Sverige har begåvats med en ny klimatstjärna!

Andreas Malm var fd medlem i syndikalisterna och sedan 2010 medlem i socialistiska partiet, han har även suttit i styrelsen för Klimataktion och varit aktiv i grupper som ägnar sig åt "civil olydnad."

Sedan 2010 kan det verka som att han har försvunnit. Men det är en illusion. Han har medvetet klivit bort från den svenska scenen – ”att stå och debattera med Dick Erixon är höjden av meningslöshet” och i stället tagit en allt större plats på den globala. De senaste åren har han, nu som disputerad i humanekologi vid Lunds universitet, skrivet böcker om klimatkrisen. Böckerna har titlar som ”The Progress of This Storm”, ”Corona, Climate, Chronic Emergency” och ”Fossil Capital”

Nu försöker Andreas Malm återuppfinna sig som klimatrevolutionär. Han tröttnade tydligen att sitta och prata om Islam i TV-soffor.
Här ett litet smakbit SVT-programmet "Provokatörerna" och Andreas Malms input om hur han ser på Dilsa som debattör.
Malm: ”Den position som Dilsa Demirbag Sten intar, det är ju att jag är invandrarkvinna, jag har muslimska rötter, men; Islam är nåt otroligt hemskt, och jag har uppgått i det upplysta västerlandet. Jag har anammat dom liberala värderingarna, det stora problemet är att det finns en massa muslimer runtomkring mig som fortfarande inte har tagit det här steget upp i den västerländska upplysningen. Och det älskar ju dom allra flesta liberala vita män att få höra, därför att det hon säger är att ni är det högsta stadiet av samhällsutveckling. Vi andra kommer från en slags sämre bakgrund och måste ta oss upp till er nivå..."

I ett stort uppslaget hjälteporträtt i SvD ger han sin syn på sitt nya kall, där han förespråkar sabotage och att förstöra "all fossil infrastruktur." Malm poserar i stoiska poser för kameran. Ibland kan Foliehatten tycka att satir är överflödig, för den här typen av personer. De gör tillräckligt narr av sig själva.

Malm hyllar bland annat Greta Thunberg och den extrema rörelsen Extinction Rebellion. I ETC och Internationalen förespråkar han än värre saker än i artikeln i SvD. Både "krigskommunism" och "ekologisk leninism"

Här några godbitar från artikeln:
”April 1995. Utklädd till ett träd – eller ett djur, han minns inte riktigt – lägger sig Andreas Malm ner på en bilväg i centrala Berlin. Han är 18 år gammal. Andra, också utklädda till blommor och växter, ligger bredvid honom. En bil av kartong, som ska symbolisera bristen på handling, börjar rulla mot dem.
Ett stenkast bort har ledare från världens länder samlats under FN:s regi. Klimatmötet är startskottet på de internationella klimatförhandlingarna och har fått namnet COP1. Koldioxidhalten är 362 ppm, miljontedelar – efter en extrem ökning med över 80 ppm på bara 100 år. Forskningen är tydlig: fortsätter utvecklingen i tangentens riktning går världen mot en klimatkris. Nu ska världssamfundet ta tag i det. Hopp ligger, trots allt, i luften. Så vad händer? För att göra en lång historia kort: inte mycket.”

Här delar Malm ut många kängor:

”Corona, Climate, Chronic Emergency” argumenterar för att människan, eller snarare kapitalismen, har pressat planeten till ett tillstånd där pandemier och extremväder i grunden är effekter av samma kroniska ekologiska kris. ”Has It Come to This?: The Promises and Perils of Geoengineering on the Brink” handlar om riskerna och möjligheterna med geoengineering – storskaliga tekniker som kan manipulera jordens klimatsystem, exempelvis tekniker för att reflektera bort solljus från atmosfären (Andreas Malm är bara redaktör för den, påpekar han). ”White Skin, Black Fuel: On the Danger of Fossil Fascism”, som han skriver med den Lundbaserade forskar- och aktivistgruppen Zetkin-kollektivet, handlar om vad som sker när konservativ nationalism möter klimathotet (spoiler: det går inte bra, enligt Malm).”

Och så hans kanske mest radikala bok hittills: ”How to blow up a pipeline”. Det är en brutal uppgörelse inte bara med krafterna som förstör planeten – utan också med den ”gulliga” klimatrörelse han själv var en del av för 25 år sedan.

Nu närmar vi oss den kontroversiella slutsats som han drar i ”How to blow up a pipeline”. Malm skriver: ”Vi marscherar, vi blockerar, vi anordnar aktioner, vi lämnar över listor med krav till ministrar, vi kedjar fast oss själva, vi marscherar nästa dag också. Vi är fortfarande perfekt, obefläckat fredliga. Vi är fler nu, i flera storleksordningar. Det finns en annan ton av desperation i våra röster; vi pratar om utrotning och ingen framtid. Och fortfarande fortsätter allt väldigt mycket som vanligt. När når vi punkten där vi eskalerar? När drar vi slutsatsen att tiden har kommit för att också testa något annorlunda? När börjar vi fysiskt attackera de saker som konsumerar vår planet och förstör dem med våra egna händer?”
Svaret från Andreas Malm: Nu.

Andreas Malm som befinner sig i Bonn på en konferens med namnet ”Social Challenges of Global Change.” Se här kommenterar Andreas konferensen:

“Programmet är som på alla sådana här forum, övermäktigt och överbelastat med parallella paneler och sessioner som man slits emellan. I går kunde man bland annat gå på en föreläsning om klimatförnekare i Sverige. Så alla ni vetenskapsanalfabeter i Svea Rike, alla ni Bollingar och Fölstrar och pseudoskribenter och rättshaverister i Stockholmsinitiativet(Klimatupplysningen), ni har blivit ett ämne för internationell forskning. En kuriös men ack så oroande art, som tydligen etablerat sig med särskild envishet just i vårt land.”