Om antisemitism i Malmö!

I en rapport av Mirjam Katzin: ”En rapport om antisemitism och det judiska minoritetskapet i Malmös förskolor, skolor, gymnasier och vuxenutbildning. Den har författats som en del av samverkansöverenskommelsen mellan Malmö stad och Judiska Församlingen Malmö.

Rapporten bygger på 40 intervjuer med lärare varav 14 ungdomar med judisk bakgrund. Studien innehåller också en enkät som omkring 600 lärare svarat på. Vidare ha många "experter" och organisationer tillfrågats vilket är brukligt i utredningar. Rapporten har en del bister. Mirjam Katzin ger ger oss ingen operativ definition av antisemitism annat än att man bör få kritisera Israel.

Till Expo angående rapporten är hon dock tydligare: ”Jag tycker den aspekten syns för lite i samtalet om antisemitism, frågan om majoritetssamhällets acceptans för olikhet. Judarna är omhuldade så länge de kan användas som tecken för hur civiliserad man är, men när judar ska hålla på med kosherslakt och omskärelse blir det obehagligt. Det är också en aspekt av antisemitism – att vi inte finns på lika villkor i majoritetssamhället – och den vill man inte kännas vid om man ser sig som är upplyst och tolerant.”

Ur Expo #4 2020: ”Mirjam Katzin är Sveriges första kommunala samordnare mot antisemitism i skolan.”
Ingressen är talande: ”En 12-åring i Malmö frågar sin lärare: Judar, finns dom fortfarande?” Det blev en viktig aha-upplevelse för Mirjam Katzin som leder ett nytt projekt mot antisemitism i Malmös skolor.
Katzin: ”För mig sätter det fingret på något som är framträdande i den här staden: väldigt många har aldrig träffat en person som de vet är jude. Judar är en nationell minoritet, alla lärare ska undervisa om dem, men det är väldigt tydligt att detta inte görs. Om man inte möter judar finns alltså inte judiskt liv representerat, så det är inte konstigt att killen ställer den frågan. Hur ska han veta? Det är inte en brist hos honom utan hos skolan, som inte uppfyllt sin skyldighet.”

Om du inte är för kosherslakt och omskärelse av barn är du antisemit enligt Mirjam Katzin. I rapporten är definitionen av antisemitism luddig. Katzins urval av judiska informanter är inte är ett representativt urval. Det är så pass skevt att hon pekar på detta själv; ”En av bristerna i intervjumaterialet ligger i att det på grund av urvalet kan finnas en så kallad ”uppmärksamhets bias”, det vill säga att intervjupersonerna, på grund av sitt engagemang i frågan, lägger särskilt märke till och extra vikt vid händelser som kan tolkas som uttryck för antisemitism. (s. 17)”

Foliehatten tror inte icke-affilierade etniska judar skulle säga samma sak som affilierade. Det finns också andra metodologiska och teoretiska teknikaliteter. För läsaren av inlägget är nog rapportens hänvisningar, ställningstaganden, källor och policy rekommendationer mer intressanta. Katzin hänvisar till L. Denick s. 21. Från Denicks studie;
”Han påpekar att homogeniseringen av det svenska samhället idag går under en annan flagg: sekularisering, upplysning och en politisk kultur där religion ses som någon ting privat trots att det fortfarande genomsyrar den nationella värdegrunden. På det viset blir det historiska dominansen av ett kristet, protestantiskt majoritetsperspektiv kvarlevande också idag. Denna dominans innebär inte ett direkt hot mot enskilda judars liv och hälsa, däremot ett betydande och grundläggande hot mot fortlevandet av det judiska livet i Sverige. Motsvarande dynamik drabbar också andra minoriteter och marginaliserade etniska/religiösa grupper.”

