Varför är feministerna så tysta om våldtäkter?

Sverige har de senast åren drabbats av ett stort antal sexbrott och gruppvåldtäkter. Statistiken visat att den stigit skyhögt, ökad anmälningsbenägenhet i all ära, men var är alla privilegierade vita medel- och övremedelklass feministkvinnor i denna debatt?

 

Att invandrare är överrepresenterade som gärningsmän i sexualbrottsmål och i övrig brottslighet, är ingen hemlighet.

Det hörs inte ett knyst från feministernas sida om våldtäkter, med tanke på hur många röster som kom fram i #Metoo-debatten, är detta kanske något överraskande.

Feminismens förhållande till Islam är verkligen underlig. Extremt sällan hör man feminister i väst klaga över eller försöka göra något åt kvinnors situation i till exempel Saudiarabien. Däremot ses den vite mannen i väst som ren ondska. Den kognitiva dissonansen är öronbedövande.

#Metoo vill ha pengar och makt. 10 miljarder drog kampanjen in. Massor av manliga chefer fick gå och det kommer en ny lag som ska skicka fler män i fängelse, utan att passera gå. Plus att de får en reklamavdelning för den svenska radikalfeminismen, för en miljard kronor.
#Metoo är bara samlingsnamnet för en kampanj som går ut på att få mer pengar och mer makt och samtidigt passera ännu en lag som "lovar fler män i fängelse", samt en reklambyrå för den svenska radikalfeministiska modellens förträfflighet som heter "Jämställdhetsmyndigheten" fast den har absolut noll med jämställdhet att göra.
De verkliga offren i förhållande till uppropet är få, men de som passar på att känna sig kränkta är ofantligt många. Att Sverige skulle vara världens värsta land även på det här uppropet är väldigt märkligt.

Feminister har aldrig brytt sig om den vanliga svenska kvinnan. Dagens och Sveriges feminister vill bara skydda invandrare. Detta att feminister inte säger ett "pip" om våldtäkter måste väl anses vara århundradets störst skämt i dessa tider av #Metoo, kampen för att få igenom samtyckeslag, en konstant debatt kring sexuellt våld/ "mäns våld mot kvinnor."

Det enda blåtoffsade kvinnorna klarade av var att skapa, var en häxjakt med #Metoo. Där nu efterskalvet slår tillbaka med stämningar. De flesta män, har hela tiden varit emot allt som händer. Att en häxjakt utan legala grunder, nu brakar in i väggen är inte alls konstigt. Däremot tystnaden på de riktiga problemen i samhället, är mycket märklig.
Man måste nästan börja undra om gemene kvinna inte kan se problemen eller om det handlar om att man nu är utmattad och inte orkar, efter att man hakat på blåtoffsarnas kamp som visade sig inte vara kvinnornas kamp.

Vi kan åtminstone konstatera att det inte gått speciellt bra för varken en feministisk regering eller blåtoffsade feminister i det stora hela. De har förstört mer än de hjälpt till med någonting. Förutom att vi andra nu har bra förståelse, för deras missnöje mot vita män. Men vad har våra politiker gjort?

Radikalfeminismen (som är den feminism många kvinnor svalt omedvetet och okritiskt?) vilar på den falska dikotomin förtryckande patriarkat/ förtryckta kvinnor. Man har lånat Marx koncept och bytt ut ett par komponenter. Vad Marx ville göra var inte enbart att beskriva hur samhället fungerar utan också förändra det. Det har radikalfeminismen tagit till sig, men det handlar inte enbart om materiell omfördelning utan primärt om att rasera vad de upplever vara ett fadersvälde - kampen ska föras mot alla män, mot den toxiska maskuliniteten. Om man medger att det finns grader i helvetet (bra/dåliga män) så riskerar hela teorin att falla som ett korthus.

De allra flesta av svenska väljare är inte alls radikalfeminister eller den sorts popfeminister som på 2000-talet har gjort sig breda i svensk media. De röstar inte efter vem som vill ha högst invandring från Somalia eller vilka som vill att svenska lagar och normer ska anpassas efter folk från Västafrika och Afghanistan.

Problemet med feminism är, att det inte längre ens avlägset har med kvinnors rättigheter att göra, lite som socialdemokrater och knegare. Det har heller ingenting med kvinnorörelsen att göra.

Det är numera en rent populistisk politisk rörelse som siktar på att öka sitt inflytande i samhället genom att tillsätta liktänkande på höga positioner. De längst ner i samhället är ointressanta, och det är en jävla tragedi för dessa. Men dom är å andra sidan vana att ingen bryr sig ett skit. Hemlösa kvinnor, missbrukare och unga flickor utan stabila hemförhållanden. Hur mycket är deras röster värda? Inte speciellt mycket tydligen.

Istället ägnar man sig åt sin målgrupps populistiska åsikter kring invandring och miljö, där man då tar den extrema positionen på andra sidan brädet från sin huvudmotståndare.
En våldtäkt, likt en vi nyligen kunde läsa om där alla gick fria, kan inte i feministens ögon ses som ett brott då gärningsmännen per definition själva är offer. Skulle dom visa sig skyldiga i rättegång kommer de fortfarande se dessa som offer då det är samhällets fel att de begår brott. Med detta resonemang kan man benhårt hålla fast vid lika osanna som malande argumentationer kring normer som måste förändras, samtidigt som man helt immuna mot logik vägrar förhålla sig till det faktum att "mansnormer" inte ser likadana ut över hela jordklotet, och att en viss import av andra normer kan vara en del av problemet.

Visa Foliehatten en feminist som klarar av att argumentera för sin sak, utan att använda flumbegrepp utan bäring, så kanske vi kan komma någonstans. Annars är det bara att betrakta som en populistisk rörelse likt alla andra och inte att ta på allvar.

Våldtäkter har blivit en verklig risk för alla kvinnor som rör sig ute kvällstid. Det är inget skämt och då måste vi ta bort skygglapparna, för att kunna lösa problemet istället för att göra partipolitik av det. Om man inte är en del av lösningen är man en del av problemet.