beskriva invandring och invandrarkultur som bekymmer, men det är trots allt lovande, att svenska media inte domineras fullständigt av extatiska böner om barmhärtighet.  I Sverige tänker vi fortfarande inte mest på oss själva, men vi tänker mindre på alla andra än för bara fem år sedan. Alltid något.