Kina landet som är ett skräckexempel enligt Sverige!

All svensk media och politiker har gått ”all in” i konflikten med Kina om Gui Minhai. Foliehatten påstår, utan att skämmas, att PK som vanligt vinklar å det grövsta och vill man få en uppfattning om vad som hände, är det nätet som gäller.

 

Det finns många frågetecken som behöver rättas ut och Foliehatten undrar faktiskt på vems order, det svenska etablissemanget går ”all in?”

Det skulle vara mycket intressant att få fram de verkliga skälen till Kinas intresse för honom och de verkliga domskälen. Gui flydde till Sverige för att söka asyl, blir svensk medborgare och åker sedan tillbaka för att driva sin kamp i Hong Kong. Förklara gärna för Foliehatten, varför Gui gör så? Gui(enligt uppgift inte nykter) var med i en smitningsolycka där han var förare och där en kvinna förolyckades.
Frågan är väl snarare om han ska ses som författare eller politisk aktivist. Svenska töntjournalister älskar såna här berättelser om hjältar som kämpar för det fria ordet. Ger dem känslan av att syssla med något meningsfullt och för ett ögonblick förtränga, att journalister idag har sämre anseende än de som säljer begagnade bilar.

Expressens Anna Dahlberg bekänner äntligen färg och kommer ut som patologisk USA-kramare:
”För svensk del är den nya machovärlden den sämsta tänkbara. Vi är ett litet land som tror på internationell rätt, multilateralism, frihandel och mänskliga rättigheter, och som saknar försvarsgarantier. Domen i veckan mot Gui Minhai är en påminnelse om att Sverige är utsatt för en exempellös kinesisk påverkanskampanj. Oavsett i vilket väderstreck vi tittar ser världen inte längre ut som Sverige skulle önska.
Det inbegriper även EU efter Brexit. Den franske presidenten Macron försöker axla ledarrollen i Europa, men hans prioriteringar och yviga gester återspeglar inte Sveriges intressen.
Så hur ska vi tänka inför en andra mandatperiod med Trump? Till att börja med behöver Sverige föra en mer realistisk utrikes- och säkerhetspolitik. I Ann Linde har Löfven skaffat sig en mer passande utrikesminister för den uppgiften. Hon saknar sin företrädares beröringsskräck inför försvarspolitik, talar positivt om USA och har släppt frågan om ett kärnvapenförbud.
Sverige måste också sprida sina ägg i fler korgar. Att Sverige har gått med i den brittiskledda Joint Expeditionary Force är utmärkt liksom att vi har blivit mer positivt inställda till EU:s försvarssamarbete.
Men den nära relationen och försvarssamarbetet med USA förblir livsviktigt för Sverige - även med fyra år till med Trump som president. Det är det enda realistiska alternativ som står till buds.”'

 

Dahlbergs kolumn och analys är skrattretande på många sätt. Vi är ett uppkäftigt litet land som saknar försvar. Men som vanligt är internationella delen viktigare för "Sverigebilden" än någonting annat. Det är Trump som håller kommunistdikaturen i Kina under armarna. Samma Expressen var vansinniga på Trump fram till för några månader sedan, för att han inte lyder på kommando från samma kommunistdiktatur (Expressen kallar det "frihandel"). Hon påstår vidare att Sverige är en "allierad" till USA. Hon anser när allting kommer omkring, att det nog ändå är bäst att fortsätta ett "nära samarbete" med USA.

Anna Dahlberg erkänner också som alltfler ekonomiska bedömare har, att Kina om något år, kommer gå om den amerikanska ekonomin. Den mer pressande frågan är: Varför i helvete skall Sverige stå bakom USA som i slutet av det här århundradet kommer se ut som Brasilien? Varför skall USA stå bakom Taiwan?

Kinas bedömning är att Taiwan är en provins i Kina, där befolkningen till 97% består av han-kineser. De flesta bodde tidigare i Kina och flydde till ön från fastlandet tillsammans med Chiang Kai-shek 1949. Kina vill inkorporera Taiwan i Kina.

Taiwanfrågan är komplicerad. Mer fakta här! 

1996 satte kineserna igång en konflikt och redan då hade de kapaciteten att sänka de amerikanska hangarfartyg som passerade Taiwansundet. Kina drog sig ur konflikten eftersom USA var så mycket starkare vid den tidpunkten. Kina hade också viktiga handelsavtal med USA. Idag står USA för en allt mindre del av kinesisk ekonomi och snart kan kineserna dumpa dollarn. Första steget var att olja kan betalas med kinesiska Renminbi. Utan dollarn har USA inte så mycket att komma med förutom vapenskrammel.

Pentagon erkänner redan att det inte ha en chans att skydda Taiwan och inom ett par år så kan de inte heller försvara Japan.. Kina har ett missilparaply av konventionella missiler med en räckvidd på 5000 km. De kan spränga bort Guam om de vill. Kineserna har till och med en sektion i amerikanska försvarsmakten vid namn PLARF vars enda uppgift är att skjuta drivor av raketer.

 

Det kan dröja ett tiotal år innan Kina kan driva ut USA från östra Asien och kanske 20-30 år innan Kina totalt kan dominera USA på en global nivå. När nu USA lämnar Afghanistan kommer Kina och Ryssland att gå in och bygga upp infrastruktur nödvändig, för deras "Silk road project. (selänk)"

Vidare kommer kineserna också stå för säkerheten och där Kina styr är det lugnt och stabilt och fritt från så kallad "liberal demokrati" och kaotisk kapitalism för särintressen. Egentligen är det fantastiskt att Kina kan förena kommunism och kapitalism.

Filippinerna och andra östasiatiska länderna börjar få kalla fötter. Kina erbjuder allt bättre militära och ekonomiska avtal i relation till USA. Så varför inte ta chansen? Allt fler länder i Asien tänker på detta. Även Indien, en kommande stormakt verkar gå i samma tankar. På sikt kommer bara Japan och Sydkorea som är marionetter åt USA, att vara kvar. Givet hur deras ekonomier ser ut är det nog bara en tidsfråga innan de kastar in handduken.

Anna Dahlberg i Expressen har snappat upp vad som händer i Asien och som vanligt är det Trumps fel och det är mest lösplugg och positionering :
”Enligt Allison är det oundvikligt att Kina och Ryssland flyttar fram sina positioner och kräver allt större inflytande i sina närområden. Vi kommer att få ”nya intressesfärer” när USA:s hegemoni vittrar. Utvecklingen i Syrien ger en föraning om vad som komma skall: USA drar sig tillbaka och andra makter flyttar in.Till viss del är detta ett skifte som ingen amerikansk president kan rå på. Befolkningen och ekonomin växer i nya delar av världen, vilket leder till maktförskjutningar. Med tiden riskerar Europa att framstå som världens museum. Problemet med Trumps presidentskap är att det skyndar på denna utveckling. I stället för att stärka banden till Europa och Stilla havsregionen genom handel och samarbete, försvagar han den fria världen.”

Stackars Anna Dahlberg, valet i USA sker den 3 november och då får hon och de andra i Bonniermedia ytterligare 4 år på sig, att spy galla över Donald Trump.  En Donald Trump som många amerikaner anser vara en stor president!