Hur länge kommer konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan pågå?

 Konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan har långa historiska rötter. Det mest kända är vad många kallar det turkiska folkmordet på armenierna under första världskriget från 1915. Sveriges riksdag erkände det som ett folkmord.

Armenien är ett kristet land och Azerbajdzjan ett islamskt land.

 

Båda staterna var tidigare republiker i det upplösta Sovjetunionen och så fort de blev självständiga stater, startade också den öppna konflikten mellan länderna. Så länge de tillhörde Sovjet hölls de på mattan. Det utvecklades till ett krig 1992-94. I denna konflikt finns det många ingredienser, religion, olja / gas, etniska konflikter som inte följer nationella gränser och det större geopolitiska spelet.
Kriget 1994 slutade med armenisk militär seger. Men kriget löste inte den regionala konflikt som vi ser idag. Spänningen mellan dessa två länder har fortsatt sedan 1994 och det är ett omtvistade område det gäller. Återigen har det brutit ut ett krig och det är oklart, vad den verkliga orsaken till detta är, men det är uppenbarligen Azerbajdzjan som har startat fientligheterna.

Upptrappningen i striderna kommer bara några dagar efter Azerbajdzjan president Aliyev kritiserade internationella medlare som genomför fredsförhandlingar med Armenien och beskrev processen som "meningslös." Han anklagade också Armenien inte göra tillräckligt för att upprätthålla status quo. Azerbajdzjan är frustrerade över att det efter nästan tre decennier fortfarande inte har gjorts några framsteg att lösa konflikten över utbrottsregionen Nagorno-Karabakh som de vill ha tillbaka, samt sju angränsande Azeri-territorier som för närvarande är under armenisk kontroll.

Det finns många grannar som har sleven i den regionala potten och rör sig i den. För som är fallet med alla regionala konflikter idag, finns dessa delar av konflikterna på det globala schackbrädet och på det sättet har de betydelse utöver de lokala konfliktförhållandena.

Turkiet är historiskt ett viktigt grannland, inte minst för Azerbajdzjan. Armenierna hävdar att Turkiet har levererat 4000 jihadister från Turkiet som har utplacerats i striderna på Azerbajdzjans sida och nu kommer nyheten att Israel också bidrar. De har tillräckligt för att vinna ekonomiskt av ett krig som en viktig vapenleverantör till Azerbajdzjan. De drar också nytta av en försvagning av alla andra stater i regionen.

Irans relation till Armenien, särskilt under Nagorno-Karabach kriget var mycket viktigt. Armenien fick sina vapenleveranser från tredje land genom den iransk-armeniska gränsen. Inte bara vapen kom den vägen utan även drivmedel, livsmedel, reservdelar kunde transporteras in till Armenien den vägen. Iran var det enda grannlandet till Armenien som höll sina gränser öppna till landet. Utan detta hade kriget kunnat få ett annat slut. Iran upplät sitt territorium för militär träning för Nagorno-Karabach armenier. Officiellt förhöll sig Iran neutral i konflikten, men utan Irans stöd hade armenierna haft en betydligt, om än omöjlig situation.

Ryssland och Armenien är medlemmar av samma säkerhetsorganisation The Collective Security Treaty Organization (CSTO). Denna organisation har goda relationer med Iran, från ryskt sida har föreslagits att Iran ska bli medlem i organisationen.

Ryssland har två militärbaser i Armenien. Ur geostrategisk synvinkel är Armenien mycket viktigt för Ryssland, särskilt när Georgien och Azerbajdzjan närmat sig USA, är den ryska närvaron i Armenien mycket viktigt för kontrollen över Kaukasus.

USA har utbildat azeriska specialstyrkor. USA kan förmodligen inte av politiska skäl stödja Azerbajdzjan allt för öppet, eftersom det finns en politisk och ekonomisk stark armenisk diaspora i USA och presidentvalet knackar på dörren. Dessutom har USA många kristna som säkert skulle känna sig tveksamma till ett azeriskt stöd. Armenierna ser den ryska närvaro som en garanti för att ett nytt folkmord utfört av Turkiet inte ska upprepas. Det är tveksamt att Ryssland skulle tillåta ett pro-USA Azerbajdzjan att expandera. Ryssland har besegrat väststödda Georgien tidigare i Kaukasus, i Sydossetien.

