Vad
säger de direktiv i sändningstillståndet som
SVT har?
händelser och skeenden och därvid ge den allsidiga information som
medborgarna behöver för att vara orienterade och ta ställning i samhälls- och kulturfrågor.
13 § 1p Sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt. SVT ska beakta att en
vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i tv.
SVT,
TV4
och Expressen
är med i Covering Climate Now till
skillnad från de övriga
nordiska
länderna och
BBC
som inte är med i denna organisation.
De nordiska länderna har likartad public tv-uppställning. Inget
annat nordiskt pressorgan av betydelse är
med.
“Covering
Climate Now” är
en ganska otäck ögonöppnare. Det otäcka är att läsa deras
direktiv, som på punkt efter punkt överensstämmer exakt med hur
SVT och de stora mediehusen väljer att rapportera om klimatet. Det
är ingen nyhetsdriven journalistik, där
det har
hänt
någonting och nu rapporterar vi om detta. Istället är det
agendasättande, opinionsdrivande journalistik; det här är ett
budskap som vi vill förmedla. Svårt
att förstå att SVT kan vara med i en organisation som så solklart
flaggar för den ene kandidaten Joe Biden, mot den sittande presidenten.
Neutrala statliga SVT borde absolut inte “ingripa i de interna
angelägenheterna” i ett annat land ! Ett riksdagsfråga
är
motiverat.
Hur kom Covering Climate Now igång och var står den politiskt! När forskarna från FN: s mellanstatliga panel för klimatförändringar utfärdade sitt landmärke 1,5 grader Celsius-rapport i oktober 2018 sa de att om man skulle göra de dramatiska utsläppsminskningar som behövs fram till 2030 för att undvika klimatförluster krävs förändringar i energin, transport, jordbruk andra sektorer av den globala ekonomin. De inkluderade inte mediesektorn, som vi såg som en kritisk tillsyn. Utan mer och bättre medietäckning kommer det inte att finnas allmänhetens medvetenhet och politiska tryck som behövs för att förändra de andra sektorerna.
En intressant fråga är om att Kina ska vara klimatneutralt 2060 och stå på toppen av sina koldioxidutsläpp 2030. Enligt mångas mening kommer Kina att driva utsläppen något enormt fram till 2030. Ingen tycks ha uppmärksammat detta.
Den
andra frågan är övergången ifrån olja till annan energi. Hur
sannolik är denna? Dagligen kan man läsa om omfattande behov av
metaller för att tillverka elbilar och vilka miljöproblem det är
att få fram dem och att barn används i Kongo vid brytningen.
Har
det försökts kvantifiera behov av nickel, om man ska byta ut hela
bilparken?
Att skapa en elförsörjning i övrigt känns mer
överkomligt åtminstone om man är villig att använda kärnkraft
och vattenkraft.
Men är verkligen ett totalbyte av bilparken
genomförbart? Är batteribilar bara en utopi i större skala?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar