Covid-19, Black Lives Matter och Antifa kan vi tacka för att invandringen kom i strålkastarljuset!

”Identitetspolitik är kort sagt mångkulturalism på steroider” skriver Håkan Boström i en artikel i GP. Han sågar både identitetspolitik och mångkultur jäms med fotknölarna och han fortsätter med:”Identitetspolitikens världsbild syftar inte till någon harmonisk samexistens mellan grupper. Tvärtom öppnar den för omättliga konflikter inom länder.”

DN och GP kämpar om en krympande annonsmarknad. Bonniers hade helst sett att Stampen gått i konkurs så fort som möjligt, så att Göteborgssocieteten följer deras rättesnöre från Stockholm. Stampens fordringsägare har nu fått inflytelse över GP och Bohuslänningen så har tidningarna de senaste åren tvingats skriva sådant som folk vill läsa.

Massinvandringen är resultatet av politiska faktorer och identitetspolitiken är en konsekvens av mångkulturen. Identitetspolitik handlar om att olika grupper som finns i landet kräver sin rätt och att olika politiska partier utnyttjar det i politiska syften eller en äldre form av identitetspolitik är så klart feminismen.
Fotsoldaterna i #jagärhär och andra liknande grupper är knappast högstatuspersoner och de som är högstatuspersoner på PK-sidan i mediekriget är det bara i sin grupp. I andra grupper skrattar man åt sådana personer. Kändiseliten släppte invandringen för flera år sedan och gick vidare till att hylla Greta som i sin tur börjar bli bortglömd.

Det var inte så många år sedan folk i villaområdena slapp möta mångkulturens baksidor. De hyllade Fredrik Reinfeldt och Annie Lööf och tyckte det var bra med massinvandring, för att dumpa lönerna för låginkomsttagare. Ordföranden för Företagarna i någon kommun hyllades för sina asylboenden. Företagarna trodde inte att de själva kunde bli drabbade av kriminalitet.

De senaste månadernas händelser med Covid-19, Antifa och Black Lives har öppnat ögonen på många trögtänkta svenskar. Aldrig tidigare har det sett så bra ut för kritikerna.
Covid-19 krisen utkristalliserade diaspororna araber, syrier, judar och somalier som särskilt exponerade för att drabbas av viruset. Ibland händer det att Sveriges höga dödssiffror i Covid-19 kommer på tal i någon diskussionen. Det är mycket tack vare Covid-19-aktivisten Lena Einhorn, Somalia-läkare och en syrian som beklagade sig över alla begravningar i Södertälje. Alla de som följt med i utvecklingen av Covid-19 känner till i stort sett, att de här grupperna inte klarade av Covid-19 särskilt bra. Många har till och med koll på siffrorna, att 3000 döda är invandrare och resterande 2000 är äldre svenskar. Effekten blev inte den förväntade på de här identitetspolitiska larm ropen. Förutom att vården kanske ger bättre vård än nödvändigt om någon jude, arab, syrier eller somalier kommer in akut. Men det är faktiskt ingen svensk som bryr sig om, att det dog många invandrare i Covid-19.

Antifa och Black Lives Matter har inte alls gått hem i stugorna, fastän SVT och MSM lobbat enormt mycket och släppt fram alla tänkbara märkliga personer och mest kvinnor.
De flesta har följt utvecklingen i USA och GB med upplopp, raskravaller och statyrivningar. Somalierna i Sverige försökte köra en svensk variant av Black Lives Matter och skuldbelägga svenskar för slavhandeln med afrikaner. Det identitetspolitiska utspelet gick också åt skogen. Expo-aktivisten Bilan Osman körde någon snyftvisa och fick springa gatlopp på Facebook och Twitter. Nu gömmer hon sig och ingen vet var hon är och hon bara försvann från offentligheten,

Inte blev det bättre av att mycket pålästa svenskar kontrade anklagelser om svensk inblandning i slavhandeln med historiska dokument som visade att somalier och judar var större bovar än svenskar. Sen har vi Black Lives Matter-upploppen i Göteborg, Malmö och Stockholm. Allt gick åt skogen. Polisen visade prov på lite humor den gången de bar undan någon somalisk aktivist som stunden innan stått och skrikit "Fuck The Police" till en massa poliser som stod uppradade för att skydda BLM-demonstranterna. Samhällsnytt(av alla) hade en film som blev en jättesuccé. Svenska folket vek sig av skratt åt somaliskan som poliserna bar bort.

Kanske blev det den sista spiken i PK-kistan när KDU attackerade en 18-årig AfS-aktivist som är duktig på att dekonstruera verkligheten vi lever i. En kommentarer på nätet är riktigt bra: "KD har donerat bort "Kärnfamilj" till AfS."

De som har kommer ihåg, så viftade KD i många år med invandringskortet och sedan lurade de skjortan av sina väljare, för att sedan rösta och trycka på knappen i riksdagen, för att få hit massor av anhöriginvandrare. Om AfS sköter sina kort rätt kan de mycket väl kannibalisera på KD och komma in i riksdagen den vägen om 2 år. AfS försökte sno röster från SD 2018. men det gav inte så många. KD:s väljarskara är jungfrulig mark för ett nationalkonservativt parti med kristna förtecken att beträda.

Att det etablerade samhället i Sverige markerar så fort BLM sticker upp sitt fula tryne, medan samma etablissemang i USA underblåser BLMs kulturrevolution har inget med svensk identitetspolitik att göra utan att i USA använder man sig av BLM för att försöka avsätta Trump och därför tjänar det ett syfte. Det är hela skillnaden mellan Sverige och USA. Det är inte så att Morgan Johansson plötsligt börjat bry sig om etniska svenskar.

Det finns flera artiklar på nätet, men inte ett ljud i SVT eller MSM vad som hände på några flygplatser i USA, där det varit kaos. Första tillfället var det ett flyg som var försenat och några afroamerikanska kvinnor gick bananas och förstörde gaten. Ett vitt par hamnade i bråk efter det, att de bett afroamerikaner hålla distansen. Mannen fick lägga sig på flickvännen för att skydda hennes huvud. När det vita paret lämnade bagage-utlämningen skrek den vita kvinnan och gav fingret åt de afroamerikanska kvinnorna. Livet är tryggt när man har en tränad vit man som pojkvän! Om ingen fattat det sprids det massor med filmer där vita får sparkar mot just huvudet från svarta. Ska man spåna har det kanske blivit en inlärd reflex hos vita i USA att se till och skydda vänners huvud i bråk med rasifierade.

Det är verkligheten i mångkulturen som vitpillrar det svenska folket. Det är en naturlig process hos ett folk som aldrig behövt tänka på sin egen identitet, eftersom vi varit ensamma herrar på täppan i Sverige.