Det
har snart gått nästan 2 månader efter det Joe Biden svors in som
president. Vi kan redan
nu notera att
efter
det han blev president, att
Natos marinstyrkor samlas utanför Krimhalvön och att Ukraina
intensifierat
bombningen av Donbass. Vi
kan också notera att det är väldigt spänt i MENA
och framför allt mellan Iran och Israel/USA.
Den av svensk media utsedde ”frälsaren” har på knappt två månader satt igång oroligheter på två fronter som bägge kan ledda till krig!
I
ett tal i slutet av februari sa Joe
Biden att Krimhalvön kommer att återlämnas
till Ukraina och Nato har skickat en flotta på minst 13 fartyg till
vattnet utanför halvön för att visa sina
muskler.
Tror Biden/Nato
verkligen att de kan återerövra
Krim och
Donbass?
De västerländska/svenska medierna rapporterar inte om vad som är på gång och det sker också en markant eskalering av Ukrainas fientligheter mot utbrytare republikerna i Donbass. Det är utan tvekan så, att en mycket stor majoriteten av befolkningen på Krimhalvön stöder införlivandet av republiken med Ryssland.
Foliehatten
ger här en kort historik över Krimhalvön.
Halvön Krim har
kontrollerats av en rad olika länder genom århundraden.
1783
erövrade Ryssland området från Osmanska riket. Katarina den stora
förklarade Krim ryskt och anlade en flottbas i Sevastopol. I
Krimkriget, som pågick åren 1853-1856, kämpade Tsarryssland mot
England, Frankrike och det Ottomanska riket om herraväldet över
handeln i östra Europa och mindre Asien. Krimkriget ledde till en
massutvandring från halvön efter en rysk förlust.
Efter
ryska revolutionen 1914 blev Krim en autonom(område med inre
självstyre) del av den ryska sovjetrepubliken. Befolkningen
utgjordes till stor del av muslimska
krim-tatarer.
I
slutet av andra världskriget när Sovjetunionen återerövrat Krim
tvångsdeporterades
de flesta krim-tatarer till Centralasien.
Stalin hade anklagat hela folkgruppen för samröre med Nazityskland.
Omkring 100 000 krim-tatarer tros ha dött av svält till följd
av förflyttningarna.
1954 överlämnades Krim som en symbolisk
gåva från den ryska sovjetrepubliken till den ukrainska
sovjetrepubliken. Enligt vissa på grund av att Ukraina-uppväxte
Nikita Chrusjtjov ville köpa lokala partibossars lojalitet.
När
Krims oblast överfördes till den ukrainska sovjetrepubliken
presenterades det av Nikita Chrusjtjov som en gåva till Ukraina på
årsdagen 300 år efter fördraget i Perejaslav 1654, då det
kosackiska Ukraina övergick från Polen till Ryssland. Men
flottbasen Sevastopol ingick inte i det administrativa Krim utan löd
direkt under Moskva som militär stad.
Överlämnandet var i
realiteten främst en administrativ förändring i syfte att blidka
det ukrainska folket. Samtidigt innebar det att Ukraina fick ta
kostnaderna för de ekonomiska problem som uppstått efter
utdrivningen av Krim-tatarerna.
Sedan 1700-talet har
Ryssland haft en flottbas i Sevastopol och under den sovjetiska tiden
var den en ”stängd stad” och starkt militariserad. När
Sovjetunionen föll 1991 delade Ryssland och Ukraina på Svarta
havsflottan.
1997 ingick Ryssland och Ukraina ett avtal om
nyttjandet av militär- och flottbaserna på Krim. Efter den
väststödda så kallade orangea revolutionen 2004 hotade dåvarande
president Jusjtjenko att inte förlänga avtalet med Ryssland som
skulle gå ut 2017. Istället skulle Ukraina närma sig Nato.
När Jusjtjenko förlorade valet till Janukovitj 2010 förlängde den nya regeringen istället avtalet till 2042 mot att Ukraina gavs möjligheten att köpa gas till ett mycket fördelaktigt pris. Avtalet röstades igenom efter stormiga debatter i Ukrainas parlament. Flottbasen i Sevastopol är avgörande för Rysslands Svarta havsflotta och för inflytandet i regionen, inklusive Mellanöstern. Rysslands enda alternativ till Sevastopol på rysk kust är Novorossiysk vars hamn är både grundare och mindre tillgänglig.
