Vem bryr sig i Sverige över eländet?

De flesta har säkert noterat att Sverige har förvandlas stadigt mot att bara vara ett territorium där det bor olika grupper av människor. Den gemensamma berättelsen om Sverige tunnas ut. Samtalen tystnar. Medierna glesas ut och har inte resurser eller vilja att beskriva vad som sker. OS i Tokyo bara flimrar förbi och visas bara på betalkanal och kanal 5. Det svenska vänstervridna damlaget laget knäböjer före avspark för en rörelse som är på stark retur när de inte längre behövs av makten.
Foliehatten dristade sig att titta på finalen och fy fan vilken usel fotboll han fick se. Inte undra på att detta landslag fått storstryk av pojklag. De värsta ”gaphalsarna i damlandslaget anser att de skall ha lika lön som männen. Foliehatten säger bara – var skall pengarna komma ifrån? Är det OK att gilla den svenska flaggan, eller är det fel? Allt är minerat idag.

Polisen säger numera ingenting på presskonferenserna om skjutningar eller ”fall” från balkonger.Senast i Malmöööö. Klanerna släpper fram pojkar/män under 18 år som sedan åklagare får släppa efter några dagar som senast i Kristianstad. 

Ska folk titta bort eller blunda? Ingen vill se, ingen veta och ingen vill fråga. Bara sköta sitt och rösta återigen på de partier som ställer till eländet. En del Svenssons måste vara ett av världens mest korkade folk. Är det som händer i förorten inte viktigt? Struntar man i förorten? Det verkar som om den ska tänkas bort. Är segregationen det som ska rädda Sverige?

Den svensk som åker pendeltåg i Stockholmsområdet måste räkna med att vara nästintill enda svensk i vagnen. Det som slår alla är den ökande mängden svarta i stadsbilden. En bekant frågade en tjej i tunnelbanan var hon kom ifrån. Nigeria svarade hon. Ibland undrar man på vilka grunder folk från Afrika fått uppehållstillstånd. Bekanten såg också många svarta män i 50-årsåldern på parkbänkar i innerstaden. De ser ut som luffare många. Förut satt de på parkbänkar i Dar es Salaam. Nu sitter dom på parkbänkar i Stockholm. Man ska nog distansera sig och bara tänka på sitt eget. Räkna in sig själv i kategorin eliter och försöka gilla läget. Det kanske funkar!

Tillståndet i Sverige och politikernas enorm svek mot den svenska befolkningen när de släppt in i princip alla och här har du en stor förklaring till ökad psykisk ohälsa. Det är inte bara politikers ointresse för invandringens konsekvenser som folk blir frustrerad över utan i stort sett alla samhällsområden är de styrande och media likgiltiga inför. Det enda som makteliten och media uppmanar till är en ständig oro för att inte ha rätt värdegrund.
När folket dessutom får höra av den korkade Dumberg: ” Sett till befolkningen är risken väldigt liten att bli skjuten” är det bara för mycket!

En terapeut skulle inte be patienten att tala om vad värdegrunden har för idéinnehåll, utan istället påpeka att det är patientens tankemodell att man måste ha en oro som leder till att man får en depression och ångest. Vad terapeuten gör är att be patienten gå ett steg längre än att bara leva efter "jag tänker, därför finns jag, till att "jag tänker att jag tänker, därför finns jag". Många inlägg här handlar om just det: det vill säga påpeka det sjuka i maktelitens uppmaning till oron över att vi inte har rätt värdegrund. Det fråntar människors möjlighet att kunna reflektera över sig själv och tillvaron, som djur i bur.