Hetsen mot Kina och Ryssland!

Hetsen mot Kina är rätt lik den hets mot Ryssland. Foliehatten påstår inte att dessa länder är våra vänner på något sätt, men det blir rätt märkligt att vår ”elit” är så fokuserad på detta!

Synar vi närmare vad hetsen innebär, kan det vara en fråga som just nu, är ”inne” och högaktuell. Egentligen struntar eliten i Kinas inre angelägenheter. "Hetsen" har bara, även här, en funktion av moraliskt positionerande och det är den svenska eliten formidabelt bra på. Göran Persson prisade Kinas "stabilitet" och han menade vad han sa.

Hetsandet mot Ryssland har två källor, dels samma typ av moraliskt positionerande som mot Kina, men här finns även en etnisk aspekt. Många av de som driver denna linje har judisk bakgrund, precis som många av de oligarker som tog makten  över Rysslands ekonomi under Boris Jeltsin och som Putin drev ut ur Ryssland. I Sverige har Bonniers DN lanserat Peter Pomerantsev som officiell sanningssägare och Pomerantsev har arbetat åt familjen Chodorkovskij.

I nuläget skylls allt från överbelastningsattacker mot webbsidor till invandringskritiska granskningar på utländsk makt som har ett finger med i spelet — underförstått Ryssland.
Ryskt inflytande är nästan uteslutande ett slagträ i den inrikespolitiska debatten. Ryska trollfabriker är orsaken till att opinionen mot invandringspolitiken har blivit negativ och anledningen till att vi måste anställa fler kommunala kommunikatörer, öka presstödet och ge mer pengar åt MSB, så att de kan producera fler rapporter som bara innehåller luft.

Mycket av kritiken mot Ryssland är egentligen rasism förklädd som liberal kritik. Ryssarna älskar att förtryckas, hatar upplysning, har korruptionen och fylleriet i blodet osv. De är mongoliska barbarer som tror att de är civiliserade. I takt med att de gamla svenska kalla kriget-generationerna som uppfostrades till att beundra USA och hata Ryssland tappar inflytande ökar möjligheten att anamma ett mer klarsynt perspektiv Ryssland - och USA. Ryssland ses som en fiende, snarare än en stormakt som beter sig som stormakter gör. Det är den viktiga skillnad mellan Ryssland och Kina.

Foliehatten som besökt Moskva fick upplysning om att staden kallas för ”Tredje Rom.” Den grekisk-ortodoxa religionens huvudsäte flyttades dit från Konstantinopel efter att Östrom fallit 1453 för turkarna. Detta lade grunden för det ryska imperiet. Titeln ”Tsar” syftar tillbaka till Julius Caesar och man tog det Östromerska rikets statsvapen, i form av den dubbelhövdade örnen som sitt eget. Det är ganska fascinerande att spåren efter det romerska rikets delning och religiösa och politiska konflikterna som det resulterade i, finns kvar så tydligt än idag.

Hatet mot Kina är ganska intressant. Idag är det ”OK” att för eliten och tillåtet och som enda folkslag, att vara öppet rasistiska mot kineser. Däremot ”blundar” eliten total för den rasism som svenskarna utsätts för av invandrarna och den ökar ständigt!

Det är inte känt att Pew Research Institute placerade 2019 Sverige som tvåa i världen (efter Japan) på en lista över länder med mest negativ syn på Kina. Svensk presskritik består i, att upprepa samma argument som har pumpats genom det transatlantiska avloppsröret som förbinder amerikansk media med svensk. Ökat kinesiskt inflytande i Europa skadar oss och bör bara accepteras i den mån det funkar som en motvikt till amerikanskt. Men då krävs det att vi är medvetna om, att det är just inflytande som ska fungera som motvikt och inte ett sätt för oss att öka BNP/slå vakt om frihandel/göra Kina demokratiskt eller någon annan liberal vanföreställning. Om svensk press vill sätt ner foten mot Kina, då bör skribenter börjar skriva om att Kinas agerande missgynnar Europa i syfte att stärka USA:s position gentemot Kina.

När talade en svensk politiker senast om vikten att motverka den skenande sinofobin i landet? Aldrig. Istället har flera politiker gjort publika utspel om att hindra kinesiska bolag från att investera i svenska i sviterna av Covid-19. Inte oseriösa rovkapitalister oavsett ursprung, utan specifikt kinesiska.
Om vi gör en jämförelse. Det är rentav riskabelt att ifrågasätta, om Saudiarabien ska tillåtas bygga och bekosta wahhabismiska moskéer på svensk mark och tillsätta imamer som predikar ett direkt samhällsomstörtande budskap eller föra fram tanken att instifta lagar för att förhindra ytterligare judiskt ägande i bank- eller mediebranschen. Den som gör det, blir skoningslöst verbalt halshuggen och förklarad vara idiot av vänstern! Så frågan är då - vart gränsen går?

Om man för en sund politik bör utrikespolitiken för ett litet land som Sverige kretsa kring att manövrera mellan ytterligheterna i världspolitiken. Från 1945 fram till 1993 var det USA och Sovjet som stod för två olika system med motstridiga intressen. I dag har Kina blandat sig i leken. Foliehatten ser inget problematiskt för en svensk politiker i ett land som Sverige, att kritisera USA, Ryssland, Kina och Israel.
Istället har Sverige skapat sig bekymmer på statlig nivå, när svenska staten(sossarna) jävlas med Kina stup i ett, gnabbas med Ryssland och föra en undfallande politik gentemot USA, under bordet. Egentligen har inte mycket förändrats sedan det kalla krigets dagar. Den öppna Kina-fientlig linjen i svensk press kan troligen hänföras till en regimtrogen position och det är det en indikator på bristande autonomi.

Många har låtit sig förblindas av Kinas ekonomiska framsteg. Länge fanns även en naiv föreställning att kapitalism och diktatur inte går att förena – trots att både Tyskland och Japan kombinerade dessa system under andra världskriget.

Blickar vi tillbaka i tiden ser vi att Kinas framgångar beror på att makthavare såväl ekonomiska och politiska har skapat möjligheten för Kina. Bara för 50 år sedan var Kina ett skitland med visserligen imponerande kulturella rötter men pre-industriellt.
All utveckling sedan dess har kommit utifrån, dels via idogt industrispionage, men även för att västvärlden kom på att "outsourcat slavarbete" nog inte var så jävla illa, speciellt om man samtidigt ostraffat kan predika hög moral mot den egna befolkningen! Ganska otroligt egentligen, att Väst gav bort i princip allt västerländskt kunnande till kinesiska företag.

Frågan som bör ställas till dessa fän är: förespråkar du att västvärlden tar hem sina industrier från Kina och inför sanktioner mot landet?
Svaren blir -- som de, för övrigt, blir i alla frågor: vi måste samtala, utreda... vi får inte vara nationalistiska... internationell handel är förutsättningen för frihet... internationella avtal... vi måste ta upp det i FN... det behövs ett upprop... alla goda krafter...

Det är samma makthavare som idag nu står och skriker "China Bad." De som gav bort allt och förödde Västeuropas industrier. För att hjälpa Kina bli ännu större och mäktigare håller EU på med förödande gröna projekt som totalt ödelägger Europas ekonomier ännu mer!