Sverige väntar på en ledare som kan ta itu med invandrarkaoset!

Mångkulturen drivs av ekonomiska incitament. Sveriges befolkning är skuldsatt upp över öronen och det ekonomiska systemet är skuld mättat. Det går inte att skuldsätta svenskarna mer. Eftersom pengar är skuld, så måste det finnas sätt att öka skuldsättningen.
"Flyktingströmmar" behövs för att dopa ekonomin och hålla igång konsumtionen. Det berikar få och gör allting sämre för många. Sanningen är att den offentliga kreditfinansierade konsumtion håller uppe fasaden, att ekonomin går bra och därför var invandringen "lönsam". Sandvikenrapporten.

Vi har nu nått en skuld mättnad. När någon lånar en miljon så skapar den miljonen i samma ögonblick som den lånas ut. Det skapar inte en miljon+räntan.  Det går inte att betala tillbaka räntan+skulden utan att ta nya lån. Vi har nu nått punkten att för mycket pengar försvinner ur ekonomin in till bankerna för att betala gamla räntekostnader med nya lån.  Då händer det som händer att huspriser och aktier och sånt som representerar värden, men inte kapital försörjer samhället går upp. Samtidigt går efterfrågan ner eftersom för mycket pengar försvinner från konsumenterna in till bankerna i räntekostnad. Bankerna redovisade också igår rekordvinster.

Skuldsättningen borde rimligen vara den viktigaste frågan i ett normalt svenskt mediakrig om mångkulturen. Det är mätbara, verkliga faktorer. Det är fakta. Vad man tycker om invandrare och andra aktörer, diverse konspirationsteorier, långrandiga filosofiska resonemang och så vidare är åsikter.

De som ”gnäller” är de som säger sig vara mot mångkulturen men sedan inte gör annat än att envist gnälla om enstaka faktorer som är just deras käpphästar.
Frågor om hela ekonomisystemet och global samverkan är intressanta, men för omfattande och komplicerade i sin helhet. Frågorna måste brytas ner i hanterbara delproblem.

Invandringen och mångkulturen i sig medför en rad mer eller mindre olösliga samhällsproblem som mer eller mindre tigs ihjäl av medierna och statsapparaten. I praktiken belastas den författningsreglerade välfärdsstaten så hårt, att den upphör att fungera enligt de lagkrav som finns. På så sätt bryter mångkulturen mot lagen. Det finns en oerhört dålig eller obefintlig förståelse för detta hos den stora allmänheten. På så sätt legitimeras mångkulturen. Om medierna och samhällsdebatten mer fokuserade på mångkulturen i förhållande till välfärdsstatens lagstadgade funktion tror Foliehatten att medborgarna skulle börja protestera mot rådande ordning.

Problemet är att (nästan) ingen vill bry sig om fakta. Det verkar som om även ”motståndarna” till mångkulturen vill ha den, för att ha något att gnälla om.
"Fakta" är rätt irrelevant — beklagligt nog — för de flesta människor eftersom få ändrar sig om de blir "överbevisade." Så fungerar indoktrinering. Så det är åsikter det rör sig om. Det gäller att försöka få människor att ändra åsikt. Det skadar inte deras självkänsla på samma sätt som att bomba dem med fakta. Åsikter varierar på en mer glidande skala. Mångkulturen göder den svenska majoritetens egoism och självkänsla till priset av att landet går under. Det är helt jävla otroligt.

Viktigt i alla händelser ha i åtanke att historien är en strid mellan konkurrerande idéer i lika hög grad som konflikter utkämpade med vapen. Välj en myt och en sanning och kämpa för den. Impulsen till förändring kommer som sagt alltid någonstans ifrån.
Ett flaxigt och impulsstyrt agerande kan för all del vara en förklaring till de senare årens massinvandring. Plötsligt var ”öppna hjärtan” och ”Refugees Welcome” den ”sanning” som de lättledda ”kämpade” för. Sedan blev det klimatet istället och nu sitter vi här med röran, medan de impulsstyrda flaxar någon annanstans. Kvinnlig logik kallas det för. Ett ständigt fladdrande mellan extremidiotiska ändlägen och känslomässigt tagna beslut helt utan eftertanke eller konsekvensanalys.

Sverige väntar på en ledare som förstår det svenska särintresset i den multikulturella huggsexan. Men det går inte att vänta så länge till, på en sådan eventuell ledare. Under tiden behövs ett civilsamhälle som misstror politikerklassen som övergett folket och försöker göra sig så initiativtagande och oberoende som möjligt. Inte vänta på att bli ledda. Ett civilsamhälle som bygger nätverk, medan MSM försöker lösa upp det organiska sammanhanget och syntetisera sin försåtliga väv. Egna plattformar och info kanaler. Idag har vi statsunderstödd media - det svenska folkets öppna fiender.