Sent
skall syndaren vakna eller vad man nu ska kalla det
för som den moderata migrationspolitiske talesperson Maria Malmer Stenergard ger
uttryck för i en
artikel i
Expressen.
Är det fråga om en klädsam självkritik eller är det en total omsvängning
vi ser från moderathåll, kring den invandringspolitik som fördes
under Reinfeldt-eran? Är
det kanske ett sista desperat inlägg, för att försöka få
sossarna tänka om, innan förslaget från migrationskommittén snart
läggs på bordet?
Om det är en omsvängning, är det inte en dag för tidigt. Var
Maria medveten om att hennes parti förde en oförsvarbar
invandringspolitik 2006-2014 tillsammans med övriga i Alliansen? Hur kan hon i så fall fortfarande vara
kvar i ett sådant parti?
Maria:
”När tusentals människor gick till fots genom flera europeiska
länder till Sverige lamslogs Dublinförordningen och det svenska
asylmottagandet pressades till bristningsgräns. Då ställde sig
Stefan Löfven på Medborgarplatsen och deklarerade att hans Europa
minsann inte bygger murar. I november 2015 kunde inte
Socialdemokraterna längre blunda för migrationskrisen. Och det var
först då som åtstramningar skedde. Moderaterna står inte
utan skuld.
Vi drev en ohållbar invandringspolitik under
regeringsåren 2006-2014. Vi borde ha lagt om vår politik mycket
tidigare. Vi tar vår del av ansvaret, och har därför konsekvent i
fem års tid nu drivit en restriktiv invandringspolitik som inte går
längre än vad Sveriges internationella åtaganden
kräver. Skillnaden mellan oss och Socialdemokraterna är att vi
har lärt oss vår läxa. Den gemensamma nämnaren för en ohållbar
migrationspolitik stavas Miljöpartiet.”
Ms problem är förstås frågan om trovärdighet i invandringspolitiken. De var länge med på tåget i migrationskommittén tills sossarna hoppade av och sa nej till ett volymmål. Det har bara gått 6 år sedan Reinfeldt försvann, men på Maria verkar det som hon pratar om en helt annan och långt svunnen tidsepok. Exakt när insåg förresten M att den invandringspolitik som fördes 2006-2014 var ohållbar? Var det dagen efter att Reinfeldt hoppade av eller var det rent av tidigare men ingen vågade opponera sig mot Führer Reinfeldt? En synonym till ohållbar är "oförsvarbar", en term som Foliehatten tycker bättre speglar invandringspolitiken såväl nu som då. Är Maria medveten om att hennes parti förde en oförsvarbar invandringspolitik 2006-2014? Hur kan hon i så fall fortfarande vara kvar i ett sådant parti?
Maria: ”Trångboddheten, hedersförtrycket och kriminaliteten breder ut sig i Sveriges utanförskapsområden. Hälften av alla som kom till Sverige under perioden 1990-2016 är inte självförsörjande, med bidragsberoendet och socialt utanförskap som konsekvens. Den rödgröna regeringen skyfflar över invandringens kostnader på kommunerna och splittringen mellan inrikes och utrikes födda ökar.”
Foliehatten reagerade på frispråkigheten i debattartikeln. Att massinvandringen varit ohållbar måste man vara förståndshandikappad, för att inte förstå. De var en helt medveten politik. Ingen politiker kan vara förvånad eller besviken på, att det har blivit så här, trenden har varit tydlig sedan 90-talet. De måste vara totalt blinda eller sitta isolerade på någon öde ö för att inte se verkligheten. Inte sedan 90-talet har invandrare varit självförsörjande och det har bara blivit ännu värre.
M har ingen trovärdighet alls, eftersom de fortfarande vill hålla på och dutta och gnola med sin invandringspolitik. Den enda åtgärd som kommer fungera är ett totalstopp för all invandring efterföljt av ett massivt återvandringsprogram. Att gå ner till nordiska nivåer kommer inte lösa de problem som redan finns.
Den
frågan kan man ställa till många hos M. Framförallt till
Tobias Billström, han som drogs ner
i
smutsen av Stridshingsten,
när han dristade sig, att säga sanningen och
ändå blev kvar i partiet och riksdagen. Det är pengar det handlar
om. Man biter sig så förtvivlat fast vid skattebetalarnas löner
att politiken har blivit något sekundärt. Billström inordnade sig
med krökt rygg i Reinfeldts fortsatta öppna hjärtan och lät näbben
smattra på, om annat.
En parallell kan
vi se de senaste dagarna, fast
åt motsatta håll finns i avgående SSU-ordf Philip Botström. Han
hyllade
Löfvens "I mitt Europa bygger vi inga murar" och skrev
manifest 2015 om sossarnas och Sveriges ansvar för för att
underbygga Löfvens alltid lika kloka budskap,
Men nu har
Botströms gjort ett lappkast i
en artikel:
”Jag äcklas av hyckleriet som jag har mött i migrationsdebatten,
där man inte låtsas om de här problemen."
Någon
på nätet menar att det finns en
förklaring till Philips
tvärvändning - pengar och försörjning! Philip
siktar på en riksdagsplats när hans tid i SSU snart går ut och han siktar på de pengar
som skattebetalarnas
står
för.
Kan
det vara så att Botström
kanske
känner av,
hur vindarna inom partier vänder så smått i flyktingpolitiken.
Frågan
är om inte flyktingkramarna fortfarande kommer att ha kvar makten
och Philip får se sig om någon annan födkrok! Tiden
får utvisa vad som kommer att hända. Klart är i alla fall att
förslaget som snart läggs på bordet av migrationskommittén är
att svängdörrarna är vidöppna in i Sverige. Frågan är om det
vänder innan valet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar