I en rapport av FOI hatas kvinnliga journalister på nätet!
FOI:s
forskningsrapport ”Det digitala hatets karaktär” har genom en
större datainsamling från ett
internetforum
granskat tiotusentals kommentarer på nätet. Med hjälp av
artificiell intelligens tränat upp en mjukvara att känna igen
hatfulla kommentarer. I kategorin kvinnliga journalister är siffran
allra värst, där har hela 67% utsatts för hat. 
FOI:
”Vi använder här en bred definition, som inkluderar allt från
hot eller hets mot folkgrupp till ryktesspridning eller förolämpande
kommentarer om utseende. Anledningen till att vi inkluderar relativt
”milda”, och lagliga kränkningar är att även dessa bidrar till
att skapa självcensur och anpassning.”
 
Rapporten
finns på FOIs hemsida  och
deras definition av "hat" är: 
”Vi använder här
en bred definition, som inkluderar allt från hot eller hets mot
folkgrupp till ryktesspridning eller förolämpande kommentarer om
utseende. Anledningen till att vi inkluderar relativt ”milda”,
och lagliga kränkningar är att även dessa bidrar till att skapa
självcensur och anpassning.”
Med
denna skrivning ser man direkt vad skälet
är
bakom denna rapport. Man
använder en så bred definition som
möjligt, för
att
man från början har bestämt sig för vilket resultat man vill nå
och sedan skruvar man
på
metodiken tills man når detta resultat. Det är en klassisk
postmarxistisk taktik som används i allt från genus”forskning”
till klimatrapporter. En
annan intressant fråga är. Vem har beställt denna rapport?
Regeringen?
Det
här är naturligtvis en beställd ”forskningsrapport” vars syfte
är att ligga till grund för framtida lagändringar och/eller
överenskommelser med tech plattformarna och att censurera all form
av kritik mot journalister. Det är naturligtvis även ett slagträ
för de kvinnliga journalisterna själva att ytterligare kunna rulla
in sig ett par varv i offerkoftan.  För ”forskning” visar att
man hatas för sina åsikter av den stora dumma pöbeln på Internet.
Då
är det
bäst att vara ännu argare och ännu radikalare och samtidigt
vantolka all feedback som ”hat och hot”, notera hur ofta de de
snarlikt ljudande orden hat och hot används tillsammans trots dess
himmelsvida olika betydelser. Samma sorts taktik. 
Foliehatten
letade särskilt efter hur de definierade hat  och hur de
automatiserade "Hat-letandet." Det verkar som att det i
detta sammanhang är hat som mer än häften av ett okänt antal
utvalda psykologistudenter i Uppsala, anser en mening vara hat.
 
