Varför är Jimmie Åkesson så feg i intervjuer med regimmedia?

Det som förvånar och få förstått, är att SD vill framstå som Israels bästa vän. I det traditionella sommartal för några år sedan i Sölvesborg, hävdade Åkesson att problemen i Gaza är Hamas och islamismen. Han menar att islamismen är det största globala hotet mot fred, säkerhet, demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Han kallar den en erövringsideologi och vår tids nazism och kommunism. Åkesson sa att Israel hade rätt att försvara sig. Samtidigt blunder Åkesson för de ockupationer och nybyggnationer som Israel genomför på denna mark. Foliehatten skriver om fakta, samtidigt är denna konflikt som sträcker sig tillbaka många år bakåt i tiden svårlöst. Många fredssamtal/vapenvilor har genomförts under åren, utan att man kommit ett steg närmare en lösning.

Partiets vurmande för Israel leds av bröderna Kent och Ted Ekeroth som själva är judar. Ted Ekeroth höll i Föreningen För Israel och demokrati i Mellanöstern (Fidim) i alla fall fram til 2018 och därefter hittade inte Foliehatten något mer på Google. Kent Ekeroth har varit styrelsemedlem i World Zionist Organization, och mottog 2007 deras pris, Theodor Hertzl-priset, för sina insatser för Israel och sionismen.

Partiets stöd för Israel är därför fullt logiskt. Genom att ställa sig på Israels sida, har SD lyckats positionera sig mot vänstern, islamister och muslimer. Om man skall försöka göra en tolkning av den världsbild som SD har, så pågår en civilisationernas kamp, där västerländsk demokrati står mot muslimsk fundamentalism. Israel blir då en viktig front i denna kamp.

SD:s roll i den såpa som kallas svensk riksdagspolitik är på sätt och vis faktiskt att bygga svensk identitetspolitik, även om det inte är den sort som många i högerblocket hoppas på. Där har vi kanske också en förklaring till, varför SD Karlsson besökte/inbjöds till USA och "deep state!"

Om vi tittar lite närmare på den numera betryktade intervjun i Aktuellt för någon vecka sedan mellan Jimmie Åkesson och Nike Nylander, bör man studera Åkessons kroppsspråk, när han bugar för statsmediepolitruken Nike, lyssna på tonen med vilken han säger "Tack så mycket!" och titta på hans nervösa nuna när han står där inför samma folkförrädiska SVTpackkvinna som gång efter annan gjort ner inte bara honom och hans parti, utan hela svenska folket. Det Åkesson skulle ha gjort efter de inledande frågorna var och säga ifrån rejält på skarpen: Jag är här som precis som alla andra tidigare partiledare för att prata sakpolitik och inget annat. Hade inte Nike reagerat, då hade Foliehatten lämnat intervjun!Man kan undra varför inte Åkesson gjorde detta!

Att en hjärntrust på SVT haft en möte innan intervjun framstår ganska klart. Vi kan se detta ganska klart, när statsmedia valde att använda återvandringsfrågan som ett - vad det verkar - slagträ under intervjun med Åkesson. Med andra ord skulle då politrukerna i SVT:s propagandacentral anse att återvandringsfrågan är så pass moraliskt förkastlig, att den kvalar in bland rasist-stämplande och Covid-19 hyckleri som sätt att förminska och förnedra Åkesson och egentligen alla nationellt sinnade svenskar. Även om detta nog får sägas tyckas vara fallet liknade denna delen av intervjun egentligen mer ett slags "katten ur säcken-moment" än ännu en del i den regelrätta mobbing vi tvingats vänja oss vid att indirekt bli utsatta för genom regimmedias ständiga mobbande av Åkesson och SD. I mångt och mycket tycks SD utöver förkroppsligandet av en kastrerad nation också fylla rollen och funktionen av "förste idiot in genom dörren" som får klä skott för den kritik som måste följa på uttalandet av allt det osägbara som ändock måste sägas. Inte minst M och KDs agerande de senaste åren i frågor kring migration och kriminalpolitik kan väl tas som intäkt för detta påstående.