Angela Merkel
hade
den 22 november 2020 suttit vid makten som
Tysklands
förbundskansler i exakt 15 år. Igår den 16 januari
valdes hennes efterträdare och Merkel avgår i höst.
Det
media eller svenskarna inte förstår är, att Angela Merkel varit mycket
kontroversiell och hon kommer nog få samma eftermäle i Tyskland som
Stridshingsten Reinfeldt fått i Sverige.
De
flesta
kanske kommer ihåg att Merkel haft problem med sin hälsa det senaste året. En
del
anser att Merkel har begynnande Parkinsons. Titta på länken. Tysk media har haft
fullt upp med att föra en monolog om Merkels hälsa är hennes
privatsak eller om det angår hela Tyskland.
Var det därför som Merkel
vägrade åka på G7-möte i Vita Huset i
slutet av juni 2020
och hon angav
Covid-19
som orsak.
Intressant
är att Merkel
var
en av
de få som öppet gått ut och kritiserat avstängningen av Trump på
Twitter.
Merkel gjorde en tvärvändning i tysk politik och att skulddelning mellan
EU-länder skulle delas. Sverige skall betala de skulder Italien,
Spanien och andra samlat på sig under många år genom deras
politikers fagra löften och obalanserade budgetar. Merkel hade
fått order om,
att
ta smällarna innan hon
pensionerades.
Imperiet
har
visat sin makt och världen
faller isär i konflikter när de försöker ta kontroll över den
genom splittring. Att vi Nordeuropeer
öser pengar in i obalanserade sydeuropeiska budgetar är ingen
solidaritet.
Det
fanns tre
kandidaterna huvudkandidater som efterträdare:
Armin
Laschet,
grå ministerpresident i den folkrikaste staten. Backas upp av
amerikanska intressen. Merz underdånighet är på gränsen till
landsförräderi. Förespråkar att Tyskland tar den ekonomiska
smällen på minst 25 miljarder Euro om NordStream 2 inte byggs färdigt.
Ordförande i Atlantik-Brücke. Macron tycks
ha ett gott öga till Laschet. Om det beror på Laschets vallonska
rötter eller hans åsikter
är
Macron väldigt vag med att säga.
Friedrich
Merz,
en
av de ivrigaste rövslickarna när Merkel öppet bröt mot
Dublinförordningen och lät 1 miljon
migranter ta sig hela vägen genom Europa till Tyskland.
Norbert
Röttgen,
minoritetskandidat som vågar kritisera Ryssland och lägger
utrikespolitiken i fokus och vill ha hårdare tag mot Putin. En annan
av Merkels rövslickare
som dessutom fick
sparken från sin post som miljöminister. En streber utan förmåga
att vinna förtroende hos väljarna. Har allt för många
inflytelserika fiender inom CDU/CSU för att kunna nomineras. Medlem
i Atlantik-Brücke.
Utöver
dessa tre klara kandidater finns
också
Markus
Söder från Bayern som
kandidat. Varje
gången en CSU-kandidat blivit hela CDU/CSU:s kandidat har de
förlorat stort.
CSU är ett regionalt parti och som sådant
kommer det alltid att vara underordnat moderpartiet CDU. Det försökte
Strauß ändra på 1980 genom att bryta loss CSU från Unionen och gå
till val med ett rikstäckande CSU.
Strauß må ha varit en
färgstark ledare, men knappast särskilt konservativ för att
förklara hans förlust. Dåtidens Donald Trump.
Hans
motståndare socialdemokraten Helmut Schmidt hade idag betraktats som
betydligt konservativare än dagens "kristdemokrat" Angela
Merkel.
Manövern med FPD:s partnerbyte strax efter valet får
ses som en fortsättning på de långa knivarnas natt, där de
pådrivande var Helmut Kohl och Ernst Albrecht von
der Leyen. Von
der Leyens är
far
till
Ursula i EU.
Edmund Stoiber trodde att hade vunnit. Så nära
var det mellan honom och Gazprom-lobbyisten socialdemokraten Gerhard
Schröder. SPD fick draghjälp av de Gröna Khmererna och endast tack
vare det fick Stoiber se sig slagen.
CDU/CSU aldrig förlorat
pga att man har ställt upp med en CSU:are som kanslerkandidat.
Foliehatten
har goda kontakter med tyskar och har pratat politik med dem och det
som förundrat är att de känner en skam från WW II och att den
fortfarande en viktig faktor i Tyskland. Man förstår inte tyskar
utan att förstå att det är den enda nationen i världen som har
skamkänslor över historien. Tyskarna
fattar inte politiska beslut eller väljer ledare utifrån nedärvd
skam, de är betydligt kyligare och mer kalkylerande än så. De har
helt enkelt fattat att Putin är bättre för Tyskland och Europa än
USA.
Det
som inte framkommit i svensk media är att Östtyskar är pragmatiska
i sitt förhållande till Ryssland, inte trots - utan tack vare - att
de har något att jämföra med. Efter 40 år med västpropaganda ser
”inser de” att propagandan är lika rabiat från dagens Väst som
från gårdagens Öst. Empiriskt bevisat.
Igår
valdes Armin Laschet ny partiledare för CDU och
som efterträdare till Angela Merkel.
Tyskarna
har redan visat sitt missnöje på medias kommentatorsfält:
”Gute
Nacht Deutschland” - är en vanlig kommentar som finns att läsa i
många av de tusentals kommentarer som nu droppar in på
nyhetssidorna.
Enligt
kommentarerna
är Tysklands
framtid avgjord med Laschet fortsätter vänstervridningen i tysk
politik. Han
är Merkel trogen till 100%, och är inget annat en Merkel 2.0.
Problemet är också att vi i och med valet,
att tyskarna precis som i Sverige
har en stor lucka till höger i politiken.
I
Tyskland ser du
extremvänster, vänster, mittenvänster, mittenliberalism, och sedan
har har de
ett högerpopulistiskt parti på ytterhögerkanten som stagnerat på
12%..
Vänstern
består
av
kommunisterna i Linke. En
socialdemokrati
som går längre och längre vänsterut mot mer och tydligare
socialism. Ett
miljöparti de gröna som också står långt ut
till
vänster med en tydlig socialistisk
prägel.
CDU som skulle
vara ett liberalkonservativt mittenparti, men som under Merkel mer
och mer gått åt vänster och idag spikades den riktningen
med valet av Laschet.
Systerpartiet CSU som endast är
representerat i Bayern, har tidigare stått för en mer konservativ
politik, men även här har vi sett en vridning vänsterut,
framförallt med partiledaren Björn Söder, en förespråkare för
en mer ambitiös klimatpolitik.
FDP som balanserar på 5%
spärren..
Alla
tecken tyder på att nästa
regering i Tyskland blir en koalitionsregering av CDU och De
Gröna.
De
kommer få egen majoritet med god marginal och med Laschet och CDU
kommer den gröna politiken att få mer inflytande, vilket konkret
betyder mer socialism, mer förbud och kraftfullare åtgärder för
klimatet och allt det andra som följer med en sådan politisk
inriktning.
I höst kommer det att utses en ny förbundskansler och regering när Angela Merkel avgår. Största partiet får kanslerposten och det är sannolikt att CDU får den - Armin Laschet. Intressant är att i opinionsundersökningar har De Gröna i ett par mätningar förra året faktiskt varit största parti.
Hur Tysklands styrs påverkar hela Europa och EU och tyskarna har även effekter för världspolitiken. Vad som sker i Tyskland får dessvärre bränsle i den fortsatta utvecklingen här i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar