Effekten
av det mångkulturella samhället är som vi vet, rent
åt
helvete
och det blir värre och
värre
för var dag, men när det beskrivs av våra politiker och
samhällsbärare så stannar det oftast vid, att saker och ting är
oacceptabla, sedan
händer inget mer, än
att man tar emot ännu fler!
Vad
är det med detta begrepp som är så gångbart som inte väcker
några följdfrågor som kan svara upp mot allt från
bidragsbedrägerier till mord, ett magiskt frikort till ord allt mer
använt. Men vad är det egentligen som är oacceptabelt, är det
inte mer än enskilda händelser, är det beteenden och medfödda
avvikelser, sådant som inte går att korrigera eller reparera?
Expressen ger oss ett exempel: ”Det är helt oacceptabelt att kasta sten mot
människor eller bilar. Konsekvenserna för dessa handlingar kan bli
att man vållar en annan människa svår skada och i värsta fall
orsakar någons
död.”
Kanske
är hela det mångkulturella samhällsexperimentet oacceptabelt?
Vänsterpolitikerna är som strutsar som inte ser att mångkulturen levererar, när man importerar från Mellanöstern får man Mellanöstern. Ingen kan väl vara förvånad? Och är man förvånad kanske man skall överväga att byta arbete. Om lönen hänger på att vara förvånad, blir bara de som är genuint förvånade avlönade.
Mediedebatten
i Sverige om mångkultur har ett drag av ångerfullhet. Inte bland
alla och överallt, men många skruvar på sig besvärat över sina
tidigare naiva utsagor och
väldigt många vill utkräva ansvar för vad som skett, vad som sker
och vad som de låter ske. Både bland politiker och opinionsbildare.
Vi har inget uttalat tjänstemannaansvar i Sverige. Men nog borde vi
kunna kräva ett opinionsbildaransvar gärna före ett
tjänstemannaansvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar