Kritiken är enorm att World Food Program fick Nobels fredspris 2020!

Den norska Nobelkommittén har beslutat att Nobels fredspris 2020 kommer att delas ut till World Food Program (WFP). Flera tycker att det är ett märkligt beslut och den kenyanska journalisten och författaren Rasna Warah anser att WFP långt ifrån har förtjänat priset. Tvärtom anser hon att organisationen är ansvariga för brott!

Fakta är att världsmatsprogrammet(WFP) varken har förbättrat förhållandena för fred i konfliktdrabbade länder eller hindrat hunger som ett krigsvapen. Tvärtom har WFP med sitt agerande sett till att förlänga konflikten i vissa länder och undertrycka/sabotera lokal matproduktion.

FN-sändebud för Sudan Mukesh Kapila rapporterade om grymheter som begåtts av den sudanesiska regeringen i Darfur och nu är professor i global hälsa och humanitära frågor vid University of Manchester är mycket skarp i sin kritik: "Det är ett bisarrt val, och det är ett fullständigt slöseri, enligt min mening, Jag tror inte att världens livsmedelsprogram behöver dessa pengar och jag är verkligen emot att dela ut priser till människor eller organisationer som bara gör sina betalda jobb."

Faktum är att WFP: s uppgift är att leverera mat till utsatta befolkningar som lider av svält pga krig eller naturkatastrofer. De anställda har generösa löner för att se till att tillhandahålla livsmedelsbistånd. Många kritiker har påpekat att livsmedelsbistånd i det långa loppet är skadligt eftersom den saboterar igångsättandet av den lokala livsmedelsproduktion, vilket gör det svårare för fattiga eller konfliktfyllda länder att få äta sig mätta. Studier har faktiskt funnit att direkta kontantöverföringar är en mycket mer effektiv och effektiv metod för att lindra motgångar och förbättra mottagarsamhällens övergripande välfärd.

EU: s företrädare för Somalia, Georges-Marc André som undersökt hur utländskt bistånd har skadat Somalia, att FN-organ som WFP troligen har "bromsat" Somalias utveckling genom att uteslutande fokusera på livsmedelsbistånd istället för att stödja lokala jordbrukare och marknader.
Georges-Marc André: "EU är emot att livsmedelsbistånd ersätter lokal livsmedelsproduktion."

Georges-Marc André åsikter delas också av Michael Maren, en före detta livsmedelshjälpsövervakare för United States Agency for International Development (USAID) i Somalia. I boken The Road to Hell: The Ravaging Effects of Foreign Aid and International Charity beskriver han hur biståndet blev ett politiskt verktyg i Somalia som manipulerades av både givare och mottagarländer. Michael Maren, som bodde och arbetade i Somalia på 1980-talet, tror att livsmedelsbistånd till Somalia faktiskt kan ha förlängt landets inbördeskrig.

Maren: "Jag hade lärt mig att titta på utvecklingsbistånd med skepsis, en färdighet som jag hoppats kunna använda för god hjälp för att säkerställa att biståndsprojekt i värsta fall inte skadar människor. Men Somalia tillförde en helt ny dimension till min syn på utvecklingsbistånd. Min erfarenhet där fick mig att se att hjälp kan vara värre än inkompetent och oavsiktligt destruktiv. Det kan vara positivt smärtsamt.”

I boken citerar Maren en tidigare tjänsteman som arbetat för Somalias nationella flyktingkommission under president Siad Barres regim som berättade för honom att somalier traditionellt inte har litat på livsmedelsbistånd, inte ens under torka.

De hade ett kreditsystem; Nomader kom till stadsområden där de tog upp lån som de skulle betala tillbaka när saker och ting blev normala. Stöd förstörde i huvudsak ett hundra år gammalt system som byggde motståndskraft och upprätthöll samhället i tider av svårigheter. Mathjälp skadar lokala jordbrukare och bromsar den lokala matproduktion. Många somaliska jordbrukare har rapporterat att WFP: s icke-statliga organisationer är ökända för att ta in mathjälp strax före hösten, vilket sänker priset på lokal mat. De har också klagat över att livsmedelsbiståndet har importerats snarare än köpts lokalt. 2011 var hungersnöd som störst i Somalia som många tror var överdriven av FN, köpte WFP till exempel mat till ett värde av 50 miljoner pund från Glencore, ett handelshus i London, trots ett löfte från FN: s livsmedels- och drogadministration att de skulle köpa mat från "mycket fattiga jordbrukare som lider för att de inte har någon kontakt med lokala marknader."
FNs WFP matstöd förstörde ett hundra år gammalt system som byggde på motståndskraft och upprätthöll samhället i tider av svårigheter.

Alla har nog inte klart för sig att livsmedelsbistånd är ”big business” för globala företag och extremt fördelaktigt för dem som tillhandahåller det. Förtjänsterna är stora! I själva verket är det mesta av WFP livsmedelsbistånd överskottsmat som amerikaner inte kan konsumera hemma.
Maren till Might Magazine: ”Vissa människor blir alltid rika av hungersnöd.”
Enligt nuvarande amerikansk lag måste till exempel nästan allt amerikanskt livsmedelsbistånd (värt miljarder dollar) köpas i USA och minst hälften av det måste transporteras på fartyg under Amerikanska flaggan.

Enligt den amerikanska regeringens Food for Peace-program (tidigare känt som Public Law 480), får den amerikanska regeringen sälja eller donera amerikanska matöverskott för att lindra hunger i andra länder. Hungersnöd i andra länder är därför mycket lönsamt för den amerikanska regeringen och för de högt subventionerade amerikanska jordbrukarna som drar nytta av federala statliga råvaruprisgarantier. Intressant är att sedan 1992 har alla WFP-direktörer varit amerikanska medborgare. Detta kan bero på att USA är den största bidragsgivaren till WFP, men det kan också vara att VD för FN: s livsmedels- och jordbruksorganisation förväntas främja USA:s livsmedelsbiståndspolitik. Amerikanerna ”dumpar” sitt matöverskott med stora vinster!

Foliehatten ger några fler exempel på hur amerikanerna agerar. På 1950- och 60-talet dumpade de enorma mängder vete till Indien. Indiens jordbruk fick enorma problem med att odla vete.
1982 "bad" Peru USA: s jordbruksdepartement att inte skicka mer ris till landet, av fruktan att ris skulle översvämma den lokala marknaden och sänka livsmedelspriserna för bönder som redan kämpade. "Men den amerikanska ris lobbyn ökade trycket på Washington och den peruanska regeringen fick höra att den antingen kunde acceptera riset eller inte få mat alls."