Public Service tagna på bar gärning om sin vinkling!

SR en radio som får de flesta känslor att svamla rejält. Nu har regimradion fått flera anklagelser om rasism mot sig och i Studio Ett för några dagar, fick det högsta vänsterhönan Cilla Benkö stå till svars.

Ett koppel av hennes s.k. rasifierade medarbetare som har undertecknat det s.k. uppropet har fått rejält med utrymme att slugga. Bland annat krävdes från det pigmenterat hållet att SR senast år 2025, ska ha minst 25 % medarbetare av utländsk härkomst. Benkö påpekade finkänsligt nog - antagligen för att inte genera den utländska kvinnan Palmira Koukka Mbenga, att hos SR är redan idag, inte 25 % men väl var fjärde medarbetare utländsk. Vidare fastslog Benkö att SR inte är en rasistisk organisation som om någon förutom de värst missnöjda kravmaskinerna med pigmentöverskott någonsin skulle haft anledning att misstänka annat.

Niklas Orrenius via DN pejlar kanske av opinionsvinden och ser åt vilket håll det blåser, eftersom DN lägger möda på denna viktiga fråga, men inte på ledar- eller nyhetsplats, utan det fick bli ett kulturärende. Kanske vågar inte DN riktigt gå all in i denna knallkorkarnas sammansvärjning eller att man inte riktigt vill ta full cred för de avslöjanden som i förbifarten droppades?

En av uppropsundertecknarna som - trots väl tilltagen plattform och exponering i offentligheten - känner sig diskriminerad är Kodjo Akolor. Av någon oklar anledning har Akolor tydligen fri tillgång till samtliga större medieproducenters högborgar, där herr Akolor, vad det verkar, utför pigmentinspektion.

Hur kan vi se det?
Akolor: ”Vitt! Och som representant för public service tycker jag inte att vi representerar hela vår befolkning på ett sätt som är rättvist och som också visar mångfald.”

Allas vår Peter Wolodarski, det högsta tuppen på DN medger att SR inte varit helt lyckosamma i sin rekrytering och att uppropet på SR lyfter ett allvarligt problem.
PW: ”Det kan skilja sig lite mellan olika medieföretag, men i grunden speglar vi alla för dåligt hur det svenska samhället ser ut. Att även vi på DN har problem med fördomar, diskriminering och rasism tvivlar jag inte på.”

Vad tänker då tuppen PW göra åt detta?
PW: ”Vi har under en tid talat mycket om detta i vår ledning. Vi är överens om att vi har ett problem och arbetar aktivt med att förändra såväl rekrytering som att säkerställa att alla känner sig respekterade på arbetsplatsen.”

Vi bör således kunna förvänta oss modifierad selektion i DN-skrapan, betydligt färre kvinnor och personer med judiskt ursprung och betydligt fler svenska och muslimska män. Om man nu menar allvar med ambitionen att inte för dåligt spegla hur det svenska samhället ser ut. Inte bara journalistanstrukna med utländsk bakgrund känner sig diskriminerade, det gör även firade kulturpersonligheter med stort genomslag i offentligheten.

Bland undertecknarna fanns artisterna Jason ”Timbuktu” Diakité och Sabina Ddumba, samt författaren och DN-skribenten Amat Levin och DN-skribenten Amat Levin: ”I Sverige har BLM-debatten ofta rört diskriminering på arbetsmarknaden. I juni kom uppropet ”A Call for Change”, där över hundra afrosvenskar inom kommunikation, media, musik och mode i Sverige krävde att branschchefer skulle sluta hyckla och bli bättre på att motverka rasism och diskriminering.”

Med massinvandringe har Sverige blivit ett mångfaldssamhälle med stora minoriteter med rötter i andra länder. 20 % av den svenska befolkningen är född utomlands. Mer än var fjärde har ”utländsk bakgrund” enligt SCB:s definition – att man antingen är född utomlands själv eller har föräldrar som båda är födda utomlands. Runt 350.000 beräknas vara afrosvenskar eller svarta.