FOI:
”Den initiala träningen av en språkmodell är resurskrävande. Vi
tränade Kungliga bibliotekets svenska version av BERT19 genom att
låta psykologistudenter från Uppsala universitet bedöma cirka 8
500 meningar från olika forum. Om mer än hälften av studenterna
som bedömde en mening var
överens om att meningen innehöll
hat så annoterades den som hat i träningsdatorn. Av dessa
annoteringar bildade vi träningsdata med cirka 5 700 meningar varav
hälften var hat.”
Detta är metodologisk humor. En stående
kritik mot psykologistudier är att de alldeles för ofta baseras på
psykologistudenter. Så vad gör dessa stjärnskott till forskare?
Detta är fel enligt formulär 1A, otroligt pinsamt.  
47
% av "hatet" är kränkning. Rapportens definition: ”Andra
former av hat, som inte faller under kategorierna ovan. Det kan röra
sig om allt från förtal, elaka rykten, kränkningar och andra
former av elakheter.”
Andra former av elakheter!  Försvaret
kartlägger om
svenska
folket
skriver elakheter om kändisar. Foliehatten
saknar ord! Han
läste igenom undersökningen . Det är som förväntat otroligt
klent med exempel, men det här är ett guldkorn: 
”Cirka 14 procent
av hatet utgjordes av kommentarer om individers yrkesutövning och
prestation, där personer bland annat beskrivs som ”värdelösa”
eller ”pinsamma” i sin yrkesroll.”
Att
skriva
på nätet
att Löfven, Lööf,
Kristersson eller Trump är värdelös eller pinsam är att uttrycka
hat mot dem! Makthavare ska tåla offentlig kritik, inklusive raljant
sådan och
journalister är i högsta grad makthavare, även om de verkar se sig
som någon sorts speciell kast. 
När
man gått igenom rapporten inser man direkt att den är ofullständig
och vinklad. 
Varför fokuserades det på kön när man utredde
frågan?
Varför inte titta på gruppen journalister?
Hur
vet man att personerna identifierar sig som kvinnor?
Har man
frågat journalisterna?
Hat är ett väldigt starkt ord.
Varför
redogör man inte exakt vad man menar med hat?
Att en grupp
”vänsterstudenter” får lämna sina synpunkter på  vad som är
hat är kanske inte det optimala och det ger en väldigt färgad
rapport.
Räcker det med att en användare skriver något
negativt om en journalist för att det ska räcka som underlag för
att hon är hatad på?
Man kan lika väl redovisa, att två av
tre journalister är hatade av samhället eller varför inte tre av
tre? Det finns säkert någon som inte gillar en specifik journalist.
När
kommer en rapport om SVT:s och andra vänsterjournalisters hat mot
"swish-horor" och "swishjournalistik?" 
Det
man kan fundera över
varför rapporten vill att kvinnliga
journalister ska
bli offerförklarade och
det måste kännas jobbigt för manliga journalister, att dom inte
känner sig lika hatade som sina kvinnliga kollegor. 
"Hat"
ännu
ett ord i slasken, som mobbing, nazist, rasist osv. Olaga hot är som
det låter. Olagligt. Men det räcker inte för att likrikta
debatten.  Därför "hot". När inte det räcker blir det
en subjektiv känsla "hat". Uppenbarligen är inte heller
det tillräckligt utan nu pratar myndighetsanställda om problemet
med att folket dristar sig till att "förlöjliga" och
"påpeka politiska åsikter." 
Regimen i Kina upplever
också att deras maktinnehav hotas av att folk framför kritik och
därför har de förbjudit det.
Hot = kritik som kan få dem att
förlora makt! 
Samma
myndighet har skamlösheten att posera med floskler om "demokrati"
och "yttrandefrihet". 
Den
ständigt återkommande sammanblandningstermen "hat och hot"
eller "hot och hat" är en styggelse, en subjektiv
gummiterm som kan betyda nästan vad som helst och sannolikt kommer
att missbrukas å det grövsta i kommande lagstiftning. 
Förslag
på motion i riksdagen som bifölls förra året:
”Förslag till riksdagsbeslut.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs
i motionen om ett starkare straffrättsligt skydd för journalister
mot hat och hot och tillkännager detta för
regeringen.
Motivering
2017 antog dåvarande regering en
handlingsplan till det fria ordets försvar och stärkte i och med
det arbetet med att förebygga hot och hat mot bland annat
journalister.
Hot och hat har för många journalister blivit en
del av vardagen. Journalisternas trygghetsundersökning visar att var
fjärde utsatt journalist har undvikit att bevaka ett visst ämne
eller fråga. Över hälften av journalisterna uppger att de har
blivit rädda efter att ha utsatts. Var fjärde har någon gång
funderat på att lämna journalistiken.
När hot och hat
mot journalister leder till självcensur är det ett hot mot det
demokratiska samtalet – och i förlängningen ett hot mot
demokratin.
Journalister måste få ett starkare
straffrättsligt skydd mot hot och hat för att kunna fullgöra sina
för demokratin avgörande
uppgifter.”
Andemeningen
bakom denna motion av de två sossarna är att all kritik som kan göra
journalisten ledsen i ögat ska förbjudas. Många journalistiska
krokodiltårar kommer att fällas till men för
yttrandefriheten.
Dessutom används ordet hot på ett direkt
ohederligt sätt. Att hoppas på poetisk rättvisa och känna
skadeglädje när auktoritära mångkulturvurmare själva drabbas av
den politik de förespråkar har naturligtvis inget med hotelser att
göra, men kallas ändå så av många politiker och journalister  
Ingen
hatar journalister. Folk föraktar journalister som
är maktens marionetter.
För att hata måste någon bry sig och Foliehatten
tror att få människor bryr sig om deras vinklade
artiklar.
På sin höjd irriterande, men det går alltid låta bli att läsa
vad de skriver.
Med det
massiva nyhetsflödet som finns så är det rätt lätt att sålla
bort och koncentrera sig på relevanta nyheter. 
Anställer
man nästan uteslutande enbart journalister långt ute på den ena
sidan, så är det inget konstigt att
svenska media ser ut som den gör.
Senast
idag fick Foliehatten belägg för sitt påstående, när Sydsvenskan
i sin ledare skriver att det går att få ut mer av JÖKEN! Dessutom
följde de upp med en stor artikel om Rödskrikan Lööf och hur nöjd
hon var med att vara stödhjul åt regeringen!
 
 
 
 
 
          
      
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Enbart ett sätt att försöka få tystat folket.
SvaraRaderaAllt handlar om att svensken ska stänga brödluckan och vara tyst!
SvaraRadera