Berlinmuren föll 1989, när ska den svenska mentala och politiska Berlinmuren falla?

 Det märkliga har inträffat att flera tidningar på sina ledarsidor har börjat med "anständig" kritik av den svenska migrationspolitiken och som kritiserar den svenska naiviteten.

Tankarna går genast till det forna östblocket. Alla från ledarskiktet till gemene man visste, att planekonomin fungerade uselt och att människor försökte fly till väst, men samhällsklimat var sådant, att människor fortsatte utåt att spela med, för att slippa bli misstänkliggjorda och bestraffas.

Foliehatten kan utan tvekan påstå att Sverige ligger ungefärligen på samma nivå av samhälleligt, moraliskt och ekonomiskt förfall som kommunistdiktaturerna gjorde på 1970-talet. SVT/MSM skriver och pratar om problemen, men i slutändan sopas allt medvetet och med avsikt under mattan. Att svenskar flyr från Sverige på grund av åsiktsförtryck, brottslighet och social turbulens på samma sätt som från östdiktaturerna börjar gå upp för allt fler.

Det kommer att ta ca 20 år till innan botten är nådd och majoriteten har förlorat sina jobb/inkomster och bokstavligt hamnat på gatan. Först då kan en mycket långdragen och smärtsam samhällsförändring äga rum. Våld är en viktig beståndsdel i denna typ av förändringar.
En förändring som medför att alla gamla mediaprofiler hamnar i kön till soppköken då ingen längre efterfrågar deras hyckleri och lögner, precis vad som hände med deras röda kollegor i öst som var journalister och propagandister för Marxism-Leninism.
"De utsatta och skyddsvärda grupperna" tillhörande mångkulturen kommer att dra vidare när statsbankrutten infinner sig och den statliga bidragsfloden sinat.
De kommer att söka sig till nästa ställe med gratis mat, bostad, sjukvård, där kriminalitet inte bestraffas och där det finns möjlighet att yngla av sig obegränsat utan att betala för eller behöva arbeta. Finner de inget land med motsvarande idioter som svenskar så styr de färden mot sina tidigare "hemländer".

En gammal desillusionerad kommunist levererar credo i den liberalglobalistiska massinvandringsfrågan. Robert Mathiasson blev utbränd på posten som kommunistpartiets ledare, avgick och återkom - likt Mats Skogkär(Sydsvenskan) - som en fri man. Underbar signatur för övrigt: Robert Mathiasson. Köksbiträde, Alingsås

Mathiasson:”Och ja, jag är internationalist. Det betyder just inter-nationalist, dvs mellan nationer. Jag tror på ett samarbete mellan självständiga och jämlika länder, där vi ger stöd till varandra att bygga våra olika länder så att de blir bra att leva i dem för så kallat ”vanligt folk. Den fria rörligheten av kapital, arbetskraft, varor och tjänster – som inte alls är ”fri”, utan styrd för att passa de klasser som tjänar på globalismen – utgör ett av de största hindren för just en sådan inter-nationalism.
Arbetare i alla länder, konkurrera!”, parafraserade en gång direktören Percy Barnevik Kommunistiska Manifestets berömda paroll. Det är denna våta dröm hos direktörer, storbolag och de politiska eliterna som finns bakom det migrationsdokument som FN antog härom året. En konspiration? Javisst, en sammanslutning av världens eliter. Som dramatikern Bertolt Brecht sa, har klassfienden både namn och telefonnummer. I det här fallet är hans namn Peter Sutherland.”

Mathiasson kunde gott ha nämnt att liberalkärringen globalistlakej Cecilia Malmström var bästis och bundis med den slemmige Sutherland och mer än villigt sprang hans ärenden inom EU-etablissemanget. Han nöjer sig dock att radda upp Sutherlands egna meriter från diverse globalistiska organisationer med tydlig fri-finans-profil. Den svenska koppling som lyfts fram är Wallenbergsfären via Percy Barnevik.

Sutherlands karriär visar hur intimt förknippade frågor om EU, migration och frihandel är. Syftet bortom de vackra honnörsorden är att få till en ordning där hela världens arbetskraft står till kapitalisternas förfogande. Inom nationalekonomin kallas det Global Labour Arbitrage, att spekulera i arbetskraftens olika värde i olika delar av världen.