"Segra eller dö!” SD-hatet exploderade!

Varför förhåller sig dessa människor så skeptiska och visar sådant hat till Karlssons patos? Naturligtvis kan reaktionen förklaras enkom med att citatet kommer från SD, men Foliehatten vågar spekulera i att reaktionen beror på känslor som man inte kan kontrollera eller styra!

Foliehatten vill starkt poängtera, att han med detta inlägg försöker hitta en förklaring, till det hat och klassförakt som många visar, när det handlar om SD.

 

De flesta kan nog enas om att SD:s politiker och väljargrupp är den i särklass mest stigmatiserade av alla. Vad beror detta på? Kan det vara ett klassiskt försök att förminska partiet, genom att kringgå debatt om deras sakfrågor och istället håna dom?

 
Foliehatten vill istället påstå, att det rör sig om ett vidrigt klass- och utbildningsförakt, där människor hemmahörande i andra politiska läger, tror sig besitta någon sorts rätt, att se ner på individer som är av en annan åsikt.

Mönstret är ofta samma. De ger sig in i en diskussion med gott självförtroende och utgår ifrån, att de vet bäst. Den typen av människor lider av grava komplex. De vill så gärna tillhöra den bildade, fina världen och se sig själva som samhällsbärare, att de utvecklat en avsky mot alla som inte delar deras världsbild. Mobbning och förakt är ingen vacker egenskap!

Det hela bottnar i en form av politisk konformism och folk som sticker ut stigmatiseras. Konformism som annars flödar i samhället (det finns knappt några språk där ordet ¨lagom¨ existerar) är en del av svenska samhället.

Den moderne etniske svensken har som bekant ett tämligen ansträngt förhållande till känslor. Vi har matats med bilden av oss själva som världens mest rationella folk.
Att uttrycka starka känslor har betraktats som ett tecken på bristande rationalitet. I och med beslutet om att öppna Sveriges gränser, började man röra sig bort från det tidigare idealet om att vara rationell. Istället började man mana fram folkets känslor, för att spela ut dem som politisk kraft. Man öppnade således dammluckorna för svenskarnas känslor, så att denna flodvåg kunde ge momentum till den förda politiken. 

Det Mattias Karlsson gör nu, medvetet eller omedvetet, är att utmana etablissemanget i kampen om folkets känsloresurser. Hatet beror på flera faktorer varav alla bottnar i samhällsförändringar Sverige haft sedan slutet av 80-talet.

 

I ett bra exempel på detta är handbollsspelaren Louise Sand uttalande i Aftonbladet, där hon visar på mycket märkliga känslor:
”SD:s värderingar skrämmer skiten ur mig och ni som röstar på dom likaså. Men ni stollar kommer aldrig att segra över oss som verkligen älskar det riktiga Sverige. Om det nu ska sättas gränser, så hade jag velat skicka ut er som röstar på SD på en gång. Rakt rätt ut ur vårat fina land som ni vill förstöra.”

Och som av en slump såg vi i SVT idag:
”Så mycket engagerade alternativa medier under valrörelsen. Länkar till alternativa medier fick en tredjedel av det engagemang som de stora mediehusen fick på Facebook under valrörelsens slut. Det visar data från SVT:s Facebook-karta. I invandringsfrågor var alternativa mediers engagemang ännu större. Det är främst i dessa frågor de har riktat kritik mot etablerade medier. Det är en mer polariserad debatt. Forskning om just alternativa medier visar att de innehåller enklare och mer sensationalistiska samt emotionellt laddade budskap.”
Kampen och hatet är alltså kampen om känslorna!

Vi såg tydliga tecken på klasshat som MSM svämmades över av, veckan före och efter valet? När journalister och i inlägg på FB, där man vältrade sig i vulgärbeskrivningar av obildade lantisar i Skåne och staplar epiteten ovanpå varandra?

 

Sedan får du heller inte glömma att över 17% (drygt 1,1 miljoner) av Sveriges röstberättigade befolkning uttryckligen stödde SD i valet, vilket är en ganska stor del av befolkningen.

Nu kan inte de som hatar och mobbar SD längre säga att bara ”white trash” röstar på SD. I mångt och mycket är SD ett ”fånga alla” parti. De går hem i princip hos alla sociala kretsar. Idag röstar 12-13 procent av överklassen i Djursholm (Danderyd) på SD. I Stockholms län röstade 15% på SD. Faktum är att risken är rätt överhängande att Åsa Linderborg(Aftonbladet) knappast behöver åka till Dalsland eller Skåne för att träffa SD. Hon kan säkert hitta dem i sin egen trappuppgång. För att förklara i riktiga siffror. I Stockholms län (inkl. Stockholms kommun) röstar drygt 185.000 människor på SD. Det är det viktigaste länet för partiet efter Skåne där 197.000 röstade på SD. Du kan jämföra detta med MP. I Stockholms län (plus Stockholms kommun) röstade drygt 86.000 på MP. Det finns mer än dubbelt så många sverigedemokrater i Stockholms län än det finns miljöpartister. För MSM kommer detta bli ett växande problem. Hur skall man hantera att Sverigedemokraten lika gärna kan vara en direktör som drar in ett par miljoner om året i årslön och bor i en paradlägenhet på Östermalm? Hur skall de hantera att deras barns dagisfröknar, lärare och husläkare röstar på SD? Hur skall de förklara att deras farmor på 87 år boendes på K-holmen kastade sin röst på SD?