39 SR radiomedarbetare har undertecknat uppropet. 28 jobbar ännu på SR. Fyra kvinnor är initiativtagare: Freshta Dost, Palmira Koukkari Mbenga, Maya Abdullah och Mona Ismail Jama.

”Vi som svarta och andra rasifierade medarbetare känner oss ignorerade, misstänkliggjorda och ifrågasatta på redaktionerna. Det är påfrestande för hälsan att tillhöra en minoritetsgrupp och arbeta på Sveriges Radio. Många har blivit sjukskrivna på grund av den långvariga stress och utmattning det innebär att arbeta i denna miljö. Många slutar eller funderar på att sluta.”

Palmira Koukkari Mbenga, en annan av uppropets initiativtagare: ”Tyvärr märks inte det tillräckligt i den journalistik som SR gör. Vi missar eller underbevakar nyhetshändelser som är viktiga för afrosvenskar och andra minoriteter.”

En rättvisande mångfaldsrepresentation skulle i så fall innebära att lite drygt 3 per hundra personer synliga i offentlighetens ljus bör ha svart hudkostym. Om något är de alldeles för överrepresenterade. För att inte tala om överrepresentationen av den pytte pyttel illa judiska minoriteten. Och med tanke på att Konungariket Sverige numera skaffat sig ett kraftigt mansöverskott bör det inte vara så förskräckligt många kvinnor i offentligheten. Trots det verkar även det här aktuella rasismuppropet ha kvinnor i frontlinje och som majoritet.

Här ett avslöjande som inte går av för ”hackor i DN av alla tidningar!

Freshta Dost, reporter på Sveriges Radio i Göteborg, blev uppringd av en SR-reporterkollega, helt okänd för henne, som bad att hon skulle läsa in citat från en bulgarisk tiggare i ett radioinslag.
Dost: ”Det var viktigt att jag skulle tala bruten svenska. Men jag kan varken bulgariska eller har någon koppling till Bulgarien. Jag är från Afghanistan, mitt modersmål är dari. Jag kände mig jätteobekväm.”
Desto mer Freshta Dost tänkte på kollegans förfrågan om att hon skulle spela tiggare, desto argare blev hon.
Dost: ”Det var som om den som frågade tänkte ”blatte som blatte”. Det var inte så noga vilken brytning jag hade, bara jag bröt.”

Freshta Dost tackade nej, krävde en ursäkt – och fick den.Dost: ”Men sen hände det igen! En SR-kollega från Stockholm ville att jag skulle spela en IS-sympatisör från Göteborg.

När Freshta Dost pratade med radiokolleger såg hon ett mönster. De med utländsk bakgrund blev nästan uteslutande tillfrågade om att spela kriminella eller personer på samhällets botten, medan övriga kolleger även ombads att läsa in röster till personer högre upp på samhällsstegen.

Dost: Jag tänkte: Är det för det här vi blivit anställda, för att spela tiggare och kriminella i andras inslag? ”
De känslodrypande inslag där "riktiga människor" kommer till tals sitter man alltså på redaktionerna och spelar in själva. Varför kan man inte sända den bulgariska zigenartiggerskans autentiska jämmer om man nu ändå prompt ska ha det på bruten zigenartiggarsvenska? Varför får inte IS-terroristen tala i egen sak om nu denne har uttalat sig för mikrofonen? Statsradions röster från verkligheten är motsvarigheten till Statstv:s random förbipasserande som altsomoftast visar sig vara vänsterpolitiskt aktiva.

Public Service bör omedelbart läggas ned är en rimlig slutsats. En organisation inte stort bättre än människosmugglarnas utskämda slavläger i Libyen och inte mer sanningsenlig än den Nordkoreanska och DDR statspropaganda apparaten.

Är det fortfarande någon som tycker att vi skall behålla Public Service? Ryck då uåå en hand eller skriv en kommentar!