Sosse gräsfötterna börjar ha synpunkter på den förda regeringspolitiken!

Efter supernollans besked om avgång verkar det som om sossarna börjat ifrågasätta andra sossars tyckande/påståenden och strålkastarljuset från riksmedia/SVT har lyst med sin frånvaro, men inte hos Foliehattens som inser att det börjar ”vridas och skruvas” i den socialdemokratiska smedjan.

Många undrar varför Foliehatten kallar Stefan Löfven för en supernolla.
Supernollan förde ingen egen politik utan det viktigaste var att sitta med makten. Han sålde den politik som regeringen skulle bedriva till framför allt MP och även C.
Kända fakta är att kärnkraft försvann, vi fick elbrist, vindkraft byggs som ingen vill ha, diesel priserna är skyhöga m.m.
Sossarna såg till att välkomna hela världen till Sverige och merparten går på bidrag. Sveriges kriminalitet har expolerat och det enda sossarna har gjort att de puffat fram Morgon som likt en mask på kroken försöker vrida på sig!
Den förda politiken var inget som gynnade Svenssons utom tvärtom. Han har fått fler skatter plastskatt, höjda nätavgifter m.m, men framför allt ingenting fungerar längre i Sverige.
Ni får gärna fylla på mer i era kommentarer!

Nu över till det som börjar hända på gräsfotsnivå inom socialdemokratin.
Payam Moula som är chefredaktör för Tiden, gick till attack mot Daniel Suhonen i tidningen Arbetet.

Faktiskt ett lysande angrepp på en fejkradikal som Daniel Suhonen, som egentligen har väldigt lite gemensamt med den arbetarklass han säger sig representera. Och det blir snabbt tydligt att pilen träffade där den skulle när man läser Suhonens nervösa replik.

Suhonen: ” Berätta inte för mig om klassamhället, Payam Moula. Inom den av Jan Myrdal ledda svenska maoismen fanns en lite lätt mystifierande syn på arbetarklassen.
Dessa maoister som själva startade parti(er) insåg efter ett tag att de själva bara hade stöd av någon enstaka promille av befolkningen, medan ungefär 85 procent av arbetarklassen röstade på SAP och dåvarande SKP. Ur detta föddes en slags totem där arbetarklassen var helig.
Mycket avlägsen och främmande men helig. Arbetarklassen hade i djupet av sitt hjärta alltid rätt. Oavsett vad den tyckte, gjorde eller sa.
På 00-talet när den svenska arbetarklassen, av skäl jag kommer in på senare, började dras mot Sverigedemokraternas budskap tog Jan Myrdal intryck och skrev ett antal skriftställningar, som han över tid fick allt svårare att publicera i de tidningar han sedan 1950-talet haft fri access till.
Där drev han linjen att arbetarklassen hade rätt och deras dragning mot SD måste mötas av att den svenska vänstern och arbetarrörelsen intog samma främlingsfientliga hållningar.
Myrdals högerkantring i migrationsfrågan skapade en slags svensk nationalvänster, som i sin antiimperialism håller på Trump och Putin, instämmer med SD och vars kolumnister som alltid varit och är socialister idag allt oftare återfinns i den blåbruna oligarkpressen.
Sedan kan man diskutera hur många som Sverige kan ta emot, men inför flyktingkriser måste vi också agera humanitärt. Jag blir illamående inför en socialdemokrati som låter som, ja jag vet inte vad, och menar att Sverige är fullt.”

Suhonens vänster är ”humanitär”. Den har inget med arbetarklassen att göra och det var det som var huvudpoängen i Payam Moulas angrepp.

Igår kom Moulas slutreplik och mina vänner och den är djävligt intressant.
Moula: ”Jag är socialdemokrat på grund av allt som är dåligt med Sverige.
Men inte alla samhällsproblem kan lösas enbart med ekonomi, vilket svenska folket förstår. Vi behöver ett radikalt paket mot den organiserade brottsligheten; med fokus på att bryta bostadssegregationen, få ner långtidsarbetslösheten, skärpa de gängrelaterade straffen och utöka de polisiära verktygen.
Något i stil med det paket som den danska socialdemokraterna jobbar med.

Det är möjligt att Magdalena Andersson kommer att luta sig mot en sådan som Payam Moula och driva sossarna mot en dansk utveckling, men för att lyckas med detta  kan bara ske i opposition. MP har under supernollans tid tagit ett skruvstädsgrepp på sossarna och de sitter fast rejält i detta grep.  Med det regeringsunderlag som finns idag och går det inte att göra saker annorlunda än vad supernollan Löfven gjort i sju år.  Det viktigaste under denna tid för sossarna var att få sitta på regeringstaburet och överlämna styret till MP och C!  Sverige måste få en ny regering.

Alla är inte fullkomliga, inte ens Foliehatten! Det Payam utelämnade i sin kritik var två saker: volymer och att usel integration beror på invandrarna själva. Det är för mycket ansvar som ska läggas på samhället i hans text. Skall man ändra inriktning i sin politik kan man inte ta ett jättekliv direkt, utan man måste börja med ett steg i taget för att slutligen hamna på dansk nivå. Även Stig-Björn Lundgren har tvålat till Suhonen i en debatt med att Suhonen saknar markkontakt.

Tage Danielsson: ”Man söver oss med falskt och fagert tal. Avsikten är med denna tankebråte att få den solidariska lojal som undersåten med sin översåte.”