Det är också utan tvekan, att Ryssland aldrig kommer att avstå från kontrollen över halvön. Krim är strategiskt mycket viktigt för Ryssland. Vill Ukraina/USA/Nato införliva Krim igen, så måste de besegra Ryssland militärt.
Skulle
Nato besluta att skicka en invasions
styrka för att återerövra
Krim kommer kommandocentralen för en sådan operation ligga
någonstans
i
Europa.
Vladimir Putin har sagt i klartext, att
den
kommer i så fall att
förstöras av ryska bomber och det finns ingen anledning att tro att
han bluffar.
Ryssland har vapen för att göra detta, vapen mot vilka Nato inte har något försvar. Vladimir Putin presenterade Rysslands nya vapensystem under sitt valtal den 28 februari 2018. Han varnade för att Ryssland nu har vapensystem som gör det möjligt att kringgå alla amerikanska försvarssystem och slå ut nordamerikanska städer med kärnvapen. I vissa västerländska medier och framför allt i svensk media, tolkas talet som krigshets. Det är mer korrekt att se det som en desperat vädjan till västerländska politiska ledare att ”vakna!”
Ett
av de vapen som Vladimir Putin presenterade i sitt viktiga tal den 1
mars 2018 var den hypersoniska missilen Kinzhal, som kan nå tio
gånger ljudets hastighet och har en
räckvidd på 2000 kilometer. Inget befintligt antimissilförsvar i
den amerikanska flottan kan skjuta denna missil även om de kunde
upptäcka det. Och det är bara ett av de vapen Putin presenterade.
Ett annat av de nya vapen som Ryssland nu har i sin arsenal är Mach
27-skjutreglaget Avangard, vilket gör alla anti-ballistiska
missilsystem värdelösa. Ryssland har också anti-skeppsmissilen
Zircon, som kan nå Mach 8 och som gör den amerikanska
flygplansflottan "sittande."
Efter att ha
presenterat dessa vapen sa Putin: ”Jag ser det som min plikt att
tillkännage följande. All användning av kärnvapen mot Ryssland
eller dess allierade, korta, medelstora eller alla räckviddsvapen,
kommer att betraktas som en kärnvapenattack mot Ryssland.
Vedergällningen kommer att vara omedelbar med alla åtföljande
konsekvenser. " Militärstaberna i väst är medvetna om detta.
Om de inte lider av en brinnande önskan om sin egen död och
förintelse, kommer de att förstå att detta är bortom militär
äventyrspolitik.”
Ryssland kan inte heller acceptera en
ukrainsk återerövring
av Donbass. Majoriteten av befolkningen i Donbass är ryssar. De
talar ryska och har
ryska
traditioner.
Många arbetar också i Ryssland eller har familj där. Det hade inte
varit politiskt möjligt för Putin, om han hade sådana tankar, att
lämna Donbass i fred om Ukraina inledde en fullskalig attack. I
slutändan skulle Ryssland behöva utplacera sina egna styrkor,
vilket skulle leda oss till randen av ett krig mellan Nato och
Ryssland.
Trots att militärstaberna i väst är helt
medvetna om den höga risken fortsätter
de
med
uttalanden
och
provokationerna. Hur ska detta tolkas? Är
risken
för krig stor?
Vad västvärldens/svensk
media inte har förstått, är att Joe Biden har satt igång en
snöboll som kan leda till ett nytt storkrig i Europa. Ett krig som
kommer att handla
ett kärnvapenkrig, där
även kanske Kina
ställer
sig på Rysslands
sida. Att Nato/USA skulle vinna detta krig är inte alldeles säkert.
Flera
strategiska dokument från den militära djupa staten i USA framgår
att de har långtgående planer på ett kärnvapenkrig.
Den 2 februari 2018 lanserade Pentagon sin nya kärnkraftsdoktrin i
form av ett dokument som heter The Nuclear Posture Review.
Flera kommentatorer hävdar att USA genom denna doktrin och detta dokument vill närma sig ett kärnkriget mycket närmare. Doktrinen tillåter användning av kärnvapen även när det inte finns något kärnvapenhot från en motståndare, till exempel efter en cyberattack. Således dras kärnvapen tillbaka som ett standardvapen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar