EU
står rådlösa idag till omvärlden. Macrons försök med federala
ambitioner att knyta (den symboliska) makten till Paris är det enda
konkreta i unionen jämte Bryssels via Paris pungslående av små
länder som Sverige och den korkade Löfven begriper inte vad han
gjort. Allt hänger på Merkels godkännande vilket i Berlin betyder,
att Tysklands exportindustri måste vinna på Macrons idéer
Utrikespolitiken globalt sett - inte inrikespolitiken mellan EU-länderna - är ett getingbo idag och de ekonomiska relationerna en riktig ormgrop. I EU vet man varken ut eller in i förhållandet till USA och Kina och med Ryssland kan EU bara hoppas på bättre politiska relationer. iILondon står man inför en tillfällig ökenvandring och är ute ur leken som spelare i den inre kretsen, tills Brexit är klart.
Om
Joe Biden mot alla odds hamnar i Vita Huset underlättas inte läget
för Paris och Berlin. Då kommer de stora bankerna(ägare judar) i
NY arbeta för en ekonomisk avspänning med Kina och som finansen på
Wall Street vinner mest på.
Det kan bara vara Tyskland som
öppnar upp för ökad handel med Kina och övriga EU-länder kan få
hänga med som huvudsakliga underleverantörer. Ett scenario som
kineserna offentligt välkomnar, enligt i en källa. Mitt i dessa
förvecklingar sitter Xi orubblig och är förvissad om, att Kina i
längden segrar.
Putin sitter lika orubbad men är en
semi-spelare med sina kärnvapen och vapenexport och har gas/olja som
enda pjäser. Tack vare EU-bojkotten har Ryssland blivit världens
största producent av eko-produkter.
Putin kunde/kan väl i ett
tal skicka en klar varning till Trump/Biden att sionisterna i USA
slutar lägga sina näsor i blöt i Ukraina. För världsfredens
skull. Aldrig i tiden att Ryssland släpper Ukraina till Biden och
Wall Street hur mycket ukrainarna själva i majoritet vill det.
Judarnas "nostalgi" för det enorma slaviska området i öst
tycks aldrig sina, vad det kan bero på.
Om
vi spånar in i framtiden kan vi se, att Kinas ekonomiska och
politiska inflytande i EU kommer öka. Det politiska finns redan i
mindre mån i Italien, Grekland och Ungern, medan USA:s avtar på
båda håll. Ökad handel mellan Kina och USA kommer till stånd med
Biden på Kinas villkor som berikar Kina och en del andra i USA,
medan arbetarnas villkor i industrin inte nämnvärt förbättras i
USA, även om arbetslöshetssiffrorna hålls nere
Relationen
Ryssland-USA har gått in i progressiv försämring vilket inte
betyder något för båda länderna i ekonomiska termer. Ryssland
vänder sig mer mot Kina och Asien och skickar trevare mot Paris och
Berlin, medan USA som kompensation även efter förbättrade
handelsrelationer med Kina får söka kvarhålla banden med Japan,
Sydkorea och Filippinierna och stärka vänskapen med Indien,
Brasilien och Indonesien och försöka hålla Kina borta från dessa
tre blir nog svårt.
Venezuela är en liten bricka i
storspelet men har en symbolisk sprängkraft tillhörande USA:s
självklara globala hälft och utvecklingen där kan bli en prövosten
för den sittande presidenten. Blir det tillbakadragande för
USA i Sydkinesiska sjön kompenseras det aktivitet mot Venezuela,
kanske verkliga motivet för att USA spelar upp i Sydkinesiska sjön.
Mitt i dessa oceanströmningar på världshaven blir EU den allt
mindre fisken som helhet, medan Tyskland som enhet i unionen växer
och utvecklar sin handel med Kina och blir rikast i EU och kan skänka
pengar till Frankrike och Sverige i framtiden, om inte den omöjliga
unionen spruckit innan dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar