EU är paradexemplet på misslyckad globalisering.

Det behövde inte ha blivit ett misslyckade. Problemet är att EU har ökat sina befogenheter hela tiden. Om EU får möjlighet att beskatta medborgarna direkt, är unionen definitivt inte ett samarbete mellan stater. EU har då blivit en stat i sig. Då kan vi sluta tala om ”EU-samarbetet” och börja prata om ”den europeiska staten” i stället.

Allt som är positivt med EU, hamnar i skuggan av unionens till synes inneboende vilja att ständigt utvidga befogenheterna. I ett demokratiskt system kan inte politikerna och medborgarna vara hur långt ifrån varandra som helst. EU saknar ett tydligt system för ansvarsutkrävande varför varje utökning av EU:s makt är riskabel.

 

De senaste 6 månaderna i EU har bevisat, att EU är odugliga att hantera kriser och ingen liberal globalistinstutition har visat sig vara framgångsrik. EU har tappat det helt och kan inte enas ens om färgen på ”skit.” FN lyser med sin frånvaro. WHO gnäller lite, men är lika maktlösa dom. Vilken globalismens triumferande institution ska visa sig stark och handlingskraftig? 

Felet är att man inte höll sina gränser utåt och att man inte gjorde ett uppehåll i den fria inre rörligheten i EU, när problemen började visa sig. EU har nu gett Turkiet Euro 3 miljarder, för att rensa sin gräns från migranter. Turkarna har rensat sin gräns och har i förtäckta ordalag sagt, att när Corona är över, återuppstår problemet igen.
Felet är också att man inte återgick till den ursprungliga europeiska flyktingkonventionen från 1951 som bara omfattade europeiska flyktingar, utan behöll New York-protokollet från 1967, där åtagandet utvidgades till att omfatta flyktingar från hela världen.

 

Stefan Hedlund, professor och expert på Ryssland, tycker det är ytterst relevant att ställa frågor till Stefan Lövén och Angela Merkel, nu när anden är ute ur flaskan. Hedlund hänvisar till såväl obefogad rysskräck, Brexit och till den svenska postmoderna extremismen i en svidande kritik av migrationspolitiken.
 

”Vi har redan sett hur EU alltsedan Vladimir Putin kom till makten har varit envist fokuserat på att politiken i relation till Ryssland skall grundas på gemensamma värderingar. Trots att man från rysk sida med samma envishet sökt tvinga fram en dialog baserad på gemensamma intressen, har EU framhärdat i att föreläsa om värderingar. Katastrofen i Ukraina var en konsekvens av att tydliga ryska intressen ställdes emot luddiga europeiska värderingar.
Flyktingkrisen visade att myten om gemensamma värderingar i EU, inte höll vatten ens på hemmaplan. Tyskland och Sverige har gått i bräschen för en politik som få länder velat veta av, grundad i värderingar som få andra velat bekänna sig till. Angela Merkels och Stefan Löfvens stora personliga skuld i denna tragedi ligger i att de så envist vägrat att inse att deras egna moraliska värderingar inte delas av andra och att försök att tvinga andra till samsyn inte hade några förutsättningar att lyckas. Men att provocera fram en massiv flyktingström på grundval av en falsk förespegling om att alla andra faktiskt skulle följa det tysk-svenska exemplet var så djupt oansvarigt, att ansvar faktiskt borde utkrävas.”

Byggandet av stängsel i Grekland och flera andra länder på Balkan, kom till, för att inte skapa en ny flyktingkatastrof i övriga EU, vars konsekvenser skulle komma att bli outhärdliga/ödestigra. Vi fick nu också se och som kanske är mer allvarligt, att centralstyret i Bryssel, satt helt förstummade och tittade på och hur länder inom EU agerade på eget initiativ. Konsekvenserna blir nu, att EUs passivitet driver isär flera länder i en växande ovänskap, i tider då samverkan för att lösa andra ekonomiska och sociala problem är så nödvändiga.

Den svenska vänster postmoderna extremismens förnekande av nationalstatens betydelse och deras moraliska krav på en öppen flyktingmottagning, även under den värsta Cotronaepedimin som nu Sverige upplever, ställs emot länder som Polen, Ungern och Slovakien, där man inte önskar ta emot flyktingar i allmänhet och i synnerhet inte muslimska flyktingar. De tyska/svenska kraven på gemensamma lösningar ställs emot Österrikes krav på krav på nationella lösningar och ett tak för antalet flyktingar. MSM i Sverige bidrar till skambeläggande av utpekade länder som svarar med samma mynt.

Brexit var en konsekvens av det växande flyktingkaoset i Europa som slutgiltigt övertygade den brittiska befolkningen om, att rösta för ett utträde som måste uppfattas som ett totalt misslyckande.

När Putin hösten 2018 talade till FN:s generalförsamling hade han en hel del hårda ord att säga om västvärldens ambitioner att störta regimer i arabvärlden och han avslutade med en retorisk fråga: ”Begriper ni vad ni har ställt till med?”

Exakt samma fråga kan och bör ställas till Merkel och Löfven. ”Begriper ni vad ni har ställt till med?”

 

Förutom det bristande samarbetet om fördelning av migranter, visade EU ännu en gång sitt misslyckande i samband med att Italiens Coronakris och vädjade om hjälp från EU, men fick kalla handen av EU. Italien fick stället förlita sig på Kina och även Ryssland som omedelbart flög in tonvis med utrustning. Andra länder fick också uppleva samma beska medicin som italienarna, när bl.a. Sverige nekades att få medicinsk utrustning, om vi skall tro på radions P1. Rödingarna på P1 kanske är av den gamla stammen kommunister som dissar globalism och vill lämna EU? 

Folkomröstningen om EU i Sverige vanns med knapp marginal av ja-sidan, med löften om billig sprit i ICA och att vi skulle slippa ta med oss passet, när vi åker till Lübeck på julmarknad. Inget av löftena har infriats, så det kanske puttrar surt bland journalisterna.
Gärna frihandel, solidaritet mellan medlemsländerna och andra sådana fina saker, men först vodka på ICA för 40 kronor litern, men kanske allra bäst Sweit!