Moderaterna blir aldrig trovärdiga om de inte inte först tar kraftigt avstånd från Reinfeldts politik!

För några dagar sedan debatterade Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard med Morgan Johansson i P1 om arbetskraftsinvandringen.

Morgan Johansson fick en en klar ”femetta” när Stenergard fick erkänna, att det var M med MP som införde lagen 2010. Det märkliga är, att sossarna nu suttit 6 år med makten och Morgan och sossarna har inte lyft ett enda finger för att ändra på denna lag. Frågan är varför Morgon överhuvudtaget tog upp detta, mer än att han fick in en bra poäng på Stenergard och M!

Så länge M inte vågar att uttryckligen ta bladet från munnen med kraftiga fördömande ordalag ta avstånd från de mest skadligaste delarna av Reinfeldts politik kommer de ligga på 18-22 % och aldrig bli ett 25- 30%-parti.

Stenergard hade ett bra tillfälle att i denna debatt som direktsändes i P1 säga, att arbetskraftsinvandringen som S breddade med spårbyte till asyl, var med namns nämnande Reinfeldts politik som vi Moderater djupt ångrar idag genom att driva en motsatt politik i denna "fråga". Det vågade hon inte.
Det visar också hur stor hycklare Ulf Kristersson är. Han var kompis med Stridshingsten och han skulle aldrig dra undan falluckan för Reinfeldt. Stridshingsten som grundlade Sveriges bidragspolitik.

DI kom med den intressanta nyheten sent igår när de skriver att ”M tar strid för Reinfeldts invandringsreform.”
DI: ”Moderaterna ställer sig tvärt emot Socialdemokraternas krav på åtstramningar i arbetskraftsinvandringen. Arbetslöshetsnivån ska bekämpas via sänkta bidrag, inte stängda dörrar för personer från utlandet som vill arbeta i Sverige, anser partiet.”
Ännu en gång visar M att de svajar hit och dit i frågan. Det är ganska lätt att se vilka yrken som det behövs arbetskraft och undanta dom från åtstramningarna. 

Borttagandet av tjänstemannaansvaret på 70-talet gäller även politiker. De får livslång och även efter livet amnesti in i glömskan. Kanske kan någon biograf försynt påpeka något mindre fel som personerna begick, men allvarliga felgrepp med oöverskådliga konsekvenser för landet förtigs och sopas under mattan.

Två aktuella exempel på flyktande politiker som orsakat Sveriges stor skada är Jan Björklund och Jonas Sjöstedt.
Den förste förtigs numera totalt av media även om han förstörde allt han tog i och den andre hyllas trots att hans politik bortsett från migrationspolitiken är okänd i Sverige. Ingen av dem kommer heller att få läsa kritiska biografier om sig själva, men memoarer kommer de säkert skriva för egen och förlagets vinstbegär. Det skulle om det hände, att kritiska biografier skrevs, ändå vara meningslöst. Det är under deras pågående skadliga verksamhet de skall mötas av kritik.

Sjöstedts stjärna i MSM är den mest frustrerande och märkliga att skåda. Alla kommer vi ihåg hans teaterföreställningar om "att fälla regeringen" om de inte ändrar förslagen. Den som ändrade sig var alltid Jonas Sjöstedt! Karln uträttade absolut ingenting utom att ljuga om ett hemligt hot mot Löfven som aldrig fanns och ännu mindre infriades och ändå lyfte han som en kejsare till Vietnam och V ligger på 10%.

Henrik Berggrens hagiografi över Palme i ”Underbara dagar framför oss” är i det mest talande exemplet i bokväg hur en politiker framställs bland biografer. Förläggaren Bonnier med medarbetare hyllade boken på alla sina plattformar och förledde jämte författaren ett kritiskt tänkande hos läsaren mot närapå en Guds dyrkan av överklasspojken med sina bisarra idéer hur Sveriges skulle internationaliseras.

Det är annorlunda i Storbritannien. Där är demokratin och kritiken dynamisk och alltid på hugget. Tony Blair blev alldeles försent, en paria även i Labour och Teresa May försvann av vindraget från alla utskällningar hon bestods med från Tory när hon försökte neutralisera Brexit.
Juholts avsättande var ett resultat av en valberednings beslut i trauma efter Sahlin och Kindbergs-Batras avsked ett annat för att hon var genusinkvoterad.
Det går inte att jämföra med de friska stormarna i underhuset och i de båda brittiska partierna, samt i och med Nigel Farages parti för hans del.

Här i Sverige har vi en fjolla till Talman – som verkade för en S-regering i rundorna, eftersom detta skulle ge honom fortsatt mandat som talman. Han skulle annars vid extraval inte föreslås igen av ett misstänksamt M och därmed få sin månadslön halverad som vanlig ledamot i riksdagen.

Det enda spontana utbrottet i debatt mellan politiker Foliehatten sett eller hört är Åkessons mening i SvT:s valdebatt 2018 om invandrare som inte vill anpassa sig till svenska normer och för detta uttalande fick han löpa gatlopp för av och i SVT.