Samtidigt anser Katzin att judar skall stärka sin identitet för att undvika assimilering att judar gifter sig med icke-judar: ”Genom att stärka unga judars möjligheter att positivt identifiera sig med sin judiska kultur och tillhörighet, förminskas också antisemitismens verkningar. Ett sådant arbete är dock positivt oavsett förekomsten av antisemitism. (s. 86)”

Etniska svenskar som är en majoritet i Sverige utgör enligt Katzin ett hot mot judiskt liv. Över 60% av alla judar i Sverige är gifta med icke-judar. För kvinnor under 50 är siffran 72% och för män är siffran 67%. Antagligen är endast 1/4 av alla halacha judar i Sverige medlemmar i en synagoga. De svenska judarna rymmer från judiska plantagen och där med religiöst liv och judisk etno-identitet. Det är svenskarnas fel enligt Katzin. För att förstå sammanhanget. Enligt Talmud är bland annat halvjudar så kallade "mamzers" ska diskrimineras. I Israel diskrimineras de i både lag och i det sociala livet.

Katzin vill inte ha synagogan full av halvjudar och konvertiter eftersom judendomen skulle upphöra som en etno-religion. Mirjam Katzin tar en ultra-reaktionär hållning. Många judiska tidningar så som Commentary, Forward, Heyalma och Tablet har kritiserat detta - vilket säger en del om hur "off mainstream" Katzin är.

Mirjam Katzins rapport innehåller rasism mot arabiska muslimer och kristna. Mirjam Katzin hänvisar till en Enckell som hävdar att muslimer och kristna är "antisemitiska" på basis av psykoanalys;

Malmö kommuns uppdrag skall enligt Katzin vara att finansiera "säkra rum" och odla en etnisk och religiös identitet hos judar genom ungdomsverksamhet. Malmö kommun skall verka för någon form av mosaik-mångkulturalism där judar skyddas från den etniskt svenska majoritetens assimilerande logik. Det finns många sätt att vara judisk på men Katzin tänker sig säkert att "säkra rum" ska bygga på Masorti - vilket är den huvudsakliga judiska etno-religiösa inriktningen i Sverige. Det lär knappast vara populärt hos reform, modern-ortodoxa, blandfamiljer eller dem med flera identiteter.

Malmö kommun anser att rapporten som Katzin har gjort är ett stöd som skall definiera arabers muslimers och palestiniers etnicitet, tro och politiska övertygelser. Icke-judiska minoriteters "emancipation från majoritetskulturen" skall vara styrd av någon annan än dem själva. Så mycket för "anti-rasism." Enligt Katzin; "...ett grundläggande hot mot fortlevandet av det judiska livet i Sverige". De lär inte få rum i Malmö.

Det ”hyckleri” som är relevant i det här sammanhanget är en entusiasm för israelisk nationalism samtidigt som man fördömer svensk nationalism, men svensk media har varit antiisraelisk sedan Folke Bernadotte och kanske tidigare än så. Det är därför en sådan som Aron Flam är etablissemangskritiker och inte fortfarande avlönad av samma etablissemang. Hyckleriet står hela den "liberala" kritikerkåren för mot "vänsterns identitetspolitik" och svensk identitetspolitik, samtidigt bedrivs judisk identitetspolitik. Både etniska judar och etniska svenskar. Håkan Boström kommer aldrig att kalla Gudmundssons larm mot antisemitism "farligt", för att det sätter grupp mot grupp.

Liberalerna demoniserar svensk identitetspolitik som farlig och kritiserar t ex somalisk identitetspolitik eftersom den kan tänkas skapa en rekyl av just svensk identitetspolitik. Men man kritiserar aldrig judisk identitetspolitik eller beskriver ens judisk identitetspolitik som identitetspolitik.

Den liberala universalismen har två partikulära undantag: svensk identitetspolitik som inte är legitim och judisk identitetspolitik som det inte är legitimt att ifrågasätta eller ens beskriva. En betydande del av svenska invandringskritiker har internaliserat detta hyckleri.

Omsorgen om Malmös judar i media är inte på allvar utan ett störande moment därför att det kan användas som slagträ av invandringskritiker.

Människor är sociala djur som påverkas av normer och grupptryck. Den svensk som bryr sig om svensketniskt synliggörande gör klokt i att skapa ett grupptryck som även andra har att ta med i nyttokalkylen. Om det blir socialt eller ekonomiskt jobbigt att skita i de svenska barnen på skolgården, så kommer de svenska barnen också synliggöras.