Är ”blackwashing” det nya svarta?

Utan tvekan kan svarta fungera i ursprungliga vita roller, som i den sydafrikanska ”Miss Julie” från 1986 med en svart Jean i apartheidsamhället.

Den ”blackwashing” vi ser idag är bara så förbannat krystat! Svarta skådisar pressas in i vita roller på ett flagrant uppsåtligt sätt. Det blir så pinsamt politiskt och ofta historierevisionistiskt.

Bra exempel är ”Bridgertons” som skildrar svart adel i Jane Austen-miljöer och kommande 007 ska bli svart kvinna. BBC släppte 2018 sin version av Iliaden med svarta Gudar och hjältar.
Henry VIII:s fru nr 2, Anne Boleyn, med en svart aktris i huvudrollen.

Givetvis skall inte barnen klara sig. 2020 gjordes en ny filmatisering av Roald Dahls ”Häxorna” med svarta protagonister.

Foliehatten såg Bridgerton och han måste säga att han undrade över hur de som producerade serien som gick på Netflix tänkte? Ersätta brittisk adel med svarta var mer än fel. Att ersätta den vita Anne Boleyn med en svart kan man fundera över vad tanken bakom detta är?

Foliehatten är rätt säker på att folk inte köper detta. Man är rätt ense inom psykologin att underhållning inte kan användas för att provocera fram ny verklighet. För att det ska fungera måste vi uppfatta det som realistiskt i vår egen föreställningsvärld.
HandMade tales fungerar eftersom det finns sekteristiska församlingar som lever som i den serien. Fantasy fungerar också eftersom det är just fantasy.

Kritiken mot mångkultur och massinvandring bygger på samma sak. Normala människor vet att det inte fungerar, utom vänsterliberaler som vill ha mer.  Inte ens invandrarna tror på konceptet. Det är bara ca 15 % som tycker det är bra eller bra. Bland de 15% som tycker det är bra, att det är en fin vision och de är MP, V eller S!