Det är 10 år sedan som Jan Guillou avslöjades som KGB-agent!

Vi får jämt och ständigt höra från politiker, militärer, DN och andra journalister, att Putin och ryssarna, är det stora hotet mot Sverige. En del antyder också, att det finns ryska agenter som opererar i Sverige. Igår den 24 oktober var det precis 10 år sedan, det avslöjades att Jan Guillou av alla, var rysk KGB-agent!

 

I Gunnar Ekbergs memoarer ”De ska ju ändå dö – tio år i svensk underrättelsetjänst” , avslöjas att Jan Guillou var rysk agent. Boken finns fortfarande att köpa på Adlibris och kostar 208;-. Guillous KGB-kontakter omnämns på sidan 390-391. Boken utgavs i augusti 2009, ungefär samtidigt som Guillous så kallade yrkesmemoarer ”Ordets makt och vanmakt, september 2009.” Guillous bok hyllades i bl.a. Expressen:
”Fältherren har försonats med sitt rike och skrivit en storartad krönika. Björn af Kleen har roligt med Jan Guillous rafflande överlevnadsguide. ”

Ekbergs bok däremot mottogs ljumt av recensenterna, för de visste faktiskt inte vad som var sant eller inte. Det skulle snabbt bli en ändring på detta! Två grävande Expressenjournalister Micke Ölander och Mikael Hylin hade läst Ekbergs memoarer eller så var de redan KGB-scoopet på spåret. I Gunnar Ekbergs bok framgår på sidorna 390-391, att han efter IB-affären blivit uppringd av journalisten Arne Lemberg. De två träffades på en krog på Adelgatan i Malmö. Lemberg berättade för Ekberg, att Jan Guillou hade haft möten med en man som hette Jevgenij Gergel på Tennstopet på 1960-talet. Gunnar Ekberg visste mycket väl vem Gergel var – en KGB-agent!

I Gunnar Ekbergs bok framgår, att Säpo haft ”span” på Gergel och de visste, att han var KGB-agent. Säpo bevittnat också mötet mellan Gergel och Jan Guillou. Arne Lemberg kände till, att Jan Guillou utfört hemliga uppdrag åt Gergel och ryssarna. Efter samtalet i Malmö slussade Gunnar Ekberg vidare Arne Lemberg till Firman (IB) och SÄPO som också fick höra vad Arne Lemberg visste om Jan Guillou och Gergel.

För att få ytterligare belägg för sitt scoop, vände sig de två Expressenjournalisterna till Riksarkivet(RA). Göran Persson hade ett par år tidigare, bestämt att tiden under WW2, kunde sekretesstiden sänkas från 70 år till 50 år och på detta sätt fick nu RA, mängder av handlingar från SÄPO. När detta blev känt, fick RA mängder av ansökningar av forskare och andra intresserade som ville se på handlingarna från WW2.

 
Nu inträffade det märkliga, att det lämnades ut handlingar som aldrig förr från RA som enligt sekretesslagen, inte skulle ha lämnats ut.
TV4 fick alldeles för mycket handlingar om den spiondömde officeren Bertil Ströberg.  Ekberg nekades att få ut handlingar om Ströberg och Guillous KGB-affär med motiveringen, att han skulle överklaga, så RA, fick ett prejudicerande fall.

Expressenjournalisterna hade i alla fall tur som hann få ut mängder av handlingarna om KGB-agenten Gergel och Jan Guillou, innan restriktionerna sattes in. Även om journalisterna hade handlingar som kopplade Guillou till ryssarna, räckte det inte för en publicering. De behövde också Jan Guillous kommentarer till detta. Micke Ölander valda vissa delar av handlingarna från RA och kontaktade Jan Guillou, för en kommentar.

Ölander berättade senare att han var chockad, när han senare tittade på videosekvenser från mötet med Jan Guillou.
Ölander: ” Den annars så självsäkre och offensive Jan Guillou var som förbytt. Min första tanke var att han var som ett lamm på väg till slakten. Jan Guillou babblade som bara den. Berättade om kritmarkeringar han gjort i en telefonkiosk på Sveavägen. Det var en hemlig signal när han ville träffa Gergel. Jan Guillou berättade att han gjort uppdrag åt Gergel och fått pengar för det och hade skrivit på ett kvitto. ”

De som forskar på underrättelse- och säkerhetstjänsterna är alltid intresserade av östs kvittenser. Kvittot är ett bevis som håller i domstol, för att kunna påstå att någon varit hemlig agent för östsidan.

