Är ekologisk mat en bluff?

Riksdagen har beslutat att 60% av all mat till offentlig sektor ska vara ekologisk.

Jonas Paulsson, initiativtagare till Köttfri måndag skriver i Dagens Samhälle: ”Det finns inga skäl för ekologiska livsmedel som håller för en närmare granskning. Ekologiskt jordbruk är ett genomskinligt sätt att grönmåla den katastrofala djurindustrin vars konsekvenser för miljön, resursförbrukningen och djuren sedan länge är väldokumenterad.”

På sin hemsida bedriver Naturskyddsföreningen(SNF) en skräckkampanj mot all oekologisk mat! Att äta oekologisk mat är enligt SNF, förenat med livsfara!

SNF och MP hyllar ensidigt det radikala ekokonceptet och svartmålar i olika grad det svenska ”giftjordbruket”. SNF och MP har en blind fläck när det gäller jordbrukets miljöpåverkan. Det vanliga, vetenskapsbaserade svenska jordbruket är idag ungefär lika resursbevarande och miljövänligt och t.o.m. bättre än det ekologiska.

Vi skall naturligtvis eftersträva att en utveckling sker inom både det "ekologiska” och det vanliga miljövänliga jordbruket.

Foliehatten har läst igenom alla argument SNF framför och har inte hittat något, trots ivrigt letande, efter ett enda positivt ord om det svenska miljövänliga jordbruket!

Även livsmedelskedjan Coop har i helsidesannonser i dagspressen propagerat för ekologisk mat. I annonser framställs en av två bönder med giftspruta och gasmask.

4 professorer från SLU skriver:
”Ekologiskt odlad mat ger obefintlig miljönytta, minskar skördarna och ökar behovet av livsmedelsimport. Egentligen vill de gå längre än så. De anser att ekologisk mat har en negativ miljönytta. Deras erfarenhet visar att satsningar på ekologisk mat ofta används för att avfärda krav på minskad animaliekonsumtion Livsmedelsstrategins ambition att öka det ekologiska jordbruket tillsammans med hållbarhetsmål för klimat, miljö, hälsa och självförsörjning går helt enkelt inte ihop!”

Från politiskt håll (MP) vill man nu öka arealen från i dag 17 till 30 procent ekologiskt odlad jordbruksareal. Med den ökningen kommer den totala livsmedelsproduktionen i Sverige att minska ytterligare. Officiell statistik, liksom forskning i såväl Sverige som utomlands, visar entydigt att skördarna minskar med 30 – 50% vid ekologisk odling. För vissa grödor som potatis kan minskningen vara ännu större. 

Fakta om det ekologiska jordbruket:

att:   en av det ekologiska jordbrukets hörnpelare är att man ska avstå från att använda lättlösligt mineralgödsel, trots att mineral- och stallgödsel bryts ner till precis samma kemiska beståndsdelar
att:  det svenska jordbruket omgärdas av världens strängaste miljö- och djurskyddsregler.
att:  det ”oekologiska” svenska jordbruket  är världens mest miljövänliga vanliga jordbruk. Oekologiska jordbruket står för 85 procent av den svenska matproduktionen och endast 15% är ekologisk.
att:  ekologiska produkter har ibland även hållbarhetsproblem som t.ex. ger hälsovådliga mögelgifter som aflatoxin.
att:  den ekologiska odlingen lakar ut 10 gånger mer ammoniak än den konventionella och i klartext betyder det att ekologisk odling påskyndar föroreningar i hav, vattendrag och sjöar. Övergödning och algblomning i Östersjön fanns redan före konstgödning och besprutning på grund av att plöjda åkrar läckte ut sina näringsämnen i åar och älvar.
att:  den organiska gödseln inte räcker. Då kompletterar de ekologiska odlarna med hönsgödsel, benmjöl, köttmjöl och avfall från livsmedelsindustrier. Förutom de hygieniska problemen med detta, är det besvärande för de ekologiska odlarna att dessa produkter oftast härstammar från gårdar som använder handelsgödsel
att:  den 50% importen av mat är utan kontroll av kvalité och är störst i Europa. Vid minsta problem av leveranser kan det innebära hungersnöd i Sverige. Långa transporter i Europa medför miljöförstöringar.

att: de lägre skördarna i ekoodling innebär också att växternas fotosyntes, det vill säga förmågan att binda koldioxid från atmosfären i växtdelar, är lägre. Ekoodlingen är därför inte heller klimatsmart. Livsmedelsstrategin strider därmed mot regeringens förslag på ny klimatlag.

Forskningen har visat att de riktade miljöstöden i landsbygdsprogrammet till specifika åtgärder som hävd av naturbetesmarker, anläggande av våtmarker, skyddszoner längs vattendrag, insådd av fånggrödor med flera, ger, i motsats till ekostöden, tydligt mätbar miljönytta. Om pengar i landsbygdsprogrammet ska omfördelas för att subventionera en ökning av ekoarealen, innebär detta att framgångsrika miljöåtgärder måste dras ner. Konsekvensen blir att jordbrukets miljöbelastning ökar, vilket vore mycket allvarligt.

Man frågar sig också varför inte de vetenskapliga klarläggandena tycks påverka de politiska besluten och inte heller konsumtionstrenden av ekomat? En förklaring kan vara att vi alltmer tycks basera vårt agerande på känslor med ideologiska förtecken snarare än fakta, en annan att handeln tjänar mer pengar på ekologiska varor. Dessutom ger köp av ekoprodukter konsumenter en bra känsla och ett gott samvete.

Ökad andel ekoråvaror i offentlig verksamhet leder till ökade kostnader för maten, vilket riskerar att försämra skolmåltidernas sammansättning då merkostnaden ofta inte kompenseras i skolbudgeten. Är detta en försvarlig utveckling i ljuset av de mer eller mindre obefintliga vinsterna för såväl miljön som för barnens hälsa?

Huvudanledningen till att öka ekoarealen till föreslagna 30% är konsumenternas stora efterfrågan på ekologiska livsmedel. Att anpassa livsmedelsstrategin efter lurade konsumenters efterfrågan på ekomat är dock en tveksam guidning mot en mer hållbar livsmedelsförsörjning. Staten kan sätta upp mål för det svenska jordbruket men bör avstå från att ange arealmål och ge statligt stöd till produktionsformer som inte ger vetenskapligt dokumenterad miljönytta.

Man hävdar också att den ekologiska maten är nyttigare att äta men hittills har ingen vetenskaplig forskning kunnat bevisa detta. Det är mattallrikens sammansättning som är det viktigaste och att man äter balanserat. Det spelar sålunda ingen roll vilken odlingsform man använt.

I analogi härmed bör inte heller politiskt angivna konsumtionsmål för offentlig mathållning fastställas. Kort sagt, livsmedelsstrategin och dess handlingsplan har mycket goda intentioner men blir tyvärr i sina huvuddrag en ideologiskt åsiktsstyrd strategi som kan få allvarliga konsekvenser för miljön och Sveriges framtida livsmedelsförsörjning.

Miljöpartiet är inget miljöparti. Det är bara en förklädnad på en stor del av extremvänstern. MPs mål inte är hållbarhet utan planekonomisk ofrihet.

Det är alltså inte sant att ekologisk odling skulle innebära bättre hushållning med resurser eller vara bättre för miljön än odling med handelsgödsel.
"Ekologiskt jordbruk" är en bra marknadsföringsslogan som fångar upp människors önskan att naturen brukas på ett uthålligt sätt. Faktum är att det ekologiska jordbruket inte står på säker vetenskaplig grund.