Kan man lita på en socialsekreterares uttalande?

Efter det att en orosanmälan kommit in till Socialtjänsten i Falun, genomförde en socialsekreterare förhör med en pojke. Han hade i förhören berättat att hans pappa ibland slår honom på rumpan och i ansiktet när han är arg och att det gör ont. Hans mamma bara pratar och säger åt honom, när hon är arg.

 

Föräldrarna låg i skilsmässa och en vårdnadstvist pågick om både pojken och hans syster.

Efter samtalen med pojken anmäldes föräldrarna till Falu tingsrätt. Den 43-åriga kvinnan och den 48-årige mannen åtalades för att under två år och vid upprepade tillfällen ha slagit sin son med öppen hand på rumpan, benen och ansiktet.

Det finns flera problem med att socialsekreterare håller den typen av bevisvärderande samtal med barn då kompetensen hos kåren är oerhört skiktad. Ett av problemen är att personal tenderar att vara känslodrivna, känslor och saklighet går sällan hand i hand.

Lagen mot barnaga och fysiskt våld har blivit tabu. Faktiskt slår barn föräldrar som orsakar smärta också. Gränsen för en dask har satts här till smärta eller inte.
Människor som skadar varandra känslomässigt och psykiskt är svårare eller omöjligt att bevisa.

Hur många mobbare har blivit åtgärdade av skola och socialtjänst?
Barn måste skyddas tycker vi alla. De som bedömer saker har fått lagar som ligger på hårstrå nivå, där dessa klyvs och där man in i minsta detalj tror, att man kan klarlägga vad som hänt. Risken är stor för misstag åt bägge håll.

 

Massor av människor har släppts ur fängelse på grund av felaktiga domar och en del har inte fått resning. Fatala fel och brister hos socialtjänsten och partiskhet är allmänt känt hos alla samhällsmedvetna. "Shaking baby syndrome" är det väl ett 100-tal som dömts till straff för, på kvasivetenskapliga grunder som nu avslöjats. Det är en skrämmande utveckling som skett som öppnar för godtycke.

 

Ett annat problem är andrahandsuppgifter som över huvud taget inte borde godtas som bevisning i brottmål. Hur kan någon som inte ens varit närvarande vid det påstådda brottet höras som vittne?

I Tingsrätten ansåg dock att det vara bevisat att både mannen och kvinnan - i vart fall vid ett tillfälle vardera - hade slagit pojken i rumpan. Ytterligare våld kunde dock inte styrkas. Bevisningen i målet utgjordes främst av vad en socialsekreterare vittnade om att pojken skulle ha sagt i ett barnsamtal!

Tingsrätten påpekade att de situationer som lett till våld från föräldrarna - då pojken hade varit olydig eller bråkat med sin syster - inte var sådana att de skulle anses vara "straffria tillrätta föranden". De utgjorde snarare kroppsliga bestraffningar, enligt tingsrätten.

Mannen och kvinnan dömdes för ringa misshandel till 70 dagsböter och 5 000 kronor vardera i skadestånd till pojken.

En nämndeman var skiljaktig och ville fria båda.

Kvinnan överklagade till Svea hovrätt som nu pekar på att  pojken i förhör bestämt förnekat att hon skulle ha slagit honom. Hon medger däremot att hon "daskat honom lätt" i rumpan vid ett tillfälle men att detta omöjligt kan ha orsakat smärta.

Hovrätten skriver:

"Mot detta ska ställas att socialsekreteraren berättat att pojken för henne uppgett att hans mamma slagit honom och att det skulle ha gjort ont."

Hovrätten konstaterar att tjänstemannens uppgifter är andrahandsuppgifter som inte stämmer med vad pojken senare har uppgett för polis.

Hovrättens ställningstagande betyder att det är en polis som skall hålla socialtjänstens barnsamtal, så att det blir förstahands uppgifter. Ett barn kan prata om vad som helst under ett förhör med en socialsekreterare och när barnet börjar berätta om aga, hur ska en socialsekreterare agera då? Skall då samtalet avbryts och en polis skall tillkallas, så de får förstahandsuppgifter?

 

Hovrätten anser att vittnesmål av en socialsekreterare inte kan ensamt läggas till grund för fällande dom. Hovrätten ändrar därför tingsrättens dom och frikänner kvinnan.

Efter domen är frågan nu: hur skall socialsekreterare agera runt om i Sverige, när barn berättar om aga vid förhör?