Expressen gick sedan ut den 24 oktober 2009 med braskande löpsedlar:
”Guillou hemlig SOVJETAGENT. Tog emot pengar av KGB!”

Jan Guillou gjorde en anmälan till Allmänhetens Pressombudsman (PO) där han felaktigt påstod att Expressen kallat honom ”spion.”
I verkligheten var Expressen väldigt strikta och använde bara ordet ”agent”, vilket gjorde att de friades. Micke Ölander och Mikael Hylin fick Guldspaden för sin grävande journalistik. Utan Jan Guillous pladdrande och erkännande, hade det inte blivit någon KGB-affär.

I efterhand var Jan Guillous KGB-affär en mycket viktig historiskt händelse.
Gunnar Ekberg: ”I ett enda slag gick Jan Guillou från att vara den som i media ständigt och jämnt fick uttala sig som expert på allt och inget och i synnerhet om svensk politik och underrättelse- och säkerhetstjänstfrågor till att aldrig ens få en fråga. Han gick från mängder av intervjuer med välvilligt nickande svenska journalister till att plötsligt möta en mängd kritiska frågor. Plötsligt blev det okey att granska vad Jan Guillou hade sagt. Den Guillouska maktsfären var bruten. Det välkomnade jag. ”

Innan KGB-affären, hade vänstermedia basunerat ut, att Säpo var ineffektiva och bara jagade palestinier eller muslimer som var oskyldiga. De som hade en annan uppfattning om hur Säpo jobbade som terrorforskaren Magnus Ranstorp, hoppade Jan Guillou ständigt på. Vi kan konstatera, att denna skara av anti-Säpo-aktivister från vänsterkanten, var vid den här tiden inte obetydliga och har än idag, inte ändrat sin uppfattning om MENA!

Samma år i januari 2009 presenterades en rapport om Rosengård som senare blev mycket berömd. Rapporten beskrev de islamistisk radikalisering på Rosengård, något som i dag inte är ifrågasatt.

2009 möttes rapporten av just denna anti-Säpo-aktivist-falang som attackerade författarna. Enskilda vänsterjournalister stod bakom attackerna, men främst attackerades den från aktivisthåll inom forskningen. Snabbt spreds bilden av att Rosengårdsrapporten inte gick att lita på, att den var en fake rapport. Dagens Samhälle skrev 2016, att den är lika aktuell då och den är det än idag.

”Spiken i kistan” för svensk vänstermedia blev avslöjandet, att Osama Krayem från mångmiljonprogrammet Rosengård, varit inblandad i terrordåden i Bryssel och Paris 2016. Först då fick Rosengårdsrapporten sin upprättelse och att den inte varit ett sammelsurium som vänstern påstod. Journalister och allmänhet hade redan kunskap om att IS begick förfärliga brott mot människor. De halshögg och brände människor i burar och filmade det. Nu kan dessa ”IS-resenärer” komma hem till Sverige. Terrordåden i Stockholm 2010 (det misslyckade) och Drottninggatan 2017, gjorde att många upplevde, att hotet från islamisterna blev verkligt. Påståenden om att Säpo urskiljningslöst jagar vissa religiösa grupper eller befolkningsgrupper har för de allra flesta plötsligt blivit fullständigt befängt.

 

Att Jan Guillou än idag, får plats i Aftonbladet och fortfarande kan bjäbba, om just detta, är inget annat än en skandal. Aftonbladet ger plats att en KGB-agent som förrått Sverige!

 

Först idag talas det öppet om, de tio förlorade åren som Sverige inte gjorde någonting för utvecklingen av radikaliseringen som Rosengårdrapporten varnade om och detta sker än idag, i många av mångmiljonprogram. Vi har en regering JÖKen som förundrat tittar på och stoppar huvudet under mattan, för de vill inte se vad som händer!