Det israeliska inträdet är märkligt eftersom de inte är grannland till någon av de två staterna och att de dessutom ställt sig på den muslimska sidan.

Israel levererar vapen till Azerbajdzjan. Hikmet Hajiyev, assistent till Azerbajdzjans president, har berättat för israeliska medier att den azerbajdzjanska militären har använt israeliska producerade attackdrönare i den senaste raiden.
Israel och Azerbajdzjan är viktiga handelspartner. De två länderna har också undertecknat ett försvarsavtal och det uppskattas att Israel ger den azerbajdzjanska militären 60 procent av sina vapen. I gengäld får Israel stora mängder Azerbajdzjans olja och naturgas. Azerbajdzjanska lastplan har nyligen setts på en flygbas i södra Israel. Det är ganska vanligt att azerbajdzjanska flygplan landar vid denna bas. Men tidpunkten och frekvensen för de senaste flygningarna tyder på att israeliska vapen driver på konflikten. Enligt Haaretz landade två azerbajdzjanska Ilyushin II-76 lastplan vid basen, bara några dagar efter att striderna bröt ut. Ytterligare två lastplan anlände till basen, vilket kan innebära att azerbajdzjanska styrkor fylldes med israeliska vapen. Hahiyev sa att Azerbajdzjan "mycket uppskattar samarbetet med Israel, särskilt försvarssamarbetet."
Hittills är Israel tyst om striderna i Nagorno-Karabakh. På frågan om denna tystnad påverkar azerbajdjanerna säger Hajiyev; "Nej, nej, Israel och Azerbajdzjan förstår vår situation", sa han och hänvisade till flera avtal mellan de två länderna. Striderna i Nagorno-Karabakh och visar inga tecken på avtagande.

Turkiet har anklagats för att ha ingripit i striderna på Azerbajdzjans vägnar och USA anklagar Ankara för att ha använt ett F-16-flygplan för att skjuta ner armeniska jetflygplan. Turkiet förnekar denna anklagelse. Rapporter säger att Ankara har hjälpt sin allierade på andra sätt och skickat legosoldater från norra Syrien till regionen för att stödja Azerbajdzjan.

Turkiet har många järn i elden, med sin aggression i Syrien och Libyen. Detta samtidigt som den turkiska ekonomin går mycket dåligt. Frågan är då i hur stor utsträckning som Turkiet har ekonomisk förmåga och vilja att hjälpa Azerbajdzjan. Definitivt politisk och även i militärt i viss utsträckning. Relationen med Ryssland spelar in. I Syrien stödjer dom olika fraktioner. Ryssland stödjer Syriens regering och Turkiet stödjer islamistiska rebellstyrkor och även i Libyen. Att situationen är invecklad förstår man, att Turkiet har ekonomiska band till Ryssland, så en total konflikt kanske inte är realistiskt, dessutom har Turkiet hamnat på kollisionskurs med sina gamla europeiska allierade, vilket lett till ett närmande till Ryssland politiskt.

Irans ekonomi har även försämrats, detta till följd av det låga priset på råolja och de av Trump administrationen återinförda ekonomiska sanktionerna. Även Irans deltagande i Syrien-konflikten har säkert satt sina spår i ekonomin.

Den stora frågan är givetvis hur länge denna konflikt får pågå och att någon sida slår ut den andra, kan man spekulera i. Bägge sidorna är uppbackade av stater med militära resurser och frågan är om detta kommer att sluta i en storkonflikt. För egen del tror inte Foliehatten att slutar i storkonflikt för de båda inblandade staterna är fattiga och att föra krig, kostar pengar stora pengar. Azerbajdzjan har olja, men priset är lågt idag. Det skall bli intressant att följa fortsättningen på detta krig.